Sunday 11 May 2008

Laaaangt inlagg.

Endast for Er, kara lasare, sa ska jag fortalja en ocencurerad aterberattelse av min "dejt" igar.

Kommer fram till Waterloo, ska traffa honom under den stora klockan. Hur originellt som helst. Dar star han i alla fall med en stor rod ros. Ocksa valdigt originellt. Efter undanstokade halsningskindpussar, sa gar vi vidare for en drink. De foljande tre timmarna pratade han skavsar i mina oron. Om sig sjalv. Jag hmm:ade och drack ol. Och halvlyssnade - det var tragik i storsta skala, pappa som misshandlade honom och sedan kom det fram att det inte var hans riktiga pappa och hans mamma slangde ut honom och han fick flytta in hos grannen, sen blev han arresterad for nagot drog-relaterat och gudarna vet allt. Jag ar helt for arlighet, men kom igen liksom!

Nar han pratat fardigt om det, sa pratade han vidare. Om "oss". Det finns tydligen ett oss. Jag har tydligen forandrat hela hans liv. Hela hans framtid ligger pa mina axlar. Och oj, vad han alskar mig. Men eftersom jag visste att det skulle komma upp, sa hade jag forberett ett litet lagom brutalt svar. Jag vet att det ar elakt, jag har ingen som helst avsikt att inleda nagot forhallande med honom - jag skulle aldrig stadga mig med nagon som var sa drog-liberal. Inte med nagon som har sa lag sjalvrespekt heller. Men ja, i alla fall, jag har berattat att jag kanner sa, men han vill forandra mig och vill han bjuda pa drinkar medan han forsoker, sa visst. Jag behover skammas bort lite.

Sedan ringde en van till honom i alla fall och ville att vi skulle mota upp honom, sa det gjorde vi. Fyra av hans vanner var det, varav tva jobbade som slaktare och en var en lokal gangster och en var sa full att han knappt kunde sta. Jag kande mig som hemma. Japp. Vi stod och pratade utanfor puben och rokte och hade allmant trevligt, nar det bestamdes att vi skulle ga vidare till en nattklubb for att dansa lite. Det visade sig vara ett odestigert misstag.

Jag hade sallskap av en av slaktarna pa vagen dit, medan min dejt gick med en irlandsk blondin dreglandes over honom. Han sa inte sa mycket, han tittade bara pa mig och sedan skakade han pa huvudet. Upprepade ganger.
- Vad?!
- Jag kan bara inte fatta det.
- Fatta vad?
- Har ar du, den vackraste kvinnan jag nagonsin sett, och du ar med... med... HONOM.
- Jovisst serru.
Sedan fortsatte vi ga. Och han fortsatte skaka pa huvudet.

Kommer fram till nattklubben, dar en italiensk homosexuell George Michael wanna be slot upp med oss och bjod pa drinkar. Den irlandska blondinen (som forovrigt gick under smeknamnet 22, vilket tydligen betyder att hon ar lite bakom nar det kommer till sex. Jag redde aldrig ut kopplingen, men ja.) forsatte klanga pa Daniel och ge mig onda ogat. Jag log vanligt mot henne varje gang. Slaktaren kom fram och ville dansa. Sa mot dansgolvet vi gick liksom. Val dar fortsatte huvudskakningarna, och nu borjade de ga mig pa nerverna. Hans ogon slappte aldrig mina och han dansade egentligen inte, stod bara och halvt vaggade. Jag borjade ana orad och gick och satte mig med Daniel istallet. Varpa den irlandska blondinen fick ett spel och skulle slass. Med mig! Jag som ar den fredligaste manniskan pa planeten liksom, jag var ju bara tvungen att skratta at henne. Den andra slaktaren drog ivag med henne och lugnet atervande.

Daniel satt med handen pa mig vart vi an var, sa var den dar. Pa ryggslutet, pa benet, pa armen, overallt liksom.
- Jag ar sa djavla stolt att du ar har med mig alskling.
- Mmm. Jorasaatteehhh, dansa kanske?

Pa dansgolvet stod slaktaren kvar dar jag hade lamnat honom. Han tittade pa den flack jag hade statt pa till och med. Vi dansade alla tre, och det var superlim i atmosfaren. Jag vantade mig nastan att de skulle ta fram varsitt svard och duellera om min gunst. Sa jag gick pa toaletten. Det fanns bara en, sa jag tog for givet att det var en unisex liksom. Efter jag hade gjrt det jag skulle stod jag och tvattade handerna nar slaktaren kommer in. Da tankte jag att unisextoaletter pa en pub ar inte en sa djavla bra ide. Han tog min hand och drog in mig pa ena toaletten. Och vet ni, att for en stund eller tva, sa tyckte jag att det inte alls var sa konstigt, han ville sakert bara prata. Men nar den stunden var over, sa var det lite forsent. Han tog fram ett ihopvikt A4-papper och borjade veckla upp det.
- Vad ar det dar?
- Vad tror du?
- Jag har ingen djavla aning, annars skulle jag inte ha fragat liksom.
- Kokain. Kom igen, jag vet att du vill ha.
- Haha. Sant dar djavla trams, skamtar du? Det maste fan vara det dummaste man kan gora.

Nasta sekund fann jag mig sjalv upptryckt mot vaggen, med hans ansikte tva millimeter fran mitt. Da tankte jag att jag kanske ibland inte ska vara sa frisprakig, for det satter mig i trubbel. Jag visste inte riktigt vad jag skulle vanta mig.
- Du ar sa djavla vacker, vet du det?
Sa kysste han mig.

Efter att ha tagit mig ur den smatt obekvama situationen, oppnade jag toalettdorren for att finna den italienska homsexuella George Michael wanna be:n.
- Vad fan gor du pa killtoaletten?
- Pa vad? Det har ar ju en unisex!
- Eh, nej. Det ar herrtoalett, och du ska inte vara har.
- Ska du ocksa snorta kokain?
- Ja, vad annars?
- Sa djavla dumma. John ar darinne och haller pa redan.

Jag gick raka vagen till Daniel och tankte att jag maste beratta vad som hande, annars kommer italienaren eller John saga nagot till honom och da blir det illa.
- Jo, sa att ehh, det hande en grej.
- Vad?
- Jo, John.
- For helvete, jag visste att det skulle handa. Okej alskling, du stannar har och jag tar hand om det har.
- Det gor du inte alls. Jag kan ta hand om mig sjalv, jag vill inte ha nagra djavla macho-fasoner.
- Men alskling!
- Men nej. Lagg ner, fan sa djavla tontigt.
- Jag uppskattar att du berattade det dock, det sager sa mycket om dig - vilken fantastisk manniska du ar.
- Japp, arlig, det ar jag det.

Men josses. Jag ser ju hur langt det ar, och vi ar inte ens halvvags genom kvallen! Jag ska inte traka ut Er mer. Snabbresumen ar att resten av kvallen var sinnessjuk. Jag missade sista taget hem (saklart) och fick sova pa hans soffa. Han satt upp och sov bara for att han inte ville lamna min sida. Sedan grat han i morse nar jag klev pa taget, och gjorde en riktig filmscen dar han sprang upp pa taget for att ge mig en sista puss med tarfyllda ogon.

Herrejosses. Och det har tycker de ar normalt. Jag ar... ja, jag vete fan.

Jag kan inte hantera sant, jag blir elak. Evil. 666.

5 comments:

Anonymous said...

Nu har jag läst. Heeela inlägget.
Synd jag ine var med, jag hade också hånglat upp dig. Fast inte på toan, utan på dansgolvet, så att alla såg. Moahahahaa.

Så hade jag sett till att du kom med sista tåget också. Och dessutom följt med dig hem.
DÅ kan vi snacka lyckad dejt.

Visst!

:D

Anonymous said...

*tjuter av skratt*
Fast Myra... Storyn hade inte blivit lika rolig om det varit som du önskade ;)

Anonymous said...

PULVIA!! Vad är det du säger? VA!!?
ALLA storys blir roliga när Myra är med! Tänk på det.
:D

Anonymous said...

HAHAHAHA! Otroligt roligt, låter som detta skulle vara taget ur en brittisk komedi eller nåt, du måste sälja denna historia gumman!

OK, kan tänka mig att det inte var lika roligt live liksom, men som historia är den guld!

Blir det giftermål nu då? ;)

Puss

Lisa said...

Helt jäkla otroligt! Vilken jäkla dejt! Jag blir alldeles matt i kroppen när jag läser detta. Holy fuck! Rena rama äventyret!

Hahahahahahaha!!

En dejt du bara MÅSTE ha med i en bok (för du MÅSTE ju bara skriva en bok om ditt liv).

Du får fan vänja dig vid att människor tycker om dig precis som du är. ;))

Du är ju faktiskt en helt underbar människa! Och så förbannat rolig!
Med ett djup inom dig också. Absolut inte ytlig.

Se där, många bra egenskaper!

Och kom inte med några jäkla "äh, det är jag inte alls"-ursäkter för det hör jag inte ens på.

Och jag förväntar mig inbjudan till bröllopet ;)) *flabbar för jag kan inte låta bli!!*

Kraaaaaaam i stora lass!!
L