Ogonblick II

Dorrklockan ringde.
Innan jag ens fatt upp en millimetersoppning, sa stormade Syster Elak dorren och slangde sig om halsen pa mig och begravde sitt ansikte i min hals.
"Titta Jenny, jag ar solbrand!"

Sedan satt hon fastlimmad vid min sida och pratade oavbrutet och skrattade. Jo, hon skrattade. Lilleman satt pa mitt andra kna och forsokte knuffa bort henne, for han vill ocksa vara fastlimmad. Dar satt jag i soffan med de har tva barnen som helst ville krypa in under skinnet pa mig och stanna kvar dar, och jag tankte faktiskt lite;
Vad har jag gjort for att fortjana det har?

Senare satt jag, Pappanik och Lilleman i koket och tittade pa TV nar Syster Elak kommer in.
"Jenny, vad innebar en omskarelse?"
Jag satte kaffet i vrangstrupen och sneglade mot Pappanik, han satt med blicken fastnaglad pa TV-skarmen, och for ett ogonblick trodde jag att han inte hade hort. Det var tills jag sag hans mungipor rycka.
"Men vad ar det for nagot Jenny?"
Den har gangen tittade jag rakt pa Pappanik med en blick som sa hjalp mig for i helvete ditt pucko, nar han motte min blick sag jag hur ogonen hoppade av skratt, aven fast munnen inte rode en min. Han tittade upp pa Syster Elak,
"Va?"
Hon himlade med ogonen.
"Jo, jag SA, vad innebar en omskarelse?"
"Ja, alltsa, det ar nar man knipsar av snoppen."
Sedan satt bade han och jag med ogonen fastklistrade pa TV-skarmen med ryckande mungipor och skuldror som hoppade lite latt. Lilleman at sin choklad som om det inte fanns nagon morgondag och var tryggt omedveten om snoppavskarningar.

Jag skulle kunna skriva miltals med text och beratta hur glad jag ar att alla vi ar samlade har igen, men jag tror inte ni skulle forsta i alla fall. Sa jag tanker latsas som om det ar vilken dag som helst, rycka pa axlarna och ga och lagga mig.