Lilleman och jag har haft myskvall. Den bestod av fruktflingor, kaffe och Bob the builder.
Sa kom den oundvikliga laggdagsen.
- Jag vill sova i din sang, Jenny.
- Fast det kan du inte, jag ska ju inte ga och lagga mig nu.
- Men jag tycker om att sova i din och pappas sangar.
- Gor du?
- Jaaa.
- Varfor det?
- For jag tycker det ar mysigt, sa kan man kramas.
- Men vi kan kramas i din sang.
- Da far du stanna har HELA natten Jenny.
- Mnjae, men jag stannar en stund.
- Sen, nar du har gatt nerfor trappan, da tanker jag grata och saga "Buhuuu, Jenny, jag vill sova i din sang, for det gor mig lycklig" och da kommer du upp och jag far sova i din sang.
- Jasa, det tanker du?
- Ja, haha, och da maste du komma upp.
- Du ar ratt sa smart du da?
- Jag ar jattesmart.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Man får ju inte vara dum, hörru - kids är skitsmarta! Det är när man blir vuxen som IQ Fiskmås inträder.
Bob the builder var en stor favvo hos yngsta sonen här hemma. Han LEVDE bara för den serien. Hahahahaha!!
Kram Liselott
Jag vet någon som yttrade något om att äga en tre-åring.
Tycker mest det är tvärtom jag.
:D
Lilleman rocks!
Hehe, så söta de är de små liven... ;) Min dottra gör precis likadant... Måste hitta på någon ny taktik...
Må gott!
Hälsn.
Emma
Post a Comment