Vilken djavla skitlang dag!
Sista dagen jag ar ensam innan livet borjar igen. Vad jag har gjort? Rengjort koksskapen. Jag har vandrat omkring pa diskbanken och torkat skap som om det inte fanns en morgondag. Tvattat varenda smutsigt tygstycke, hangt upp det, strykt det och vikt in i garderober. Diskat min kaffekopp innan jag har druckit ur kaffet, for det har stort mig att det finns nagonting smutsigt. Gjort sjuhundra kaffekoppar av just anledningen att jag inte later mig sjalv dricka upp dem. Gatt igenom alla rum och inspekterat alla objekt. Stallt bocker i storleksordning sa det blir harmoniskt. Baddat rent i alla sangar.
For att jag tycker det ar roligt?
Skulle inte tro det.
Min kropp skriker av rastloshet. Tystheten i huset ar hogre an allt annat och driver mig till vansinne. Jag lyssnar efter sma tassande fotter pa parketten och Lillemans uppslupna rost, eller Pappaniks klampande i trappan, eller Syster Elaks irriterade rost som skriker efter uppmarksamhet. Vilket livstecken som helst egentligen. Men det enda som hors ar Tom Jones som gor sitt basta att overrosta tystnaden, och mina egna suckningar.
Nu ar fragan, vad ska jag gora de trettionio minutrarna som aterstar tills Big brother borjar for att jag inte ska fargkoordinera sugroren i skapet?
No comments:
Post a Comment