Lilleman var sa trott igar. Hela dagen. Han orkade inte ens vara gnallig, han var bara hangig liksom. Sa nar vi skjutsade storasyster till scouterna, sa somnade han i bilen - tva timmar innan hans egentliga laggdags. Men jag tankte att han behovde sova, sa jag bar upp honom i sovrummet nar vi kom hem. Sjalvklart vaknade han till nar jag kladde av honom och satte pa honom sin pyjamas, men jag tankte att han somnar snart igen, sa jag gick nerfor trappan. Sa horde jag nagot ljud daruppifran, sa jag stallde mig och lyssnade. Han sjong.
"Jag ar en ledsen och ensam pojke, for Jenny har gatt nerfor trappan och jag har ingen van som ar har med mig. Kan nagon snalla komma hit for jag ar sa ledsen och ensam... "
Alskade lillplutt!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Oooh, my heart is breaking when I hear things like this! =( Barn är bäst, utan protest.
Oh I'm close to tears now...hur gullig får man vara egentligen? *ler*
Han är ju hur go som helst!
Kram Liselott
Post a Comment