Alla alskar Jennys organisationshalt.

Nar jag var hemma hos min kara Ass-Trid sist, sa hande ju det har!

Fast det har jag inte tankt sa mycket pa, forran nu. Basta Lillebror Emil och Ass-Trid kommer hit till min fodelsedag (gulle bada tva, liksom!) och vi ska aka till utlandet. Vad behover man da? Jo, ett pass. Och jag har bara ett tillfalligt som jag blev tvungen att inforskaffa, och det kan jag bara aka till Sverige pa och det gar dessutom ut den attonde Juni. Det har ar ju inte bra, tankte jag liksom.

Sa jag ringde svenska ambassaden for att kolla vad som behovdes om jag ville skaffa ett nytt, och det var ju bara ens gamla pass. Ja, just. Funkar det med mitt tillfalliga? Ja, men da maste jag ha polisrapporten som bekraftelse att det gamla ar upphittat. Sa jag ringde polisen i morse och sa lite snallt hur det var och att eftersom mitt upphittade pass ar makulerat, sa behover jag nagon form av bevis pa det for att kunna skaffa ett nytt.

- Men ditt pass ar inte makulerat.
- Fast jo, det ar det.
- Nej, det ar det inte.
- Fast det sa de att det var.
- Ja, men det ar det inte.
- Men hur ska jag gora da?
- Du far hamta ut det.
- Fast jag bor pa andra sidan havet.
- Ja, da ar det varre.
- Ja. Kan nagon annan hamta ut det at mig?
- Nej.
- Inte ens familj?
- Nej.
- Kan du makulera det da och skicka ett papper till mig dar det star det sa far jag skaffa ett nytt helt enkelt.
- Nej, det kan jag nog inte gora.
- Fast da blir det ju inte alls bra.
- Nej.

Efter denna dialog, kom hon pa att hon maste fundera lite utan mig, for tydligen var inte jag till nagon hjalp alls, sa hon skulle ringa tillbaka.

Sagot och gjort. Hon ringde tillbaka.

- Jag skickar passet till dig.
- Kan du gora det?
- Ja.
- Sa da loser det sig?
- Ja.
- Tack sa hemskt mycket.
- Ja.

Det kandes som vi klickade, polisen och jag.

Men det loste sig i slutandan i alla fall, det ar det viktigaste.

Vart vi ska?
Har ar en ledtrad;