Leka med elden.

Inom mig brinner en laga som maste slackas, sa jag kastar kallvatten som om min bat holl pa att sjunka och jag maste tomma den innan jag sjunker. Men likt en bastu, sa okar bara hettan med vattnet, det kyler for en sekund, men hettar sedan upp och varmen stiger i hela min kropp. Jag misshandlar den med kalla tankar, tankar som gor ont, men som maste tankas - for att kyla. Men med en beslutsamhet jag bara sett hos Titanic, sa har den har baten bestamt sig for att sjunka, och branden kommer inte slockna forran vi ligger djupt begravda under vattenytan.

Mitt inre svettas av intensiteten, varmen sliter sonder, gor stora hal. Mitt inre odelaggs av en brand jag inte kan slacka, jag vet att nar den ar fardig kommer jag vara som ett kalhygge - tom och odslig. Men det bryr sig inte elden om, den har fatt luft, den har fatt vingar. Den kan harja fritt med vetskap om att jag inte kan hindra den.

Sa vad gor man nar branden ar utom kontroll?
Man slanger alkohol pa den och hoppas att det paskyndar processen och man kan borja aterhamtningen av kalhygget sa fort som mojligt.

Skal!