Lilleman borjar verkligen ta sig ton nu for tiden. Vi stod i koket, och pulade pa liksom, sadar hemtrevligt.
- Jenny, du stinker.
- Oh, tack!
- Varsagod.
- Fast du kanske stinker.
- Nej, du stinker och jag har en liten rumpa.
- Jaha, sa jag stinker for att jag har en stor rumpa?
- Ja.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
*fnittrar*
Han är rolig! Lilleman!
Vet du, av barn får man ofta höra den rena brutala sanningen ;)
Det har jag lärt mig av mina barn. *fnissar vidare*
Kramar Liselott
Post a Comment