Att göra en höstack av en knappnål.

Alltså, jag vet inte om jag är ensam om det här fenomenet, eller om det är vanligt förekommande i människors beteenden.

När jag är ifrån någon - minuter, timmar eller veckor spelar ingen roll - så arbetar min hjärna febrilt med att analysera relationen. Det sista iintrycket jag har bleknar snart, och då sätter fantasin fart och börjar inbilla sig att det var si eller så, när det kanske egentligen var varken eller. Men min hjärna VILL göra det här, jag kan inte stoppa den.

Det funkar såhär; Det sista någon sa var kanske; "Ha det så bra!"
De första dagarna är jag glad att denne vill att jag ska ha det bra, men sedan när tonfall och ansiktsuttryck börjar blekna, så kommer mina egna tolkningar in. Och de är aldrig till min fördel! Han/hon var nog ironisk. Så fort jag vände bort ryggen, så himlade de med ögonen och gjorde fula grimaser.

Men det KAN också funka åt andra hållet.
Typ, han sa "Du kan väl höra av dig!"
Då kan jag tycka att det var väl för fan lite lamt?! Vadå kan väl? Ska jag höra av mig eller inte liksom, what the hell? Då bestämmer jag mig för att skita i att höra av mig. Men när minnet av det bleknar - ja, då förstår ni, då bönade han i princip att jag skulle ringa så fort jag kunde.

Är inte det här otroligt märkligt?
Det är framförallt jobbigt. För jag tror inte att alla kanske riktigt lägger ner så mycket tid att tänka på sånt där, men jag har i själva verket helt ändrat uppfattning om en person på en vecka tack vare det här. Så den som jag var extremt vänlig och söt mot, är jag nu irriterad på för jag tycker mig minnas att han hade ett obehagligt tonfall, eller konstig kroppsföring. Och den som kanske förtjänar att bli sämre behandlad har jag höjt till skyarna för att jag inbillar mig att han/hon bara var för osäker för att visa sitt riktiga jag.

Jag blir inte klok.

Kan någon vara vänlig att berätta att ni minsann också gör så?
Snart måste jag ju byta umgänge för jag själv har missuppfattat/förvrängt allas avsikter och därför beter mig helt motsatt som jag borde, och dessutom är pinsamt medveten om det, men oförmögen att göra någonting åt det.

Visst finns det massa fler såna, visst?!