Gröt, kindpussar och minuter.

Nu är det ännu mindre tid kvar.

Och jag saknar de små något oerhört. Jag saknar varje morgon med Lilleman. Jag saknar att göra hans gröt och äta frukost tillsammans. Jag saknar Syster Elak. Jag saknar hur hon (nästan) alltid pussar mig på kinden när hon säger godnatt. Jag saknar hur mitt morgonkaffe smakar ute på altanen tillsammans med morgoncigaretten. Jag saknar att på kvällen få krypa ner i min säng och somna tryggt i vetskapen om att morgondagen innehåller alla de där liven jag har kommit att älska.

För de fattas mig.

Men räkna kallt med att jag börjar gnälla ungefär en timme efter jag har kommit igång igen. För så funkar det. Det är en enda röra, men det är min röra, och jag vill uppenbarligen inte vara utan den.

Jag vet precis varför det är så. Men det tänker jag inte berätta för Er. Det är min hemlighet.

Trettio minuter kvar tills min bror ringer på dörren och skjutsar mig till flyget.
Det är nämligen ingen hemlighet.

Hejdå Sverige.