Thursday 15 May 2008

Hej, jag heter Jenny och jag ar ett problem.

Alltsa. Jag ar en overkanslig barnrumpa utan formaga att se saker fornuftigt.

Och for det sa borde jag inte jobba kvar.

For vi har tydligen ett "problem".
Jo, just, "problemet" ar jag.

Satans djavla mansgris - ignoranta - okansliga - socialt inkompetenta dumfan.

2 comments:

Anonymous said...

Men mansgrisen kan ju lycka till att hitta någon annan som kan tänka sig att stå ut där i mer i en kvart. Och dessutom göra ett bra jobb under tiden. Han vet nog inte vad han missar om han skrämmer bort dig, ska han ta hand om hans barn? Inte troligt liksom! Vilket rikspucko!

Slår honom i tankarna!

Puss

Anonymous said...

Näe Jenny. Nu är det fasen dags att du säger upp dig! De kan inte få hålla på och behandla dig så här. Jag vet att du avgudar Lilleman. Men inte fasen kan du stanna för hans skull på bekostnad av din egen mentala hälsa. Jag tycker att det verkar som att de blir värre och värre för varje dag som går. Och glöm inte - du har en alldeles egen sorg att ta hand om som det inte verkar som om någon har uppmärksammat. Och ja, jag vet att du slår bort det, men det kommer bita dig i arslet. En dag kommer allt skit, alla känslor och all verklighet smygande ut ur luddet och förvirringen.

Du får ju ta hand om dig! Snart kommer jag fasen över till det där landet och hämtar hem dig!

Puss