Haxan.

Den har lappen hittade jag igar;

"Vem tror att hon kan ta over och vara chef? - Jenny"
"Vem tror att hon kan ersatta nagons mamma? - Jenny"
"Vem ar en nanny men tror att hon ar chef? - Jenny"
"Vem ar avskydd av Syster Elak? - Jenny"
"Vem ar hemsk och vidrig? - Jenny"
"Vem borde gora som hon ar tillsagd av sin chef och inte hitta pa egna saker? - Jenny"
"Vem behover lara sig att gora sitt jobb ordentligt? - Jenny"
" Vem ar den hemskaste personen nagonsin? - Jenny"

Pa baksidan;

"Ond, vidrig, haxa, avskyvard"

Och i mitten en bild pa en djavul.

Jag stormade in i Pappaniks rum med den och sa att det har tolererar jag fan inte pa en djavla flack. Vad i helvete haller hon pa med?! Vad sager han?

"Jo, men du overreagerade lite forut"
"Hon menade det inte."
"Det ar sant man sager nar man ar arg, och hon menade inte att du skulle hitta den."

Sa, det ar helt okej att saga sana dar saker, sa lange jag inte far reda pa det? Vad fan ar det for djavla satt att se pa saken?

Jag slutade. Jag sa till dem bada att det ar fan vidrigt att behandla nagon pa det har viset.

Men de stod enad front, och tydligen var det mitt eget fel, for att jag blev arg pa henne for att jag bad henne att gora nagot och hon bara skrattade mig upp i ansiktet och sa nej. Da blev jag skitarg, for sa gor man inte. Sa jag skrek, det gjorde jag, och mojligen blev det for argt, men jag hade massa saker som bara hade legat och bubblat hela dagen som hon hade gjort, och som jag inte hade sagt nagot om.

Sa Pappaniks rad var att soka hjalp i form av terapi och ta ledigt i nagra dagar.

De kan dra at helvete bada tva.