ETA - 72 hours.

Nu borjar jag lite forsta att allvaret borjar igen pa onsdag.
Da ar alla samlade hemma igen. Pappanik, Syster Elak och Lilleman anlander vid lunchtid.
Huset kommer vara flackfritt, all tvatt kommer vara strykt och invikt i garderober, diskhon kommer vara sa ren att man kan ata ur den om man sa behagar. Det kommer att dofta gott och rent, jag kommer sitta pa altanen med en kopp kaffe och en cigarett.

Eller nej. Jag skulle ju sluta?!
Jag tror inte Pappanik ar medveten om den styrka jag skulle behova for att sluta nu, alla superhjaltar i varlden skulle behova enas och donera alla sina krafter till mig, vilket i sin tur skulle leda till att varlden var oskyddad. Sa kan vi ju inte ha det.

Om Pappanik horde mig gnalla skulle han saga som han alltid gor;
"Du kan inte bara for att du intalar dig att du inte kan. Du maste oppna dina sinnen och ge dig sjalv en chans, da gar det!"
Det sager han alltid, och nar han gor det sitter han upplyst och svavar en bit ovanfor marken och ser ner pa vanliga manniskor som inte har kommit till den insikten. Om han fick bestamma sa skulle jag kunna tala flytande spanska, spela piano och vara rokfri pa samma minut. Bara jag oppnade mina sinnen.

Men vad fan vet han liksom?

(ganska mycket, jo, jag vet! Men vi sma manniskor som inte besitter sjalvdiciplin eller karaktar, vi kan inte uppmuntra sant dar beteende hos nagon, da skulle vi behova gora saker vi aldrig skulle dromma om annars!)

Sa, det ar med skrackblandad fortjusning jag ser fram emot onsdag. Mitt flackfria hem kommer aterga till en rora, disken kommer staplas upp i alla olika rum, tvattkorgen kommer vara konstant overfull och jag kommer agna varje kvall at att ge mig sjalv ursakter for att inte behova ta tag i det forran imorgon. Jag gillar imorgon. Nej, jag alskar imorgon.

Det kommer skrikas, argumenteras och brakas om maten. Varje beslut kommer bli en maktkamp dar alla medel ar tillatna. Varje kvall kommer mitt urholkade huvud forsoka pressa ur sig en samlad tanke som innehaller i alla fall nagot tecken pa hjarnaktivitet, och varje kvall kommer jag att misslyckas, och bara ga och lagga mig istallet.

Mandag, tisdag och sedan ar det kort.
Men som jag alltid sager, om de ar dina och de ar dysfunktionella, sa maste du alska dem. Som jag alltid ocksa sager, we put the fun in dysfunctional.