Titta, sa snall och sot jag var en gang i tiden.
Sedan vaxte jag upp.
Friday, 31 August 2007
Jo, nu vet jag att jag har ett signalfel.
Nar jag fyllde arton, sa tog min pappa med mig pa Cafe Opera. Pa den tiden var det ganska anmarkningsvart och stort. Enda problemet var att aldersgransen ju faktiskt var tjugotre - inte arton, men en kompis som var med "lanade ut" sin kompis personnummer. Jag rabblade det tills jag kunde det utan och innan, baklanges och i somnen.
Nar vi kommer fram till vakten fragar hon hur gammal jag ar, svettas jag fram numret. Nojd med att fa det ur mig, slappnar hela min kropp av. Da kommer fragan; Hur gammal ar du? Jag tittar upp pa henne med en sjalvsaker attityd eftersom jag med all sakerhet vet svaret pa den har fragan!
"Arton!"
Samma sekund som jag sa det insag jag mitt misstag.
(som tur var kande pappa vakten, sa han lismade in mig i alla fall och jag fick ha en ganska inte alls lika trevlig kvall som vantat eftersom det redan da var pretto!)
Som jag tidigare har sagt, sa ska jag ju sluta roka for att Pappanik ska bekosta min utbildning. Sa dagen de kom hem, borjade jag rabbla for mig sjalv. Jag ska sluta roka idag, jag ska sluta roka idag, jag SKA sluta roka idag!
Nar de val ar hemma, och jag har halsat och sa, vad ar det forsta jag gor?
Jo, gar ut och tander en cigarett.
Fuck, fucketifuck.
Pappanik tittade bara pa mig med forebraende ogon och sa till Lilleman (ja, det var ju mer riktat till mig, Lilleman fattade ju inget, men ni fattar... )
"Jenny vill tydligen inte ga nagon utbildning!"
Fuuuuck.
Igar kvall nar jag var pa vag att ga och lagga mig, sa fragade han om jag hade anmalt mig till kursen. Med svansen mellan benen svarade jag nej, for jag har ju liksom brytit overenskommelsen. Med blicken fortfarande pa TV:n sa han;
"Men vad vantar du pa? Ga och gor det nan gang, kursen borjar ju innan du far tummen ur!"
Lite halvt osakert satte jag mig framfor datorn, jag visste ju att jag borde saga nagonting, men orden kom liksom inte ut. Jag skamdes for mycket och hade for manga ursakter staplade pa varandra.
Snart hor jag Pappanik komma in pa kontoret, han lutar sig fram for att se vad som star pa skarmen och nar han gor det sager han;
"Det var pa lordag vi sa att du skulle sluta va?"
Jag nickade, nu annu mer skamsen for att han ignorerar att jag ar ett karaktarslost pucko och ger mig en vag ut utan att skalla pa mig.
Jo, jag vet, det star tjugoatta ar, men jag ar egentligen tolv.
Nar vi kommer fram till vakten fragar hon hur gammal jag ar, svettas jag fram numret. Nojd med att fa det ur mig, slappnar hela min kropp av. Da kommer fragan; Hur gammal ar du? Jag tittar upp pa henne med en sjalvsaker attityd eftersom jag med all sakerhet vet svaret pa den har fragan!
"Arton!"
Samma sekund som jag sa det insag jag mitt misstag.
(som tur var kande pappa vakten, sa han lismade in mig i alla fall och jag fick ha en ganska inte alls lika trevlig kvall som vantat eftersom det redan da var pretto!)
Som jag tidigare har sagt, sa ska jag ju sluta roka for att Pappanik ska bekosta min utbildning. Sa dagen de kom hem, borjade jag rabbla for mig sjalv. Jag ska sluta roka idag, jag ska sluta roka idag, jag SKA sluta roka idag!
Nar de val ar hemma, och jag har halsat och sa, vad ar det forsta jag gor?
Jo, gar ut och tander en cigarett.
Fuck, fucketifuck.
Pappanik tittade bara pa mig med forebraende ogon och sa till Lilleman (ja, det var ju mer riktat till mig, Lilleman fattade ju inget, men ni fattar... )
"Jenny vill tydligen inte ga nagon utbildning!"
Fuuuuck.
Igar kvall nar jag var pa vag att ga och lagga mig, sa fragade han om jag hade anmalt mig till kursen. Med svansen mellan benen svarade jag nej, for jag har ju liksom brytit overenskommelsen. Med blicken fortfarande pa TV:n sa han;
"Men vad vantar du pa? Ga och gor det nan gang, kursen borjar ju innan du far tummen ur!"
Lite halvt osakert satte jag mig framfor datorn, jag visste ju att jag borde saga nagonting, men orden kom liksom inte ut. Jag skamdes for mycket och hade for manga ursakter staplade pa varandra.
Snart hor jag Pappanik komma in pa kontoret, han lutar sig fram for att se vad som star pa skarmen och nar han gor det sager han;
"Det var pa lordag vi sa att du skulle sluta va?"
Jag nickade, nu annu mer skamsen for att han ignorerar att jag ar ett karaktarslost pucko och ger mig en vag ut utan att skalla pa mig.
Jo, jag vet, det star tjugoatta ar, men jag ar egentligen tolv.
Wednesday, 29 August 2007
Ogonblick II
Dorrklockan ringde.
Innan jag ens fatt upp en millimetersoppning, sa stormade Syster Elak dorren och slangde sig om halsen pa mig och begravde sitt ansikte i min hals.
"Titta Jenny, jag ar solbrand!"
Sedan satt hon fastlimmad vid min sida och pratade oavbrutet och skrattade. Jo, hon skrattade. Lilleman satt pa mitt andra kna och forsokte knuffa bort henne, for han vill ocksa vara fastlimmad. Dar satt jag i soffan med de har tva barnen som helst ville krypa in under skinnet pa mig och stanna kvar dar, och jag tankte faktiskt lite;
Vad har jag gjort for att fortjana det har?
Senare satt jag, Pappanik och Lilleman i koket och tittade pa TV nar Syster Elak kommer in.
"Jenny, vad innebar en omskarelse?"
Jag satte kaffet i vrangstrupen och sneglade mot Pappanik, han satt med blicken fastnaglad pa TV-skarmen, och for ett ogonblick trodde jag att han inte hade hort. Det var tills jag sag hans mungipor rycka.
"Men vad ar det for nagot Jenny?"
Den har gangen tittade jag rakt pa Pappanik med en blick som sa hjalp mig for i helvete ditt pucko, nar han motte min blick sag jag hur ogonen hoppade av skratt, aven fast munnen inte rode en min. Han tittade upp pa Syster Elak,
"Va?"
Hon himlade med ogonen.
"Jo, jag SA, vad innebar en omskarelse?"
"Ja, alltsa, det ar nar man knipsar av snoppen."
Sedan satt bade han och jag med ogonen fastklistrade pa TV-skarmen med ryckande mungipor och skuldror som hoppade lite latt. Lilleman at sin choklad som om det inte fanns nagon morgondag och var tryggt omedveten om snoppavskarningar.
Jag skulle kunna skriva miltals med text och beratta hur glad jag ar att alla vi ar samlade har igen, men jag tror inte ni skulle forsta i alla fall. Sa jag tanker latsas som om det ar vilken dag som helst, rycka pa axlarna och ga och lagga mig.
Innan jag ens fatt upp en millimetersoppning, sa stormade Syster Elak dorren och slangde sig om halsen pa mig och begravde sitt ansikte i min hals.
"Titta Jenny, jag ar solbrand!"
Sedan satt hon fastlimmad vid min sida och pratade oavbrutet och skrattade. Jo, hon skrattade. Lilleman satt pa mitt andra kna och forsokte knuffa bort henne, for han vill ocksa vara fastlimmad. Dar satt jag i soffan med de har tva barnen som helst ville krypa in under skinnet pa mig och stanna kvar dar, och jag tankte faktiskt lite;
Vad har jag gjort for att fortjana det har?
Senare satt jag, Pappanik och Lilleman i koket och tittade pa TV nar Syster Elak kommer in.
"Jenny, vad innebar en omskarelse?"
Jag satte kaffet i vrangstrupen och sneglade mot Pappanik, han satt med blicken fastnaglad pa TV-skarmen, och for ett ogonblick trodde jag att han inte hade hort. Det var tills jag sag hans mungipor rycka.
"Men vad ar det for nagot Jenny?"
Den har gangen tittade jag rakt pa Pappanik med en blick som sa hjalp mig for i helvete ditt pucko, nar han motte min blick sag jag hur ogonen hoppade av skratt, aven fast munnen inte rode en min. Han tittade upp pa Syster Elak,
"Va?"
Hon himlade med ogonen.
"Jo, jag SA, vad innebar en omskarelse?"
"Ja, alltsa, det ar nar man knipsar av snoppen."
Sedan satt bade han och jag med ogonen fastklistrade pa TV-skarmen med ryckande mungipor och skuldror som hoppade lite latt. Lilleman at sin choklad som om det inte fanns nagon morgondag och var tryggt omedveten om snoppavskarningar.
Jag skulle kunna skriva miltals med text och beratta hur glad jag ar att alla vi ar samlade har igen, men jag tror inte ni skulle forsta i alla fall. Sa jag tanker latsas som om det ar vilken dag som helst, rycka pa axlarna och ga och lagga mig.
Efterlysning!
Jo, eftersom jag lider av en nagot paranoid laggning, sa vill jag harmed efterlysa nagonting.
Jag bloggar ju om elandet, kallar dem diverse elaka oknamn, berattar intima detaljer ur deras liv (forhoppningsvis) helt utan deras vetskap. Men alltsa, da maste ju Pappanik gora samma sak?
Sa skulle ni vilja vara sota och ena er och googla fram en blogg som Pappanik skriver? Mitt liv med nanny, Nanny oforskamd, Min stygga, svenska nanny eller nagot liknande skulle jag vilja gissa pa. Hon som kallar sig Nanny kan ocksa vara ett alternativ.
Sa nar ni hittar den kan ni val lanka i kommentarfaltet?
Den som ar forst far fira jul med mig!
Alrajt?!
Jag bloggar ju om elandet, kallar dem diverse elaka oknamn, berattar intima detaljer ur deras liv (forhoppningsvis) helt utan deras vetskap. Men alltsa, da maste ju Pappanik gora samma sak?
Sa skulle ni vilja vara sota och ena er och googla fram en blogg som Pappanik skriver? Mitt liv med nanny, Nanny oforskamd, Min stygga, svenska nanny eller nagot liknande skulle jag vilja gissa pa. Hon som kallar sig Nanny kan ocksa vara ett alternativ.
Sa nar ni hittar den kan ni val lanka i kommentarfaltet?
Den som ar forst far fira jul med mig!
Alrajt?!
Jenny the flash.
Brevbararen ringde pa idag med ett brev som behovde signeras.
"Trevligt att se att du har klader pa dig idag!"
Brukar jag verkligen blotta mig for brevbararen?!
Nu har jag i alla fall forsett byggarbetarna med kaffe och the, och den obligatoriska flirtiga konversationen. Vi ar skittajta nu. Ska troligtvis fira jul med deras familjer. Jag tror det var vad som hande, vi pratade om besok i alla fall, det vill jag med bestamdhet havda... eller vanta. Det var besoksforbud.
Ehrm.
"Trevligt att se att du har klader pa dig idag!"
Brukar jag verkligen blotta mig for brevbararen?!
Nu har jag i alla fall forsett byggarbetarna med kaffe och the, och den obligatoriska flirtiga konversationen. Vi ar skittajta nu. Ska troligtvis fira jul med deras familjer. Jag tror det var vad som hande, vi pratade om besok i alla fall, det vill jag med bestamdhet havda... eller vanta. Det var besoksforbud.
Ehrm.
Hej, jag heter Petrov.
Tack vare en dryckeslek den dar Henric hittade pa igar, sa blev jag tvungen att ga till puben i skjorta och slips och heta Petrov. Utan underklader. Som tur ar, sa ar inte en pub overfull pa en tisdag, sa jag tror ingen ens markte nat.
En helt vanlig tisdag alltsa...
Nar jag vaknade i morse hette jag i alla fall Jenny och fick stada upp Petrovs rora, allt medan byggarbetarna roat sag pa nar jag bar ut tomflaskor. (tur de inte blev arga och borjade skrika om att jag druckit upp deras lon!)
By the way - KlIcKa HaR kLiCkA hAr KlIcKa HaR!
En helt vanlig tisdag alltsa...
Nar jag vaknade i morse hette jag i alla fall Jenny och fick stada upp Petrovs rora, allt medan byggarbetarna roat sag pa nar jag bar ut tomflaskor. (tur de inte blev arga och borjade skrika om att jag druckit upp deras lon!)
By the way - KlIcKa HaR kLiCkA hAr KlIcKa HaR!
Tuesday, 28 August 2007
Alskade du.
Ni vet vanner som kanner en sadar utan och innan, som vet alla ens morka hemligheter och vet precis vad de ska saga nar man inte sjalv vet?
Sadana alskar jag.
En sadan gav mig i laxa att sluta klanka ner pa mig sjalv. Hon ar inte bara bra, hon ar strang ocksa, jag maste skriva det tusen ganger pa ett papper. Jag har inte gjort det dock, jag var aldrig speciellt bra pa laxor, har alltid resonerat att om det inte redan finns inom mig, sa ar det inte vart att veta. Men tanken pa att gora det far de dar sma orden att dyka upp i mitt medvetande nu och da. "Jenny, du skall icke klanka pa dig sjalv!"
Sa tack, kara van. Jag ar sa glad att du finns, och vet hur man ska lyfta upp mitt nedtryckta sjalv.
(Tradgardsbyggarna var forovrigt engelska, och inte i nagon som helst bemarkelse fula. Good shit!)
((Tur jag hade snygga pyjamasshorts pa mig och min allra fulaste vara hemma troja och var allmant ovaken, for de tycker sakert att jag ar i alla bemarkelser oful.))
(((Jag maste alltsa springa upp och battra pa mig lite, sa jag kan blanda dem med min skonhet nar jag gar ut och roker nasta gang istallet. For fran det har kan det bara bli battre!)))
Sadana alskar jag.
En sadan gav mig i laxa att sluta klanka ner pa mig sjalv. Hon ar inte bara bra, hon ar strang ocksa, jag maste skriva det tusen ganger pa ett papper. Jag har inte gjort det dock, jag var aldrig speciellt bra pa laxor, har alltid resonerat att om det inte redan finns inom mig, sa ar det inte vart att veta. Men tanken pa att gora det far de dar sma orden att dyka upp i mitt medvetande nu och da. "Jenny, du skall icke klanka pa dig sjalv!"
Sa tack, kara van. Jag ar sa glad att du finns, och vet hur man ska lyfta upp mitt nedtryckta sjalv.
(Tradgardsbyggarna var forovrigt engelska, och inte i nagon som helst bemarkelse fula. Good shit!)
((Tur jag hade snygga pyjamasshorts pa mig och min allra fulaste vara hemma troja och var allmant ovaken, for de tycker sakert att jag ar i alla bemarkelser oful.))
(((Jag maste alltsa springa upp och battra pa mig lite, sa jag kan blanda dem med min skonhet nar jag gar ut och roker nasta gang istallet. For fran det har kan det bara bli battre!)))
Godtar ni en flaska vodka? Nej?
Vilka natter.
Inte i den positiva bemarkelse det brukas sagas sa, utan mina drommar!
Igar natt dromde jag att mina tva ovre framtander akte upp och ner som tva hissar i otakt. Jag skrattade sa jag grat at det - i drommen - och vaknade med en hysterisk skrack om att det var sant. Inatt dromde jag att Pappanik hade anstallt tva ryska byggarbetare att gora nagonting i tradgarden, men sedan vagrade betala dem eller slappa in dem i huset, for att de inte skotte sina jobb, da slog de sonder glasdorren in till koket och sa;
"Silly man, locks are for honest people!"
Det hanger med all sakerhet ihop med min skrack for att sova ensam i hus, det finns liksom alldeles for manga vagar in for att jag ska kanna mig trygg. I lagenhet hoppas jag alltid att de ska ga till nagon annan lagenhet och morda folk, sa jag slipper, men i ett hus finns det ju bara jag liksom. Kan ocksa hanga ihop med att idag kommer de (en vecka foresenade) och graver upp grasmattan och lagger konstgraset. Om de ar ryska kommer jag att fly faltet.
Inte i den positiva bemarkelse det brukas sagas sa, utan mina drommar!
Igar natt dromde jag att mina tva ovre framtander akte upp och ner som tva hissar i otakt. Jag skrattade sa jag grat at det - i drommen - och vaknade med en hysterisk skrack om att det var sant. Inatt dromde jag att Pappanik hade anstallt tva ryska byggarbetare att gora nagonting i tradgarden, men sedan vagrade betala dem eller slappa in dem i huset, for att de inte skotte sina jobb, da slog de sonder glasdorren in till koket och sa;
"Silly man, locks are for honest people!"
Det hanger med all sakerhet ihop med min skrack for att sova ensam i hus, det finns liksom alldeles for manga vagar in for att jag ska kanna mig trygg. I lagenhet hoppas jag alltid att de ska ga till nagon annan lagenhet och morda folk, sa jag slipper, men i ett hus finns det ju bara jag liksom. Kan ocksa hanga ihop med att idag kommer de (en vecka foresenade) och graver upp grasmattan och lagger konstgraset. Om de ar ryska kommer jag att fly faltet.
Monday, 27 August 2007
Nerd-alert.
Jag hittade nagot att fordriva tiden med.
Jag har tittat pa vilken utbildning jag vill ga. Nu kliar det i fingrarna pa mig. Jag alskar studier - lukten av bocker, hur orden i dem oppnar en hel ny varld av perspektiv och bjuder in till ormgropar i insikter. Tanken pa att utoka mina kunskaper, stiga i mina egna ogon gor mig alltid upphetsad. Inte ens tanken pa att skriva en uppsats pa femtusen ord pa ett sprak som inte ar mitt modersmal morkar molnen - snarare tvartom. Tank vad jag kan tanka om mig sjalv nar jag lyckas.
Det bor en nord inom mig, som ar redo att sparka sin vag ut ur fangenskapen narhelst hon far chansen. Nu ger jag henne den pa silverfat.
Nu funderar jag ocksa pa att byta namn till Greta, bara for att det rimmar pa veta.
Jag har tittat pa vilken utbildning jag vill ga. Nu kliar det i fingrarna pa mig. Jag alskar studier - lukten av bocker, hur orden i dem oppnar en hel ny varld av perspektiv och bjuder in till ormgropar i insikter. Tanken pa att utoka mina kunskaper, stiga i mina egna ogon gor mig alltid upphetsad. Inte ens tanken pa att skriva en uppsats pa femtusen ord pa ett sprak som inte ar mitt modersmal morkar molnen - snarare tvartom. Tank vad jag kan tanka om mig sjalv nar jag lyckas.
Det bor en nord inom mig, som ar redo att sparka sin vag ut ur fangenskapen narhelst hon far chansen. Nu ger jag henne den pa silverfat.
Nu funderar jag ocksa pa att byta namn till Greta, bara for att det rimmar pa veta.
Tystnaden skriker pa mig!
Vilken djavla skitlang dag!
Sista dagen jag ar ensam innan livet borjar igen. Vad jag har gjort? Rengjort koksskapen. Jag har vandrat omkring pa diskbanken och torkat skap som om det inte fanns en morgondag. Tvattat varenda smutsigt tygstycke, hangt upp det, strykt det och vikt in i garderober. Diskat min kaffekopp innan jag har druckit ur kaffet, for det har stort mig att det finns nagonting smutsigt. Gjort sjuhundra kaffekoppar av just anledningen att jag inte later mig sjalv dricka upp dem. Gatt igenom alla rum och inspekterat alla objekt. Stallt bocker i storleksordning sa det blir harmoniskt. Baddat rent i alla sangar.
For att jag tycker det ar roligt?
Skulle inte tro det.
Min kropp skriker av rastloshet. Tystheten i huset ar hogre an allt annat och driver mig till vansinne. Jag lyssnar efter sma tassande fotter pa parketten och Lillemans uppslupna rost, eller Pappaniks klampande i trappan, eller Syster Elaks irriterade rost som skriker efter uppmarksamhet. Vilket livstecken som helst egentligen. Men det enda som hors ar Tom Jones som gor sitt basta att overrosta tystnaden, och mina egna suckningar.
Nu ar fragan, vad ska jag gora de trettionio minutrarna som aterstar tills Big brother borjar for att jag inte ska fargkoordinera sugroren i skapet?
Jag ar en djavla buffe, hungrig nagon?
En av fordelarna med att skriva blogg ar helt klart mojligheten att ga tillbaka och se hur livet har forandrats. Nar jag laser gamla inlagg, sa kommer alla kanslor tillbaka, och jag kommer ihag allt. Vad jag hade for klader pa mig, vad som sades, hur det sades, vad som startade allt och sa vidare, och sa vidare. Just idag var detta en nackdel i fordelen.
Allvaret vackte mig idag. De sista dagarna har ju varit ett tocken av konstlad gladje av radsla for just allvaret. Men idag kom det alltsa. Elden inom mig harjar fortfarande fritt, och nar jag ser mig sjalv i spegeln kan jag inte forsta hur mitt ansikte kan se ut som vanligt. Om jag drar mungiporna uppat, sa ser jag glad ut, och liksa tvartom. Har jag ett signalfel inom mig?
Eller, hur ser man ut utombords om man liksom nastan dor inombords? Mina ideer om det kanske inte stammer overens med verkligheten?
Jag har i alla fall luskat ut hur det kommer sig att hungerkanslorna paverkas av detta kansloinferno. Fjarilar i magen ar ju ett vedertaget begrepp, saval som att det brinner en laga inom en. Kontentan av det torde bli att man har en hel hog med stekta fjarilar som huserar runt magsacksomradet. De har mattat hungerskanslorna helt enkelt. Med tanke pa att jag dessutom befinner mig i landet som alskar levrar och njurar, sa har ju jag ett helt djavla smorgasbord darinne.
Imorgon ska jag och Henric ha pyjamasparty. Jag kanske ska erbjuda lite stekt lunga som snacks? Vad tror du, raring? Nagot som jag definitivt kommer att bjuda pa ar min alldeles egna version av "Unchained melody" pa min karaokemaskin. (som inte egentligen ar min, men den star i mitt rum och ses darfor som tillfalligt min. Eller nagot liknande.) Sprit ska ocksa fortaras. Pa en tisdag. Ja, josses.
Men det ar langt tills imorgon. Jag och allvaret maste ta en dag i taget.
Allvaret vackte mig idag. De sista dagarna har ju varit ett tocken av konstlad gladje av radsla for just allvaret. Men idag kom det alltsa. Elden inom mig harjar fortfarande fritt, och nar jag ser mig sjalv i spegeln kan jag inte forsta hur mitt ansikte kan se ut som vanligt. Om jag drar mungiporna uppat, sa ser jag glad ut, och liksa tvartom. Har jag ett signalfel inom mig?
Eller, hur ser man ut utombords om man liksom nastan dor inombords? Mina ideer om det kanske inte stammer overens med verkligheten?
Jag har i alla fall luskat ut hur det kommer sig att hungerkanslorna paverkas av detta kansloinferno. Fjarilar i magen ar ju ett vedertaget begrepp, saval som att det brinner en laga inom en. Kontentan av det torde bli att man har en hel hog med stekta fjarilar som huserar runt magsacksomradet. De har mattat hungerskanslorna helt enkelt. Med tanke pa att jag dessutom befinner mig i landet som alskar levrar och njurar, sa har ju jag ett helt djavla smorgasbord darinne.
Imorgon ska jag och Henric ha pyjamasparty. Jag kanske ska erbjuda lite stekt lunga som snacks? Vad tror du, raring? Nagot som jag definitivt kommer att bjuda pa ar min alldeles egna version av "Unchained melody" pa min karaokemaskin. (som inte egentligen ar min, men den star i mitt rum och ses darfor som tillfalligt min. Eller nagot liknande.) Sprit ska ocksa fortaras. Pa en tisdag. Ja, josses.
Men det ar langt tills imorgon. Jag och allvaret maste ta en dag i taget.
Sunday, 26 August 2007
En lang, trist, trakig och... och... alldeles underbar lista.
(Jo, jag har oversatt den sjalv fran ett annat sprak, darfor fattas prickar i fragor saval som svar. Isn't life great?!)
1. Hur gammal ar du om 5 ar?
Trettiotre stycken. Ar alltsa.
2. Vem spenderade du minst tva timmar med idag?
Det var faktiskt med en person, men denne och jag vill att h*n ska vara anonym.
3. Hur lang ar du?
Etthundrasextioen och en halv centimeter.
5. Vilken var den sista film du sag?
Ace Ventura - Nature calls. Jag sag en tredjedel av National Treasure efter, men jag somnade, sa jag raknar inte den.
6. Vem var den senaste personen du ringde?
Myra. Saklart. Alltid Myra.
7. Vem var den senaste personen att ringa dig?
H*n som jag spenderade tid med.
8. Hur lyder ditt senaste sms?
"Du vackra kvinna :) Vi far inte glomma att komma ihag varandra! Lat oss skala for oss... for mannen som har oss, forlorarna som hade oss, och de lyckliga som vill traffa oss! Du raknas som en av de vackraste bland mina vanninor. Du utvalda, skicka det har till dina vackraste vanninor (dvs bl a mig). Far du detta tillbaka ar du verkligen vacker. Bryter du kedjan ar risken att du far slapp hud, rynkor, hangbrost, generande harvaxt inom 10 ar. Ma bast!" Jag gjorde dock bedomningen att jag redan har slapp hud och alla de dar sakerna, sa det kan liksom inte bli varre bara for att jag inte skickar ett forskrivet sms till mina vackra vanninor. Jag sager det har istallet - Mina kara vanninor, ni ar vackra!
10. Foredrar du samtal eller sms?
Det beror pa vem det kommer ifran. Men mest sms. Tror jag.
12. Ar dina foraldrar gifta/skilda?
Ja.
13. Nar var sista gangen du sag din mamma?
En och en halv vecka sedan. Typ.
14. Vilken farg har dina ogon?
Grona.
15. Vilken tid vaknade du idag?
Strax efter sju. I vanlig djavla skitordning nar jag ar ledig.
17. Vilken ar din favoritjulsang?
Driving home for christmas med Chris Rea. (Heter han verkligen Rea?)
18. Vilket ar ditt favoritstalle?
Dar jag kanner mig trygg.
19. Vilket ar ditt ofavoritstalle?
Med risk for att vara trakig, sa ar det motsatsen till foregaende svar.
21. Vart ar du om tio ar?
Jag vet ju vad de syftar pa, men fan. Jag vet inte oftast vart jag kommer vara nasta vecka. Men jag sager val i min herrgard.
23. Vad var du radd skulle komma och ta dig pa natterna nar du var liten?
HIV. Det ar sant, jag grat mig till somns mer ofta an jag vill erkanna for det. Jacob Dahlin terroriserade min nattsomn, jag skulle ha stamt honom, men han avled ju. Av HIV.
24. Vad var det sista som fick dig att kikna av skratt?
Forsoket till forforelse igar kvall. Det blev som pa en begravning - du vet att du inte far skratta, men du kan inte lata bli. Sa jag ber om ursakt for det, men fan sa roligt det var.
26. Hur stor ar din sang?
Attio centimeter bred och mer an lagom lang.
27. Har du en laptop eller en stationar dator?
Rent tekniskt sa har jag ingen. Men Pappanik har en stationar.
28. Sover du med eller utan klader?
Nar jag ar ensam hemma sover jag utan, men med risk for att behova ga upp till Lilleman och mota Pappanik eller Syster Elak, sa sover jag i pyjamas nar de ar har.
30. Hur manga kuddar sover du med?
Tre. Men jag vill ha en till.
36. Hur manga landskap har du bott i?
Alltsa, blah, vilken trakfraga. Men ja, Lappland, Halsingland, Uppland, Varmland, Ostergotland.
37. Vilka stader har du bott i?
Jukkasjarvi, Bergsjo, Stockholm, Kristinehamn, Norrkoping, Linkoping, Oxted. Jag tror det ar alla.
38. Foredrar du skor eller att vara barfota?
Jag alskar att vara barfota pa sommaren.
39. Ar du en social person?
Mycket. Det gor att jag alltid hamnar i konstiga situationer.
40. Vad var det sista du at?
Raknas kaffe? Annars tror jag det var glass. Idag har jag inte lyckats prestera nagot atbart.
42. Vilken ar din favoritglass?
Tip top. Alla kategorier, alltid. Jag ALSKAR tip top.
43. Vilken ar din favoritefteratt?
Chokladlasagne.
46. Tycker du om kinamat?
Om det inte ats for ofta sa.
47. Tycker du om kaffe?
Lat oss saga sa har; nar jag dor, sa vill jag inte att min aska ska spridas i havet, utan i kaffe. Sedan far ni tolka det som ni vill.
49. Vad dricker du pa morgonen?
Kaffe.
51. Sover du pa en speciell sida av sangen?
Alltsa, med attio centimeter har man inte sa manga sidor att valja pa, men jag har en tendens att ligga upptryckt med ansiktet och knana mot vaggen, sa det blir val vanster da.
52. Kan du spela poker?
Ja. Jag ar varsta bra. det kan jag nog tacka mitt pokeransikte for.
53. Tycker du om att kela?
Beror pa situationen och personen. Men om vi ska ponera att det ar nagon sjalvvald, sa ja.
55. Har du en beroendepersonlighet?
Som sagt, jag vill spridas i kaffe, vill inte leva om jag inte har nikotin och det har hant att jag har skolkat for att spela tv-spel. Det far ni ocksa tolka hur ni vill.
58. Kanner du nagon som fyller ar pa samma dag som dig?
Inte pa riktigt. Jag vet om personer, men jag vill inte stracka mig till att jag kanner dem.
59. Vill du ha barn?
Ja, om de ar snalla och uppfor sig.
60. Pratar du nagot annat sprak?
Jag pratar for fan flytande engelska och sjorovarsprak jamte svenska.
62.Har du nagonsin akt i en ambulans?
Hahahaha. Jag har ambulanser uppkallade efter mig. Jag var ett hopplost barn.
63. Foredrar du havet eller en pool?
Jag har nog faktiskt aldrig tagit stallning i den fragan. Men sahar spontant... havet.
66. Vad spenderar du helst dina pengar pa?
Klader och nya mobiltelefoner.
67. Anvander du nagot/nagra smycken tjugofyra/sju?
Nej. Inte for att jag inte vill, utan for att det inte ar praktiskt.
68. Vilken ar ditt favoritprogram pa TV?
Fornedrings-TV i alla former. Jag skams ogonen ur mig, men alskar det.
69. Kan du rulla din tunga?
Jag kan forma den till ett U (till och med ett O), om det ar det som menas.
70. Vilken ar den roligaste manniskan du kanner?
Ah, sa svart. Men om jag ska ta den jag skrattar mest med, sa ar det Henric. Jag vet inte om det betyder att han ar roligast, men han ar definitivt konstigast.
71. Sover du med gosedjur?
Ha. Bara vid de tillfallen Lilleman sover bredvid mig. Of course.
72. Vilken ringsignal har du pa din mobiltelefon?
Tarzans djungelvral. Djavligt populart nar jag glommer stanga av ljudet. Speciellt pa barnmusiken och liknande.
73. Har du kvar klader fran du var liten?
Alltsa, nej. Vem slapar runt pa sadant hela sitt liv?
74. Vilket rott objekt ar narmast dig just nu?
Ett omslagspapper till dajm. Jag har sparat det sa Syster Elak kan plocka upp det sjalv nar hon kommer hem.
78. Flirtar du mycket?
Det tycker jag verkligen inte, men det ar ganska tydligt att resterande varldsmedlemmar ar av en motsatt asikt. men det kan ju knappast vara jag som har fel?!
81. Kan du byta olja i bilen?
Ja, det ar ju inte hjarnkirurgi.
82. Har du nagonsin fatt fortkorningsboter?
Nej. Jag var tva millimeter fran att bli av med korkortet dock, men jag lyckades undkomma det. Fraga mig inte hur, men det kan ha med fraga 78 att gora. Kanske.
85. Vilken var den sista boken du laste?
Ar det nagon dar, av Maryan Keyes.
86. Laser du tidningen?
Jag laser aftonbladet och expressen pa natet. Engelska tidningar racker inte mina armar till for att lasa.
87. Prenumererar du pa nagon tidning?
Nera. Men om jag skulle, sa skulle det vara starlet!
90. Dansar du i bilen?
Hela tiden. Vi ar som tva svettiga kroppar enade, jag och bilen.
91. Vilken radiokanal lyssnade du senast pa?
London heart. Alltid London heart.
93. Vad var det sista du skrev for hand?
En shoppinglista at Pappanik. Som han forovrigt fullkomligt ignorerade.
97. Nar var sista gangen du var i en kyrka?
Nagons brollop. Det var nog pappas tror jag. Och det var tva ar sedan. Eller tre. Jag har ingen aning.
98. Vem var din favoritlarare i skolan?
Jag tyckte illa om alla larare. Eller var det de som tyckte illa om mig?
99. Hur lange har du taltat som langst?
En natt och absolut inte langre an det.
100. Vem var den sista personen att gora nagonting fint for dig?
Pappanik. Eftersom han vet att jag inte kan vara utan kaffevitare i kaffet, men att jag ar uppriktigt orolig for antalet kalorier i det, sa kopte han en stooooor burk med fettfri kaffevitare. Bara for att vara snall. Sadana gester uppskattar jag, som inte ar overtydliga och som jag aldrig skulle dromma om att forvanta mig.
1. Hur gammal ar du om 5 ar?
Trettiotre stycken. Ar alltsa.
2. Vem spenderade du minst tva timmar med idag?
Det var faktiskt med en person, men denne och jag vill att h*n ska vara anonym.
3. Hur lang ar du?
Etthundrasextioen och en halv centimeter.
5. Vilken var den sista film du sag?
Ace Ventura - Nature calls. Jag sag en tredjedel av National Treasure efter, men jag somnade, sa jag raknar inte den.
6. Vem var den senaste personen du ringde?
Myra. Saklart. Alltid Myra.
7. Vem var den senaste personen att ringa dig?
H*n som jag spenderade tid med.
8. Hur lyder ditt senaste sms?
"Du vackra kvinna :) Vi far inte glomma att komma ihag varandra! Lat oss skala for oss... for mannen som har oss, forlorarna som hade oss, och de lyckliga som vill traffa oss! Du raknas som en av de vackraste bland mina vanninor. Du utvalda, skicka det har till dina vackraste vanninor (dvs bl a mig). Far du detta tillbaka ar du verkligen vacker. Bryter du kedjan ar risken att du far slapp hud, rynkor, hangbrost, generande harvaxt inom 10 ar. Ma bast!" Jag gjorde dock bedomningen att jag redan har slapp hud och alla de dar sakerna, sa det kan liksom inte bli varre bara for att jag inte skickar ett forskrivet sms till mina vackra vanninor. Jag sager det har istallet - Mina kara vanninor, ni ar vackra!
10. Foredrar du samtal eller sms?
Det beror pa vem det kommer ifran. Men mest sms. Tror jag.
12. Ar dina foraldrar gifta/skilda?
Ja.
13. Nar var sista gangen du sag din mamma?
En och en halv vecka sedan. Typ.
14. Vilken farg har dina ogon?
Grona.
15. Vilken tid vaknade du idag?
Strax efter sju. I vanlig djavla skitordning nar jag ar ledig.
17. Vilken ar din favoritjulsang?
Driving home for christmas med Chris Rea. (Heter han verkligen Rea?)
18. Vilket ar ditt favoritstalle?
Dar jag kanner mig trygg.
19. Vilket ar ditt ofavoritstalle?
Med risk for att vara trakig, sa ar det motsatsen till foregaende svar.
21. Vart ar du om tio ar?
Jag vet ju vad de syftar pa, men fan. Jag vet inte oftast vart jag kommer vara nasta vecka. Men jag sager val i min herrgard.
23. Vad var du radd skulle komma och ta dig pa natterna nar du var liten?
HIV. Det ar sant, jag grat mig till somns mer ofta an jag vill erkanna for det. Jacob Dahlin terroriserade min nattsomn, jag skulle ha stamt honom, men han avled ju. Av HIV.
24. Vad var det sista som fick dig att kikna av skratt?
Forsoket till forforelse igar kvall. Det blev som pa en begravning - du vet att du inte far skratta, men du kan inte lata bli. Sa jag ber om ursakt for det, men fan sa roligt det var.
26. Hur stor ar din sang?
Attio centimeter bred och mer an lagom lang.
27. Har du en laptop eller en stationar dator?
Rent tekniskt sa har jag ingen. Men Pappanik har en stationar.
28. Sover du med eller utan klader?
Nar jag ar ensam hemma sover jag utan, men med risk for att behova ga upp till Lilleman och mota Pappanik eller Syster Elak, sa sover jag i pyjamas nar de ar har.
30. Hur manga kuddar sover du med?
Tre. Men jag vill ha en till.
36. Hur manga landskap har du bott i?
Alltsa, blah, vilken trakfraga. Men ja, Lappland, Halsingland, Uppland, Varmland, Ostergotland.
37. Vilka stader har du bott i?
Jukkasjarvi, Bergsjo, Stockholm, Kristinehamn, Norrkoping, Linkoping, Oxted. Jag tror det ar alla.
38. Foredrar du skor eller att vara barfota?
Jag alskar att vara barfota pa sommaren.
39. Ar du en social person?
Mycket. Det gor att jag alltid hamnar i konstiga situationer.
40. Vad var det sista du at?
Raknas kaffe? Annars tror jag det var glass. Idag har jag inte lyckats prestera nagot atbart.
42. Vilken ar din favoritglass?
Tip top. Alla kategorier, alltid. Jag ALSKAR tip top.
43. Vilken ar din favoritefteratt?
Chokladlasagne.
46. Tycker du om kinamat?
Om det inte ats for ofta sa.
47. Tycker du om kaffe?
Lat oss saga sa har; nar jag dor, sa vill jag inte att min aska ska spridas i havet, utan i kaffe. Sedan far ni tolka det som ni vill.
49. Vad dricker du pa morgonen?
Kaffe.
51. Sover du pa en speciell sida av sangen?
Alltsa, med attio centimeter har man inte sa manga sidor att valja pa, men jag har en tendens att ligga upptryckt med ansiktet och knana mot vaggen, sa det blir val vanster da.
52. Kan du spela poker?
Ja. Jag ar varsta bra. det kan jag nog tacka mitt pokeransikte for.
53. Tycker du om att kela?
Beror pa situationen och personen. Men om vi ska ponera att det ar nagon sjalvvald, sa ja.
55. Har du en beroendepersonlighet?
Som sagt, jag vill spridas i kaffe, vill inte leva om jag inte har nikotin och det har hant att jag har skolkat for att spela tv-spel. Det far ni ocksa tolka hur ni vill.
58. Kanner du nagon som fyller ar pa samma dag som dig?
Inte pa riktigt. Jag vet om personer, men jag vill inte stracka mig till att jag kanner dem.
59. Vill du ha barn?
Ja, om de ar snalla och uppfor sig.
60. Pratar du nagot annat sprak?
Jag pratar for fan flytande engelska och sjorovarsprak jamte svenska.
62.Har du nagonsin akt i en ambulans?
Hahahaha. Jag har ambulanser uppkallade efter mig. Jag var ett hopplost barn.
63. Foredrar du havet eller en pool?
Jag har nog faktiskt aldrig tagit stallning i den fragan. Men sahar spontant... havet.
66. Vad spenderar du helst dina pengar pa?
Klader och nya mobiltelefoner.
67. Anvander du nagot/nagra smycken tjugofyra/sju?
Nej. Inte for att jag inte vill, utan for att det inte ar praktiskt.
68. Vilken ar ditt favoritprogram pa TV?
Fornedrings-TV i alla former. Jag skams ogonen ur mig, men alskar det.
69. Kan du rulla din tunga?
Jag kan forma den till ett U (till och med ett O), om det ar det som menas.
70. Vilken ar den roligaste manniskan du kanner?
Ah, sa svart. Men om jag ska ta den jag skrattar mest med, sa ar det Henric. Jag vet inte om det betyder att han ar roligast, men han ar definitivt konstigast.
71. Sover du med gosedjur?
Ha. Bara vid de tillfallen Lilleman sover bredvid mig. Of course.
72. Vilken ringsignal har du pa din mobiltelefon?
Tarzans djungelvral. Djavligt populart nar jag glommer stanga av ljudet. Speciellt pa barnmusiken och liknande.
73. Har du kvar klader fran du var liten?
Alltsa, nej. Vem slapar runt pa sadant hela sitt liv?
74. Vilket rott objekt ar narmast dig just nu?
Ett omslagspapper till dajm. Jag har sparat det sa Syster Elak kan plocka upp det sjalv nar hon kommer hem.
78. Flirtar du mycket?
Det tycker jag verkligen inte, men det ar ganska tydligt att resterande varldsmedlemmar ar av en motsatt asikt. men det kan ju knappast vara jag som har fel?!
81. Kan du byta olja i bilen?
Ja, det ar ju inte hjarnkirurgi.
82. Har du nagonsin fatt fortkorningsboter?
Nej. Jag var tva millimeter fran att bli av med korkortet dock, men jag lyckades undkomma det. Fraga mig inte hur, men det kan ha med fraga 78 att gora. Kanske.
85. Vilken var den sista boken du laste?
Ar det nagon dar, av Maryan Keyes.
86. Laser du tidningen?
Jag laser aftonbladet och expressen pa natet. Engelska tidningar racker inte mina armar till for att lasa.
87. Prenumererar du pa nagon tidning?
Nera. Men om jag skulle, sa skulle det vara starlet!
90. Dansar du i bilen?
Hela tiden. Vi ar som tva svettiga kroppar enade, jag och bilen.
91. Vilken radiokanal lyssnade du senast pa?
London heart. Alltid London heart.
93. Vad var det sista du skrev for hand?
En shoppinglista at Pappanik. Som han forovrigt fullkomligt ignorerade.
97. Nar var sista gangen du var i en kyrka?
Nagons brollop. Det var nog pappas tror jag. Och det var tva ar sedan. Eller tre. Jag har ingen aning.
98. Vem var din favoritlarare i skolan?
Jag tyckte illa om alla larare. Eller var det de som tyckte illa om mig?
99. Hur lange har du taltat som langst?
En natt och absolut inte langre an det.
100. Vem var den sista personen att gora nagonting fint for dig?
Pappanik. Eftersom han vet att jag inte kan vara utan kaffevitare i kaffet, men att jag ar uppriktigt orolig for antalet kalorier i det, sa kopte han en stooooor burk med fettfri kaffevitare. Bara for att vara snall. Sadana gester uppskattar jag, som inte ar overtydliga och som jag aldrig skulle dromma om att forvanta mig.
Storbjuden, typ.
Jag ar aningens irriterad idag. Jag ar lite sadar bakfylleseg och kroppen tjurar lite for att jag har misshandlat den, sa ingenting ar skont. Lite som att jag skulle ha ett par kopiost obekvama jeans pa mig, och trots att jag sitter i en himmelsk fatolj, sa kanner jag mig besvarad. En slang av rastloshet har ocksa infunnit sig sa jag kan inte sitta still och gora ingenting, vilket ar fullkomligt vardelost eftersom det faktiskt ar bra pa TV for en gangs skull. Men nej, se det gar inte.
Och for att bortse fran det fysiska, sa ar huvudet inte riktigt som det ska heller. Jag vill lindra det med hog musik, underbar musik som satter ord pa det jag kanner, och darmed forkastar alla obehagliga kanslor - men jag finner ingen ro till det heller. Jag tanker pa en lat, bestammer mig att den ska fa hela, men nar den kommer pa kan jag bara lyssna pa de tva forsta orden innan jag vill byta. Sa jag sitter och latflippar med en omansklig intensitet och misslyckas brutalt med helningen.
Sa kommer vi till det sista obehagsmomentet - smaklokarna.
Jag ar sugen pa att ata nagonting, magen ar liksom hungrig. Men ingenting, absolut ingenting smakar ratt. Choklad ar for sott, kaffe ar for mastigt, en macka ar for fett. Allting jag normalt alskar ar lika lockande som senap och chokladglass i en rora tillsammans med gurka och selleri. Sa jag forblir hungrig.
Inte ett djavla nagonting ar bra nog at mig idag.
Och for att bortse fran det fysiska, sa ar huvudet inte riktigt som det ska heller. Jag vill lindra det med hog musik, underbar musik som satter ord pa det jag kanner, och darmed forkastar alla obehagliga kanslor - men jag finner ingen ro till det heller. Jag tanker pa en lat, bestammer mig att den ska fa hela, men nar den kommer pa kan jag bara lyssna pa de tva forsta orden innan jag vill byta. Sa jag sitter och latflippar med en omansklig intensitet och misslyckas brutalt med helningen.
Sa kommer vi till det sista obehagsmomentet - smaklokarna.
Jag ar sugen pa att ata nagonting, magen ar liksom hungrig. Men ingenting, absolut ingenting smakar ratt. Choklad ar for sott, kaffe ar for mastigt, en macka ar for fett. Allting jag normalt alskar ar lika lockande som senap och chokladglass i en rora tillsammans med gurka och selleri. Sa jag forblir hungrig.
Inte ett djavla nagonting ar bra nog at mig idag.
ETA - 72 hours.
Nu borjar jag lite forsta att allvaret borjar igen pa onsdag.
Da ar alla samlade hemma igen. Pappanik, Syster Elak och Lilleman anlander vid lunchtid.
Huset kommer vara flackfritt, all tvatt kommer vara strykt och invikt i garderober, diskhon kommer vara sa ren att man kan ata ur den om man sa behagar. Det kommer att dofta gott och rent, jag kommer sitta pa altanen med en kopp kaffe och en cigarett.
Eller nej. Jag skulle ju sluta?!
Jag tror inte Pappanik ar medveten om den styrka jag skulle behova for att sluta nu, alla superhjaltar i varlden skulle behova enas och donera alla sina krafter till mig, vilket i sin tur skulle leda till att varlden var oskyddad. Sa kan vi ju inte ha det.
Om Pappanik horde mig gnalla skulle han saga som han alltid gor;
"Du kan inte bara for att du intalar dig att du inte kan. Du maste oppna dina sinnen och ge dig sjalv en chans, da gar det!"
Det sager han alltid, och nar han gor det sitter han upplyst och svavar en bit ovanfor marken och ser ner pa vanliga manniskor som inte har kommit till den insikten. Om han fick bestamma sa skulle jag kunna tala flytande spanska, spela piano och vara rokfri pa samma minut. Bara jag oppnade mina sinnen.
Men vad fan vet han liksom?
(ganska mycket, jo, jag vet! Men vi sma manniskor som inte besitter sjalvdiciplin eller karaktar, vi kan inte uppmuntra sant dar beteende hos nagon, da skulle vi behova gora saker vi aldrig skulle dromma om annars!)
Sa, det ar med skrackblandad fortjusning jag ser fram emot onsdag. Mitt flackfria hem kommer aterga till en rora, disken kommer staplas upp i alla olika rum, tvattkorgen kommer vara konstant overfull och jag kommer agna varje kvall at att ge mig sjalv ursakter for att inte behova ta tag i det forran imorgon. Jag gillar imorgon. Nej, jag alskar imorgon.
Det kommer skrikas, argumenteras och brakas om maten. Varje beslut kommer bli en maktkamp dar alla medel ar tillatna. Varje kvall kommer mitt urholkade huvud forsoka pressa ur sig en samlad tanke som innehaller i alla fall nagot tecken pa hjarnaktivitet, och varje kvall kommer jag att misslyckas, och bara ga och lagga mig istallet.
Mandag, tisdag och sedan ar det kort.
Men som jag alltid sager, om de ar dina och de ar dysfunktionella, sa maste du alska dem. Som jag alltid ocksa sager, we put the fun in dysfunctional.
Da ar alla samlade hemma igen. Pappanik, Syster Elak och Lilleman anlander vid lunchtid.
Huset kommer vara flackfritt, all tvatt kommer vara strykt och invikt i garderober, diskhon kommer vara sa ren att man kan ata ur den om man sa behagar. Det kommer att dofta gott och rent, jag kommer sitta pa altanen med en kopp kaffe och en cigarett.
Eller nej. Jag skulle ju sluta?!
Jag tror inte Pappanik ar medveten om den styrka jag skulle behova for att sluta nu, alla superhjaltar i varlden skulle behova enas och donera alla sina krafter till mig, vilket i sin tur skulle leda till att varlden var oskyddad. Sa kan vi ju inte ha det.
Om Pappanik horde mig gnalla skulle han saga som han alltid gor;
"Du kan inte bara for att du intalar dig att du inte kan. Du maste oppna dina sinnen och ge dig sjalv en chans, da gar det!"
Det sager han alltid, och nar han gor det sitter han upplyst och svavar en bit ovanfor marken och ser ner pa vanliga manniskor som inte har kommit till den insikten. Om han fick bestamma sa skulle jag kunna tala flytande spanska, spela piano och vara rokfri pa samma minut. Bara jag oppnade mina sinnen.
Men vad fan vet han liksom?
(ganska mycket, jo, jag vet! Men vi sma manniskor som inte besitter sjalvdiciplin eller karaktar, vi kan inte uppmuntra sant dar beteende hos nagon, da skulle vi behova gora saker vi aldrig skulle dromma om annars!)
Sa, det ar med skrackblandad fortjusning jag ser fram emot onsdag. Mitt flackfria hem kommer aterga till en rora, disken kommer staplas upp i alla olika rum, tvattkorgen kommer vara konstant overfull och jag kommer agna varje kvall at att ge mig sjalv ursakter for att inte behova ta tag i det forran imorgon. Jag gillar imorgon. Nej, jag alskar imorgon.
Det kommer skrikas, argumenteras och brakas om maten. Varje beslut kommer bli en maktkamp dar alla medel ar tillatna. Varje kvall kommer mitt urholkade huvud forsoka pressa ur sig en samlad tanke som innehaller i alla fall nagot tecken pa hjarnaktivitet, och varje kvall kommer jag att misslyckas, och bara ga och lagga mig istallet.
Mandag, tisdag och sedan ar det kort.
Men som jag alltid sager, om de ar dina och de ar dysfunktionella, sa maste du alska dem. Som jag alltid ocksa sager, we put the fun in dysfunctional.
Saturday, 25 August 2007
fyragangertvaarinteelvamennastan
Nu har jag nio lasare. Eller tio egentligen, for jag har fatt ett anonymt svar. Och kanske elva, for nagon tog bort sin kommentar. Det gor mig lite glad. Inte att den blev borttagen, men att mina fyra lasare mer an fordubblades - men jag tror fortfarande att ni kan battre!
Idag ska jag nog ocksa vistas i glomskans land.
Det tar liksom udden av allting, inklusive min sjuttonde gradens brannskada pa innerheten av min kropp. Jag har alldeles for svart att ta det seriost. Det ar som att jag vet hur ont det kommer att gora senare, sa jag drar in all luft jag kan och skrattar sa jag nastan kiknar. At egentligen ingenting. Som om jag vet att jag inte kommer kunna skratta mer efterat. Kanske lite som de som levde i slutet pa stenaldern, och visste att deras dagar var raknade - de frossade formodligen i sten. Jag frossar i gladje, for jag vet att mina dagar i den eran ar raknade.
Men jag ar inte ett dugg djavla bitter for det.
Skal!
Idag ska jag nog ocksa vistas i glomskans land.
Det tar liksom udden av allting, inklusive min sjuttonde gradens brannskada pa innerheten av min kropp. Jag har alldeles for svart att ta det seriost. Det ar som att jag vet hur ont det kommer att gora senare, sa jag drar in all luft jag kan och skrattar sa jag nastan kiknar. At egentligen ingenting. Som om jag vet att jag inte kommer kunna skratta mer efterat. Kanske lite som de som levde i slutet pa stenaldern, och visste att deras dagar var raknade - de frossade formodligen i sten. Jag frossar i gladje, for jag vet att mina dagar i den eran ar raknade.
Men jag ar inte ett dugg djavla bitter for det.
Skal!
Friday, 24 August 2007
Leka med elden.
Inom mig brinner en laga som maste slackas, sa jag kastar kallvatten som om min bat holl pa att sjunka och jag maste tomma den innan jag sjunker. Men likt en bastu, sa okar bara hettan med vattnet, det kyler for en sekund, men hettar sedan upp och varmen stiger i hela min kropp. Jag misshandlar den med kalla tankar, tankar som gor ont, men som maste tankas - for att kyla. Men med en beslutsamhet jag bara sett hos Titanic, sa har den har baten bestamt sig for att sjunka, och branden kommer inte slockna forran vi ligger djupt begravda under vattenytan.
Mitt inre svettas av intensiteten, varmen sliter sonder, gor stora hal. Mitt inre odelaggs av en brand jag inte kan slacka, jag vet att nar den ar fardig kommer jag vara som ett kalhygge - tom och odslig. Men det bryr sig inte elden om, den har fatt luft, den har fatt vingar. Den kan harja fritt med vetskap om att jag inte kan hindra den.
Sa vad gor man nar branden ar utom kontroll?
Man slanger alkohol pa den och hoppas att det paskyndar processen och man kan borja aterhamtningen av kalhygget sa fort som mojligt.
Skal!
Mitt inre svettas av intensiteten, varmen sliter sonder, gor stora hal. Mitt inre odelaggs av en brand jag inte kan slacka, jag vet att nar den ar fardig kommer jag vara som ett kalhygge - tom och odslig. Men det bryr sig inte elden om, den har fatt luft, den har fatt vingar. Den kan harja fritt med vetskap om att jag inte kan hindra den.
Sa vad gor man nar branden ar utom kontroll?
Man slanger alkohol pa den och hoppas att det paskyndar processen och man kan borja aterhamtningen av kalhygget sa fort som mojligt.
Skal!
Thursday, 23 August 2007
Uppgorelser ar i farten.
Jag vet inte om ni ar som jag i den har fragan, men nar jag foljer serier pa TV blir jag sa vansinnigt djavla skitforbannad pa mesproppar som gar omkring i en sorja av missforstand och mar daligt istallet for att bara vara tydliga med vad de vill.
Just det.
Insag just att jag gor precis samma sak sjalv.
Missforstandssorjan nar mig till midjan, och jag har egentligen ingen avsikt att ordna upp den.
Ingen som helst faktiskt, och jag har inte ens vett att skammas.
Apropa nagonting HELT annat. Efter heta diskussioner med Pappanik igar, sa har vi arbetat fram en deal. Jag vill ga en barnskotarkurs som skulle ge mig kvalifikationer att jobba pa dagis eller liknande, sa jag har nagonting att ga till nar det har tar slut. Problemet ar att den ar fordjavladyr.
Men eftersom Pappanik ar en omtanksam och generos manniska som vill att jag ska ha det bra, sa har han erbjudit sig att finansiera spektaklet, och dessutom strukturera om Lillemans aktiviteter sa de inte krockar med min skoltid. Och om jag ar jattesnall, sa kanske han till och med koper en fin skolvaska at mig. Men det ar om jag ar riktigt, riktigt snall.
Pa ett villkor dock.
Att jag, nar de kommer tillbaka fran Frankriket pa onsdag, ska ha slutat roka.
Jag ar ju inte dummare an att jag fattar att det ar en sjukt bra deal.
Men da tanker jag inte vara sadar skolvaskesnall.
Just det.
Insag just att jag gor precis samma sak sjalv.
Missforstandssorjan nar mig till midjan, och jag har egentligen ingen avsikt att ordna upp den.
Ingen som helst faktiskt, och jag har inte ens vett att skammas.
Apropa nagonting HELT annat. Efter heta diskussioner med Pappanik igar, sa har vi arbetat fram en deal. Jag vill ga en barnskotarkurs som skulle ge mig kvalifikationer att jobba pa dagis eller liknande, sa jag har nagonting att ga till nar det har tar slut. Problemet ar att den ar fordjavladyr.
Men eftersom Pappanik ar en omtanksam och generos manniska som vill att jag ska ha det bra, sa har han erbjudit sig att finansiera spektaklet, och dessutom strukturera om Lillemans aktiviteter sa de inte krockar med min skoltid. Och om jag ar jattesnall, sa kanske han till och med koper en fin skolvaska at mig. Men det ar om jag ar riktigt, riktigt snall.
Pa ett villkor dock.
Att jag, nar de kommer tillbaka fran Frankriket pa onsdag, ska ha slutat roka.
Jag ar ju inte dummare an att jag fattar att det ar en sjukt bra deal.
Men da tanker jag inte vara sadar skolvaskesnall.
Wednesday, 22 August 2007
Lagesrapport;
Jag och Pappanik dricker vin och har blockflojtsduett.
Vi ska strax ga till puben. Det ar sista kvallen som barnfria.
Ska jag fira eller sorja?
Det forsta alternativet tror jag.
Och om ni vill, sa gar det att boka mig for spelningar, jag har ett varierande utbud av latar. Ring eller sms:a pa +44 (0) 7796 - 327 419.
(jag kan Du gamla du fria bast av nagon marklig anledning!)
(Ni glommer val INTE!)
Vi ska strax ga till puben. Det ar sista kvallen som barnfria.
Ska jag fira eller sorja?
Det forsta alternativet tror jag.
Och om ni vill, sa gar det att boka mig for spelningar, jag har ett varierande utbud av latar. Ring eller sms:a pa +44 (0) 7796 - 327 419.
(jag kan Du gamla du fria bast av nagon marklig anledning!)
(Ni glommer val INTE!)
Tuesday, 21 August 2007
Tva tips och ett djavla problem.
Jaha.
Fyra lasare har jag tydligen.
Gud, sa roligt.
Jag vill tacka min mamma och min pappa, of course, men ocksa samhallet som har fostrat mig till den underbara individ jag ar och att det i sin tur har lett till att jag ar underbart popular och uppskattad. Sa tack.
Men det var inte det jag skulle prata om. Dilemman ska vi prata om idag.
Ponera att du har ett, ett ganska svart sadant som kan leda till en stor omstallning i ditt liv om du fattar fel beslut. Ar du med?
Du ska redan nu fa ett tips, som i sadana fall ar ovardeligt - tro mig!
Fraga ALDRIG en av manligt OCH en av kvinnligt kon om rad.
Och jag menar aldrig.
Du kommer att fa tva helt olika perspektiv, som bade kommer att verka logiska, och det kommer te sig helt djavla omojligt att folja bada. Eller inte te sig, det ar praktiskt djavla omojligt. sa da sitter du dar med pottan i byraladan och skagget i nagons rumpa. Helt kort. Livet stannar av, for forvirringen ar sa total att inte ens Martha Stewart kan hjalpa dig.
Lite dar ar jag nu.
Sa tack, mina kara vanner for all hjalp.
I det har fallet bara tva av dem.
Ni ar guld varda.
Jag menar det.
Absolut.
Tro inget annat.
Okej?
(jag hade en plan med att hota att jag aldrig mer kommer skriva ett till inlagg forran alla besokare som google analytics pastar att jag har har fyllt i enkaten, men da insag jag att mina fyra lasare sakert hittar en annan blogg som kan fylla det tomrum som denna blogg skulle skapa om den var icke-existerande, sa jag struntar i det, men om ni vill gora mig glad kan ni val vara rara och ga in har och beratta lite for mig om er sjalva liksom. Det ar ju trots allt inte helt orattvist med tanke pa vad jag flaker ut har ibland! Visst, visst, visst?!)
Jo, ni ska ocksa fa ett annat litet tips, helt gratis.
Om ni som jag inte alls uppskattar att dammsugaren luktar gammalt damm och hundhar nar ni anvander den, dammsug upp lite tvattmedel (cirka en deciliter brukar funka!) och den kommer dofta underbart och huset luktar dubbelt sa rent.
Fyra lasare har jag tydligen.
Gud, sa roligt.
Jag vill tacka min mamma och min pappa, of course, men ocksa samhallet som har fostrat mig till den underbara individ jag ar och att det i sin tur har lett till att jag ar underbart popular och uppskattad. Sa tack.
Men det var inte det jag skulle prata om. Dilemman ska vi prata om idag.
Ponera att du har ett, ett ganska svart sadant som kan leda till en stor omstallning i ditt liv om du fattar fel beslut. Ar du med?
Du ska redan nu fa ett tips, som i sadana fall ar ovardeligt - tro mig!
Fraga ALDRIG en av manligt OCH en av kvinnligt kon om rad.
Och jag menar aldrig.
Du kommer att fa tva helt olika perspektiv, som bade kommer att verka logiska, och det kommer te sig helt djavla omojligt att folja bada. Eller inte te sig, det ar praktiskt djavla omojligt. sa da sitter du dar med pottan i byraladan och skagget i nagons rumpa. Helt kort. Livet stannar av, for forvirringen ar sa total att inte ens Martha Stewart kan hjalpa dig.
Lite dar ar jag nu.
Sa tack, mina kara vanner for all hjalp.
I det har fallet bara tva av dem.
Ni ar guld varda.
Jag menar det.
Absolut.
Tro inget annat.
Okej?
(jag hade en plan med att hota att jag aldrig mer kommer skriva ett till inlagg forran alla besokare som google analytics pastar att jag har har fyllt i enkaten, men da insag jag att mina fyra lasare sakert hittar en annan blogg som kan fylla det tomrum som denna blogg skulle skapa om den var icke-existerande, sa jag struntar i det, men om ni vill gora mig glad kan ni val vara rara och ga in har och beratta lite for mig om er sjalva liksom. Det ar ju trots allt inte helt orattvist med tanke pa vad jag flaker ut har ibland! Visst, visst, visst?!)
Jo, ni ska ocksa fa ett annat litet tips, helt gratis.
Om ni som jag inte alls uppskattar att dammsugaren luktar gammalt damm och hundhar nar ni anvander den, dammsug upp lite tvattmedel (cirka en deciliter brukar funka!) och den kommer dofta underbart och huset luktar dubbelt sa rent.
Monday, 20 August 2007
I need answers, and only you can give them to me!
Att JAG alskar listor vet vi.
Nu ar det Er tur.
Att alska dem alltsa. Eftersom de ar pa just min blogg (efter att jag snodde det fran Myra som har snott det fran nagon annan och sa vidare och sa vidare liksom!)
Sa fyll i, och var inte blyga. Vi ar alla bland vanner liksom!
1. Vem är du och hur gammal?
2. Var bor du?
3. Vad gör du på dagarna (pluggar, jobbar, arbetslös, pensionär etc)?
4. Hur länge har du läst denna fina blogg? Och vad är bra/dåligt?
5. Känner vi varandra? Har vi träffats?
6. Beskriv mig med tre ord.
7. Vad var ditt första intryck av mig?
8. Vad påminner dig om mig?
9. Om du skulle kunna ge mig vad som helst, vad skulle det då vara?
Nu ar det Er tur.
Att alska dem alltsa. Eftersom de ar pa just min blogg (efter att jag snodde det fran Myra som har snott det fran nagon annan och sa vidare och sa vidare liksom!)
Sa fyll i, och var inte blyga. Vi ar alla bland vanner liksom!
1. Vem är du och hur gammal?
2. Var bor du?
3. Vad gör du på dagarna (pluggar, jobbar, arbetslös, pensionär etc)?
4. Hur länge har du läst denna fina blogg? Och vad är bra/dåligt?
5. Känner vi varandra? Har vi träffats?
6. Beskriv mig med tre ord.
7. Vad var ditt första intryck av mig?
8. Vad påminner dig om mig?
9. Om du skulle kunna ge mig vad som helst, vad skulle det då vara?
Sunday, 19 August 2007
Complete.
Igar pratade jag med Syster Elak.
Jag har inte sett henne pa tva veckor och hon lat alldeles vuxen i telefonen. Hon skrattade och berattade om havsbad, konstiga fransman och promenader. Jag kande nastan inte igen henne. Hon lat liksom lycklig. Den lilla rakan.
Jag saknar henne, och det sa jag ocksa. Vi behovde lite tid att andas liksom... kanna efter hur man egentligen kanner, borta fran vardagen och stressen. Hon kommer saklart ga mig pa nerverna igen, men da behover jag inte tvivla pa att jag alskar henne.
I fredags traffade jag Lilleman for forsta gangen. Jag hamtade honom pa dagis, och hade tva timmar att umgas med honom innan han skulle till Farmor och Farfar. Vilken varme att se hans lilla ansikte lysa upp, hora honom skrika "Jenny!" och stracka upp armarna mot mig. Och det vanliga bubblande skrattet och armarna runt nacken.
"Saknat Jenny."
Jag fick inte satta ner honom, nar jag ens forsokte laste han sina ben runt mina knan. Det gick halvbra att vara i parken att leka da, sa vi satte oss pa en bank och at lite ost och pratade istallet. Han satt nara ihopkrupen mot min hals och da och da tittade han upp pa mig och skrattade fram "Jenny!"
Sedan akte han ivag och jag la mig for att vila lite innan Pappanik kom hem fran jobbet. Jag vaknade drygt sexton timmar senare och fattade inte att det inte langre var fredag. Jag hade inte sovit sa mycket de sista dagarna i Sverige liksom.
Jag tillbringade morgonen med att stada huset, for det var inte helt fint. Inte som jag lamnade det liksom... Sedan attackerade jag ograset i tradgarden tillsammans med Pappanik. Imorgon kommer de och lagger konstgraset, sa vi var tvungen att rensa liksom. Efter det tog vi oss en valfortjant ol och at en god middag, sedan drog vi till puben. Nar vi kom hem tittade vi pa tv. Eller ja, jag hann titta pa soffan innan jag somnade, och vaknade dar sex timmar senare och fattade inte att det inte langre var lordag.
Pappanik gjorde mig en fin frukost bestaende av rostat brod med agg och bacon. Den sparkade bakfyllan ur kroppen direkt. Good shit. Sa kom Lilleman och farforaldrarna hem en svang. Han ville helst bo i min famn da ocksa, fast nu fick jag satta ner honom ibland nar han skulle titta pa nar farfar demolerade en stubbe med motorsagen. Helst skulle han gora det forstas, men ja...
Nu har jag duschat och rokt hundrasjuttioelva cigaretter.
Jag har ocksa fatt skall hundrasjuttioelva ganger.
Pappanik verkar ha fatt for sig att han kan fa mig att sluta med att skalla pa mig.
Fast lite visste han, ju mer han tjatar, desto mer roker jag, for jag ar sa djavla oobstinat.
Nu ska jag ut och roka.
Undra just om jag somnar ikvall och vet om att det ar mandag imorgon nar jag vaknar?
Jag har inte sett henne pa tva veckor och hon lat alldeles vuxen i telefonen. Hon skrattade och berattade om havsbad, konstiga fransman och promenader. Jag kande nastan inte igen henne. Hon lat liksom lycklig. Den lilla rakan.
Jag saknar henne, och det sa jag ocksa. Vi behovde lite tid att andas liksom... kanna efter hur man egentligen kanner, borta fran vardagen och stressen. Hon kommer saklart ga mig pa nerverna igen, men da behover jag inte tvivla pa att jag alskar henne.
I fredags traffade jag Lilleman for forsta gangen. Jag hamtade honom pa dagis, och hade tva timmar att umgas med honom innan han skulle till Farmor och Farfar. Vilken varme att se hans lilla ansikte lysa upp, hora honom skrika "Jenny!" och stracka upp armarna mot mig. Och det vanliga bubblande skrattet och armarna runt nacken.
"Saknat Jenny."
Jag fick inte satta ner honom, nar jag ens forsokte laste han sina ben runt mina knan. Det gick halvbra att vara i parken att leka da, sa vi satte oss pa en bank och at lite ost och pratade istallet. Han satt nara ihopkrupen mot min hals och da och da tittade han upp pa mig och skrattade fram "Jenny!"
Sedan akte han ivag och jag la mig for att vila lite innan Pappanik kom hem fran jobbet. Jag vaknade drygt sexton timmar senare och fattade inte att det inte langre var fredag. Jag hade inte sovit sa mycket de sista dagarna i Sverige liksom.
Jag tillbringade morgonen med att stada huset, for det var inte helt fint. Inte som jag lamnade det liksom... Sedan attackerade jag ograset i tradgarden tillsammans med Pappanik. Imorgon kommer de och lagger konstgraset, sa vi var tvungen att rensa liksom. Efter det tog vi oss en valfortjant ol och at en god middag, sedan drog vi till puben. Nar vi kom hem tittade vi pa tv. Eller ja, jag hann titta pa soffan innan jag somnade, och vaknade dar sex timmar senare och fattade inte att det inte langre var lordag.
Pappanik gjorde mig en fin frukost bestaende av rostat brod med agg och bacon. Den sparkade bakfyllan ur kroppen direkt. Good shit. Sa kom Lilleman och farforaldrarna hem en svang. Han ville helst bo i min famn da ocksa, fast nu fick jag satta ner honom ibland nar han skulle titta pa nar farfar demolerade en stubbe med motorsagen. Helst skulle han gora det forstas, men ja...
Nu har jag duschat och rokt hundrasjuttioelva cigaretter.
Jag har ocksa fatt skall hundrasjuttioelva ganger.
Pappanik verkar ha fatt for sig att han kan fa mig att sluta med att skalla pa mig.
Fast lite visste han, ju mer han tjatar, desto mer roker jag, for jag ar sa djavla oobstinat.
Nu ska jag ut och roka.
Undra just om jag somnar ikvall och vet om att det ar mandag imorgon nar jag vaknar?
Saturday, 18 August 2007
En Pontus.
Det har ar Pontus. Han ar ocksa min lillebror. Han jobbar pa flyttfirma och spelar cool. Jo, det ar sant, nar laten "Mr cool" kom, sa skrev de om Pontus. Han alskar tacos och har mer an tva par jeans. Han ar nitton ar och pa vag att gora lumpen.
Pontus ar ocksa en individ jag byt mangen bajsblojor pa. Jag kommer ocksa ihag en gang nar han var magsjuk (tillaggas ska att jag var dodligt radd for kraks pa den tiden!) och han hann inte till toaletten, utan kraktes pa toalettgolvet. Jag stangde helt sonika toalettdorren tills mamma kom hem och hon fick stada uppd et, och under tiden fick ingen ga pa toaletten!
Han koper alltid presenter fran Indiska, oavsett om det ar fodelsedag eller jul. En jul fick jag en trasig ljusstake. Annars var det diverse orhangen och ljuslyktor. Han har ett hjarta av guld, och ar den tysta i familjen. Forutom nar han dricker, da sprutar orden ur honom.
Han ar singel och har ocksa lunarstorm, sa whoever som ar snygg och DJAVLIGT snall ar valkommen att hora av sig till mig for utvardering. Men glom det om ni ar bimbos, oambitiosa eller kontrollerande. Only the best is good enough!
Jag har forovrigt ocksa haft en stor betydelse for hans har. Fraga mig inte varfor, det bara kommer naturligt.
(och my brothers, I love yoy to bits, och nar ni kommer hit sa bjuder jag pa billig vodka! ;))
Friday, 17 August 2007
Gröt, kindpussar och minuter.
Nu är det ännu mindre tid kvar.
Och jag saknar de små något oerhört. Jag saknar varje morgon med Lilleman. Jag saknar att göra hans gröt och äta frukost tillsammans. Jag saknar Syster Elak. Jag saknar hur hon (nästan) alltid pussar mig på kinden när hon säger godnatt. Jag saknar hur mitt morgonkaffe smakar ute på altanen tillsammans med morgoncigaretten. Jag saknar att på kvällen få krypa ner i min säng och somna tryggt i vetskapen om att morgondagen innehåller alla de där liven jag har kommit att älska.
För de fattas mig.
Men räkna kallt med att jag börjar gnälla ungefär en timme efter jag har kommit igång igen. För så funkar det. Det är en enda röra, men det är min röra, och jag vill uppenbarligen inte vara utan den.
Jag vet precis varför det är så. Men det tänker jag inte berätta för Er. Det är min hemlighet.
Trettio minuter kvar tills min bror ringer på dörren och skjutsar mig till flyget.
Det är nämligen ingen hemlighet.
Hejdå Sverige.
Och jag saknar de små något oerhört. Jag saknar varje morgon med Lilleman. Jag saknar att göra hans gröt och äta frukost tillsammans. Jag saknar Syster Elak. Jag saknar hur hon (nästan) alltid pussar mig på kinden när hon säger godnatt. Jag saknar hur mitt morgonkaffe smakar ute på altanen tillsammans med morgoncigaretten. Jag saknar att på kvällen få krypa ner i min säng och somna tryggt i vetskapen om att morgondagen innehåller alla de där liven jag har kommit att älska.
För de fattas mig.
Men räkna kallt med att jag börjar gnälla ungefär en timme efter jag har kommit igång igen. För så funkar det. Det är en enda röra, men det är min röra, och jag vill uppenbarligen inte vara utan den.
Jag vet precis varför det är så. Men det tänker jag inte berätta för Er. Det är min hemlighet.
Trettio minuter kvar tills min bror ringer på dörren och skjutsar mig till flyget.
Det är nämligen ingen hemlighet.
Hejdå Sverige.
Nedräkning och hattar. Eller skor, snarare.
Om mindre än åtta timmar står jag på hemmamark.
För det har jag insett nar jag har varit hemma.
Att hemma inte längre är vad jag alltid förut kallat hemma.
Utan hemma är... wherever I put my brand new shoes.
Vilket råkar vara hemma.
Hänger ni med?
Det första jag ska göra är att byta ut ena linsen, för den krånglar.
Övrig tid ska jag spendera med att kicka min egen rumpa för att jag är så fruktansvart korkad.
För det har jag insett nar jag har varit hemma.
Att hemma inte längre är vad jag alltid förut kallat hemma.
Utan hemma är... wherever I put my brand new shoes.
Vilket råkar vara hemma.
Hänger ni med?
Det första jag ska göra är att byta ut ena linsen, för den krånglar.
Övrig tid ska jag spendera med att kicka min egen rumpa för att jag är så fruktansvart korkad.
Tuesday, 14 August 2007
Oh, Lasse, du tänder så många eldar.
Solen strålar från en klarblå himmel, kaffet är nybryggt och smeker min gom, badväskan är packad och Lasse Stefans spelas på radion.
Kan livet bli mycket bättre?
(Jo, jag kunde ju vinna sjuttontusen miljoner också, och köpa mitt vindsloft i London och min herrgård på landet där jag kunde sitta med ett glas sherry (fan, vad äckligt, men det ingår i min dröm, så jag måste!) och vuxen musik på radion innan min stora bal äger rum om nägra timmar, så jag kan fortfarande se fram emot att gå in i mitt luftiga badrum och använda mitt glamourösa smink och välja bland alla mina hundrasjutton parfymer. Fast ikväll använder jag nog Pôeme, ljuvliga doft!)
Men som sagt, jag ska åka och bada. Det är definitivt inte fy skam det heller.
Kan livet bli mycket bättre?
(Jo, jag kunde ju vinna sjuttontusen miljoner också, och köpa mitt vindsloft i London och min herrgård på landet där jag kunde sitta med ett glas sherry (fan, vad äckligt, men det ingår i min dröm, så jag måste!) och vuxen musik på radion innan min stora bal äger rum om nägra timmar, så jag kan fortfarande se fram emot att gå in i mitt luftiga badrum och använda mitt glamourösa smink och välja bland alla mina hundrasjutton parfymer. Fast ikväll använder jag nog Pôeme, ljuvliga doft!)
Men som sagt, jag ska åka och bada. Det är definitivt inte fy skam det heller.
Monday, 13 August 2007
En Emil.
Det här är Emil;
Emil är sjutton år på vag mot sitt artonde, och han är även min lillebror. Han älskar kräfthattar och anser sig själv ha ett stort vokabulär. Just nu läser han på handelsprogrammet och i våras praktiserade han på en pizzeria. På fritiden tycker han om att leka på lunarstorm och umgås med sin flickvän.
När han var lite bytte jag mången bajsblöjor på lilla Emil. Jag sjöng också otaliga "Imse vimse spindel" och tillredde otaliga vällingflaskor. Han verkar nu ha glömt det. Jag skulle nöstan vilja hävda att jag har lärt Emil allt han kan. Det han inte kan har resterande familj missat att lära honom. Utan mig skulle han inte veta mycket. Så jag tycker att ett tack vore på sin plats, Emil.
I övrigt så har han ganska rolig humor, och för två år sedan köpte han en videofilm åt mig i julklapp. Jag ägde ingen video, och filmen han köpte hade vi hyrt och sett bara två veckor innan, men han tyckte den var så bra, så han köpte den, så han kunde få den när jag inte kunde titta på den. För samma två år sedan köpte jag en gigantisk hamburgare i form av ett CD-fodral åt honom. Jag tror ni alla kan forstå vart jag vill komma.
Jag har också matat honom med mögligt bröd och stöttat honom när han har haft kärleksbekymmer. Så man kan säga att jag är en sjukt bra syster. Och jo, fråga honom också vilken betydelse jag har haft för hans hår genom tiderna, så kommer han aldrig sluta prata.
Det var allt jag hade om Emil. Jag återkommer nog med fler presentationer av min eminenta familj kanske...
Sverige anfaller Nanny på ödslig skogsstig. Mayday!
Sverige ger mig ångest.
Det kryper i kroppen på mig, och jag har känslan av att gå på en mörk skogsstig och vara jagad av ett gäng människor som vill göra mig illa. Alla instinkter jag har säger åt mig att åka härifrån, att åka hem. Så kände jag ofta när jag bodde här - en obehagskänsla liksom.
Inte ens närheten av familj och vänner lindrar känslan, den ligger fortfarande och lurar i kulisserna och jagar min sinnesro. Jag vill alltså inte åka ifran mina nära och kära, det är inte det jag säger. Det är Sverige jag inte tycker om. Det är ett märkligt land, och jag tror aldrig att det var meningen att jag skulle bo här. Jag skulle nog bara få en bra grammatisk grund att stå på som jag kunde dra nytta av i resten av världen. Sveriges grammatik är en av de svåraste i världen. Ligger man på en nivå där man behärskar den, så kan man klara sig hur bra som helst med lättare sådan.
Det måste ha varit så någon tänkte. Det är vad livet har planerat för mig.
Det är nu jag har haft semester för länge. Då grubblar jag. Det är dags att börja jobba igen. På fredag. Då. Då har jag inte tid att grubbla langre.
För övrigt saknar jag Lilleman. Till och med Syster Elak. Och Pappanik. Och min säng. Mitt kök. Mitt kaffe. Mina vänner. Min sinnesro.
Är inte livet fullt av överraskningar HELA tiden liksom.
Det kryper i kroppen på mig, och jag har känslan av att gå på en mörk skogsstig och vara jagad av ett gäng människor som vill göra mig illa. Alla instinkter jag har säger åt mig att åka härifrån, att åka hem. Så kände jag ofta när jag bodde här - en obehagskänsla liksom.
Inte ens närheten av familj och vänner lindrar känslan, den ligger fortfarande och lurar i kulisserna och jagar min sinnesro. Jag vill alltså inte åka ifran mina nära och kära, det är inte det jag säger. Det är Sverige jag inte tycker om. Det är ett märkligt land, och jag tror aldrig att det var meningen att jag skulle bo här. Jag skulle nog bara få en bra grammatisk grund att stå på som jag kunde dra nytta av i resten av världen. Sveriges grammatik är en av de svåraste i världen. Ligger man på en nivå där man behärskar den, så kan man klara sig hur bra som helst med lättare sådan.
Det måste ha varit så någon tänkte. Det är vad livet har planerat för mig.
Det är nu jag har haft semester för länge. Då grubblar jag. Det är dags att börja jobba igen. På fredag. Då. Då har jag inte tid att grubbla langre.
För övrigt saknar jag Lilleman. Till och med Syster Elak. Och Pappanik. Och min säng. Mitt kök. Mitt kaffe. Mina vänner. Min sinnesro.
Är inte livet fullt av överraskningar HELA tiden liksom.
Att göra en höstack av en knappnål.
Alltså, jag vet inte om jag är ensam om det här fenomenet, eller om det är vanligt förekommande i människors beteenden.
När jag är ifrån någon - minuter, timmar eller veckor spelar ingen roll - så arbetar min hjärna febrilt med att analysera relationen. Det sista iintrycket jag har bleknar snart, och då sätter fantasin fart och börjar inbilla sig att det var si eller så, när det kanske egentligen var varken eller. Men min hjärna VILL göra det här, jag kan inte stoppa den.
Det funkar såhär; Det sista någon sa var kanske; "Ha det så bra!"
De första dagarna är jag glad att denne vill att jag ska ha det bra, men sedan när tonfall och ansiktsuttryck börjar blekna, så kommer mina egna tolkningar in. Och de är aldrig till min fördel! Han/hon var nog ironisk. Så fort jag vände bort ryggen, så himlade de med ögonen och gjorde fula grimaser.
Men det KAN också funka åt andra hållet.
Typ, han sa "Du kan väl höra av dig!"
Då kan jag tycka att det var väl för fan lite lamt?! Vadå kan väl? Ska jag höra av mig eller inte liksom, what the hell? Då bestämmer jag mig för att skita i att höra av mig. Men när minnet av det bleknar - ja, då förstår ni, då bönade han i princip att jag skulle ringa så fort jag kunde.
Är inte det här otroligt märkligt?
Det är framförallt jobbigt. För jag tror inte att alla kanske riktigt lägger ner så mycket tid att tänka på sånt där, men jag har i själva verket helt ändrat uppfattning om en person på en vecka tack vare det här. Så den som jag var extremt vänlig och söt mot, är jag nu irriterad på för jag tycker mig minnas att han hade ett obehagligt tonfall, eller konstig kroppsföring. Och den som kanske förtjänar att bli sämre behandlad har jag höjt till skyarna för att jag inbillar mig att han/hon bara var för osäker för att visa sitt riktiga jag.
Jag blir inte klok.
Kan någon vara vänlig att berätta att ni minsann också gör så?
Snart måste jag ju byta umgänge för jag själv har missuppfattat/förvrängt allas avsikter och därför beter mig helt motsatt som jag borde, och dessutom är pinsamt medveten om det, men oförmögen att göra någonting åt det.
Visst finns det massa fler såna, visst?!
När jag är ifrån någon - minuter, timmar eller veckor spelar ingen roll - så arbetar min hjärna febrilt med att analysera relationen. Det sista iintrycket jag har bleknar snart, och då sätter fantasin fart och börjar inbilla sig att det var si eller så, när det kanske egentligen var varken eller. Men min hjärna VILL göra det här, jag kan inte stoppa den.
Det funkar såhär; Det sista någon sa var kanske; "Ha det så bra!"
De första dagarna är jag glad att denne vill att jag ska ha det bra, men sedan när tonfall och ansiktsuttryck börjar blekna, så kommer mina egna tolkningar in. Och de är aldrig till min fördel! Han/hon var nog ironisk. Så fort jag vände bort ryggen, så himlade de med ögonen och gjorde fula grimaser.
Men det KAN också funka åt andra hållet.
Typ, han sa "Du kan väl höra av dig!"
Då kan jag tycka att det var väl för fan lite lamt?! Vadå kan väl? Ska jag höra av mig eller inte liksom, what the hell? Då bestämmer jag mig för att skita i att höra av mig. Men när minnet av det bleknar - ja, då förstår ni, då bönade han i princip att jag skulle ringa så fort jag kunde.
Är inte det här otroligt märkligt?
Det är framförallt jobbigt. För jag tror inte att alla kanske riktigt lägger ner så mycket tid att tänka på sånt där, men jag har i själva verket helt ändrat uppfattning om en person på en vecka tack vare det här. Så den som jag var extremt vänlig och söt mot, är jag nu irriterad på för jag tycker mig minnas att han hade ett obehagligt tonfall, eller konstig kroppsföring. Och den som kanske förtjänar att bli sämre behandlad har jag höjt till skyarna för att jag inbillar mig att han/hon bara var för osäker för att visa sitt riktiga jag.
Jag blir inte klok.
Kan någon vara vänlig att berätta att ni minsann också gör så?
Snart måste jag ju byta umgänge för jag själv har missuppfattat/förvrängt allas avsikter och därför beter mig helt motsatt som jag borde, och dessutom är pinsamt medveten om det, men oförmögen att göra någonting åt det.
Visst finns det massa fler såna, visst?!
Sunday, 12 August 2007
Lite bilder från semestern liksom.
Öl, öl, öl, öööööl. Och en töntig hatt.
Lillebror med flickvän, och jag förstås...
Jag gillar inte snaps. De tvingade mig!
Mina nya skor. Kommentar överflödig.Wednesday, 8 August 2007
Sand i håret.
Jag sitter med sand på benen som gör att jag känns vass och jag luktar konstigt. Typ fiskfjäll. Bara för att jag har badat i en svensk sjö såklart. För det var kallt. Kallt som fan. Fast jag badade med solglasögonen, så jag var cool ändå.
Med Syster OCH mormor Elak på tryggt avstånd känns livet ganska behagligt. Jag vickar på tårna och är inte speciellt brydd om någonting. Men i mammas kök existerar inte den världen. I mammas kök är jag liksom safe, typ som "burken". Man kan bli tagen överallt annars än vid just burken. Jag kan inte bli tagen här. Jag är safe.
Så, jag lämnar Er här. Jag vet inte hur länge, men jag tror jag kommer fokusera mer på semestern än bloggen, men tänk så mycket roligt ni har att se fram emot sen istället!
Puss på er.
Med Syster OCH mormor Elak på tryggt avstånd känns livet ganska behagligt. Jag vickar på tårna och är inte speciellt brydd om någonting. Men i mammas kök existerar inte den världen. I mammas kök är jag liksom safe, typ som "burken". Man kan bli tagen överallt annars än vid just burken. Jag kan inte bli tagen här. Jag är safe.
Så, jag lämnar Er här. Jag vet inte hur länge, men jag tror jag kommer fokusera mer på semestern än bloggen, men tänk så mycket roligt ni har att se fram emot sen istället!
Puss på er.
Sunday, 5 August 2007
Avsked...
Jo, jag hatar skiten.
Igar kopte jag och Pappanik lite godsaker for att liksom festa till det lite. Alla var installda pa en trevlig sista afton. Det slutade med att jag och Pappanik delade pa en pase Ahlgrens bilar och en varsin kaffe medan Lilleman lag i en sjukhussang bredvid oss och kampade efter luft. Men de andra hade nog trevligt.
Vi har haft det sa himla bra. Jag tanker inte ens forsoka beskriva, jag ska bara behalla den har semestern inom mig sjalv och njuta av den.
Nu ar det bara jag. (och hela min apstora familj... just ja!)
Igar kopte jag och Pappanik lite godsaker for att liksom festa till det lite. Alla var installda pa en trevlig sista afton. Det slutade med att jag och Pappanik delade pa en pase Ahlgrens bilar och en varsin kaffe medan Lilleman lag i en sjukhussang bredvid oss och kampade efter luft. Men de andra hade nog trevligt.
Vi har haft det sa himla bra. Jag tanker inte ens forsoka beskriva, jag ska bara behalla den har semestern inom mig sjalv och njuta av den.
Nu ar det bara jag. (och hela min apstora familj... just ja!)
Wednesday, 1 August 2007
Djävla Sverige!
Jag är i Sverige nu.
Och jag har aldrig i hela mitt liv varit sa sjuk. Igar hade jag sa hög feber att jag faktiskt BRÄNDE mig pa min hud. Idag känner jag mig bara som om jag har blivit överkörd av en ångvalt. Men vi ska pa skansen.
På med leendet!
Och jag har aldrig i hela mitt liv varit sa sjuk. Igar hade jag sa hög feber att jag faktiskt BRÄNDE mig pa min hud. Idag känner jag mig bara som om jag har blivit överkörd av en ångvalt. Men vi ska pa skansen.
På med leendet!
Subscribe to:
Posts (Atom)
