En av fordelarna med att skriva blogg ar helt klart mojligheten att ga tillbaka och se hur livet har forandrats. Nar jag laser gamla inlagg, sa kommer alla kanslor tillbaka, och jag kommer ihag allt. Vad jag hade for klader pa mig, vad som sades, hur det sades, vad som startade allt och sa vidare, och sa vidare. Just idag var detta en nackdel i fordelen.
Allvaret vackte mig idag. De sista dagarna har ju varit ett tocken av konstlad gladje av radsla for just allvaret. Men idag kom det alltsa. Elden inom mig harjar fortfarande fritt, och nar jag ser mig sjalv i spegeln kan jag inte forsta hur mitt ansikte kan se ut som vanligt. Om jag drar mungiporna uppat, sa ser jag glad ut, och liksa tvartom. Har jag ett signalfel inom mig?
Eller, hur ser man ut utombords om man liksom nastan dor inombords? Mina ideer om det kanske inte stammer overens med verkligheten?
Jag har i alla fall luskat ut hur det kommer sig att hungerkanslorna paverkas av detta kansloinferno. Fjarilar i magen ar ju ett vedertaget begrepp, saval som att det brinner en laga inom en. Kontentan av det torde bli att man har en hel hog med stekta fjarilar som huserar runt magsacksomradet. De har mattat hungerskanslorna helt enkelt. Med tanke pa att jag dessutom befinner mig i landet som alskar levrar och njurar, sa har ju jag ett helt djavla smorgasbord darinne.
Imorgon ska jag och Henric ha pyjamasparty. Jag kanske ska erbjuda lite stekt lunga som snacks? Vad tror du, raring? Nagot som jag definitivt kommer att bjuda pa ar min alldeles egna version av "Unchained melody" pa min karaokemaskin. (som inte egentligen ar min, men den star i mitt rum och ses darfor som tillfalligt min. Eller nagot liknande.) Sprit ska ocksa fortaras. Pa en tisdag. Ja, josses.
Men det ar langt tills imorgon. Jag och allvaret maste ta en dag i taget.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment