Det var en gang en lang natt...

Idag ar det ju Lillemans stora kalas. Jag har nog glomt bort att beratta det... men det ar bara for att Myra fick for sig att blogga om det - TVA ganger!

I alla fall, igar stressade jag mig sjalv sonder och samman i sjutton olika direktioner. Fast det jag var mest stressad over var att det mesta kunde jag inte gora forran idag. Bah! Jag tycker om att forbereda. Men nej da, har ska det brakas. Sa jag slapade mig sjalv uppfor trappan runt halv tva vetandes att jag maste upp om nagra timmar.

Pappanik var ute pa krogen och firade Lillemans fodelsedag. Helt logiskt.

Jag stupade i sang kvart i tva, fjorton minuter i vaknade Lilleman. Och han absolut vagrade att somna om. Da fick han den lysande iden att jag kunde sova i hans rum. Joda, det skulle bli jatteroligt. Sagt och gjort, jag hamtade tacke och kudde och la mig pa hans reservmadrass som han har under sangen. Eller, jag la overkroppen och de tva centimeter av benen som fick plats pa den dar i alla fall. Sa sa vi godnatt och blundade antligen...

Tre minuter senare;
- JENNY!
- Mm?
- Min fot gor ont.
- Gor den?
- Ja.
- Varfor det?
- For jag maste fa sova med dig.

Jag kan ju inte lata barnet sova pa golvet liksom, sa jag flyttade ner fran madrassen pa golvet och placerade Lilleman fint pa madrassen, mjukt nerbaddad. Klockan var lojligt mycket och jag visste att det skulle bli en laaaaaang natt. Och hard.

Mycket riktigt, och den blev inte battre av att Pappanik kom hem pa morgonkvisten och spelade Elvis begravning pa hogsta volym. Lilleman har legat pa sidan med ansiktet mot mitt hela natten och jag har blivit slagen och sparkad sjuhundranitton ganger. Jag har sakerligen sovit en hel kvart.

Klockan elva kommer de forsta gasterna. Och det har kommer halla pa hela dagen. Ge mig styrka, for jag kommer att somna.

Anledningen till att jag sallan tittar pa tv.

I tv-soffan.

- Jenny, du har en valdigt rak nasa.
- Det ar riktigt.
- Tycker du om din nasa?
- Ja, den ar okej.
- Ar den din favorit i ansiktet?
- Njae.
- Skulle du vilja andra den?
- Nej, det skulle jag inte.
- Men varfor ar den inte din favorit da?
- For den inte ar det.
- Vilken ar din favorit?
- Mina ogon.
- Inte nasan?
- Inte nasan.
- Varfor?
- For den inte ar det. Varfor ar du besatt av min nasa?
- Den ar rak bara.
- Ja.

Den populara nasan.

Tjugo minuter senare;

- Jenny, du har valdigt stora brost.
- Sa observant av dig.
- Tycker du om dina brost?
- Ja, de ar okej.
- Skulle du vilja andra dem?
- Nej, det vill jag inte.
- Vet du vad du skulle passa bra som?
- Nej?
- Brost-dansare.
- Brost-dansare?
- Ja. Vifta pa brosten hela dagarna.
- Aha.
- Alltsa, det ar en komplimang.
- Det ar det sakert, syster elak.
- PAPPA!
- Men vaga inte prata om mina brost med din pappa, djavla unge!
- Pappa, visst skulle Jenny passa bra som brost-dansare, hon skulle bli asrik.
- Ja! Jenny, du far sparken - ut och hitta brostjobb.

(Med brost-dansare menade hon forovrigt det har, den satans ungen!)

Love is in my arms.

Titta pa min lilla bebis!

Balansera bor man, annars dor man.

Att hantera stress - fysisk eller psykisk ar inte det lattaste. Jag har tre satt;

1. Roka
2. Dricka kaffe
3. Dricka sprit

Jag har alldeles for mycket stress i mitt liv. Pa alla mojliga plan. Jag vet inte om ni noterade, men alla mina satt ar relativt kortsiktiga - for att inte saga overdrivet kortsiktiga. Jag tror att alla manniskor stravar efter att finna nagon slags balans bade bland stora och sma fragor, det ar riktigt svart. Sedan tillhor jag en skara (eller om det bara ar jag, jag vet inte...) som tycker att lite obalans ar bra. Men for tva minuter sedan insag jag att min obalans just nu ar alldeles for mycket. Nastan sa jag ramlar. Det ar ingen vacker syn att ramla. Jag forsoker i vanliga fall att undvika det.

Det har ar en oppen uppmaning till alla hoga krafter pa alla hoga platser; Snalla, snalla - ge mig en bra sak. Jag har inte tid att ramla. Jag maste fortsatta, maste halla mig uppratt. Jag behover nagonting bra som balanserar upp mitt liv, okej?

Hadelse Myra, HADELSE!

Myra sager att jag inte har nagon humor.



Myra; De kan kasta gris.
Jenny; Jag tror inte toddlarna orkar lyfta Pappanik.


I beg to differ.

Myras fel. Sadetsa.

Så fort du läser är du själv utmanad; Alla frågor skall besvaras.

DIG:

1. Hur lång är du? Det varierar. Jag tror snittet ligger pa 161,5.

2. Vad vill du bli när du bli stor? Jag ska aldrig bli stor.

3. Vad pluggar du? Just nu monstruost svar anatomi.

4. Har du långt hår? Det vaxer hela tiden, snart kan jag rymma med det.

5. Vilken hårfärg har du ? Ursprunget ar blond, men jag ar brunrod mest hela tiden nu.

6. Sminkar du dig? Nar jag orkar. Vissa dagar ser jag ut som en bilolycka. Barn gor det med en, aven om de inte ar ens egna.

7. Har du haft sex senaste månaden? Jag ar nunna.

8. Vad har du för färg på dina underkläder just nu? Vita pojk-boxers med grona och blaa prickar och svart BH. Nunnor far ha det sa.

9. Har du kysst någon idag? Ingenting utan batterier.

FAMILJ:

1. Bor dina föräldrar ihop? Tack och lov inte.

2. Vem är bäst, mamma eller pappa? Det beror pa vem av dem som laser det har inlagget - vem det an ar, sa ar DU bast!

3. Hur många syskon har du? Fyra.

4. Vad är det senaste du sa till din mamma? Hejda.

5. Hur många ställen har du bott på? Tillrackligt manga for att inte kunna svara pa det utan att rakna.

6. Vem i din familj stör du dig mest på? Jag alskar dem allihopa djupt och innerligt.

7. Vilken familjemedlem är snällast? Som jag sa - allahopa ar bast.

8. När hittade du senast på något tillsammans med ett syskon? Det var sist jag var hemma, da tog jag med dem pa aventyr pa den lokala pizzerian och lokalbussen. VAD vi skrattade!

KOMPISAR:

1. När var du senast med nån kompis? Igar. Om man definierar kompis som annan vuxen manniska som man befinner sig i samma rum som planerat.

2. Vem sov du hos senast av dina kompisar? Myran. Eller nej, inte egentligen, men vi sager sa for allas basta.

3. Har du kysst nån kompis? En och annan. Bade mina och andras. Jag tror pa karlek. Inte for mycket dock - nunna!

4. Har du varit tillsammans med någon du nu är kompis med? Ja, det har jag allt.

5. Vem har du varit kompis med längst? Malin. Hon ar den enda som har statt ut alla dessa ar.

6. Vem känner dig bäst? Jag tror att alla manniskor kanner mig pa olika satt, sedan ar det val en tolkningsfraga vilket som ar bast. Men aterigen sa tror jag att Malin kommer narmast till bast.

7. Skulle du säga till en kompis att du hatade hans/hennes tröja om du gjorde det? In a heartbeat. Och jag skulle forvanta mig samma sak tillbaka.

8. Känner du dig tvingad till att umgås med vissa kompisar? De manniskorna kallar jag inte kompisar.

VÅGAR DU:

1. Skrika åt dina föräldrar? Skulle aldrig falla mig in. Jag ar en firm believer of the silent treatment.

2. Klä dig annorlunda? An vem liksom? Alla ser ju olika ut, forutom hjarndoda manniskor. Och dem klar jag mig sallan som i alla fall.

3. Vara dig själv? Vem skulle jag annars vara?

4. Visa dig i bikini/badbyxor? Jada.

5. Fisa inför din pojk/flickvän? Jag tycker att fisa infor andra ar bland det ackligaste man kan gora - oavsett hur bra man kanner dem!

6. Pierca dig? Det ar ju bara hal!

7. Ha sex på offentlig plats? Har du sett en nunna ha sex nan gang?!

8. Vara omogen? Det ar ju en definitionsfraga.

9. Äta småkryp? Aven om jag vagade, sa varfor? Jag fattar inte det dar.

DIVERSE:

1. När tuggade du tuggummi senast? Idag.

2. När var du på semester senast? Jag aker pa semester varje gang jag blundar.

3. Vilken färg är det på din tandborste? Bla och vit.

4. Är ditt hår tråkigt? Nej, vi skrattar hela tiden.

5. Vem såg dig naken senast? Hunden.

6. Hur ofta duschar du? Det regnar 157 dagar om aret har.

7. När ska du gå och lägga dig Ikväll? Jag har inte planerat sa langt fram annu.

Jag skulle skriva en bra rubrik, men jag somnade.

Ja, vad fan har jag gjort som har varit sa djavla bissi liksom?!

Jag VET inte. Jag gick och la mig i onsdags, och nu ar det mandag. Hur markligt ar inte det?!

Mina cigaretter har gatt at, sa jag har i alla fall varit vaken och rokt. Nagon som har sett eller hort mig och kan fylla in detaljerna? Vanligen gor sa i kommentarsfaltet, och snalla medan ni anda haller pa - beratta garna vart jag ska vara imorgon och resten av mitt liv, for just nu vet jag fan inte.

Far man vara sahar trott?

Gulle!

Om ni tittar har, sa forstar ni varfor jag sitter har och ar lika rord som en skakad martini.

MyrHyllning.

Idag ar ingen vanlig dag, for det ar Myras fodelsedag!

Hon kom in i mitt liv for snart tva ar sen, och det har aldrig varit sig likt nagonsin mer. For det forsta, sa spenderar jag nastan alla av mina minutrar pa telefonen for att ringa henne och suga ut sa mycket visdom jag kan innan hon blir for gaggig for att fa nagot vettigt ur henne. For det andra sa spenderar jag mina surt forvarvade slantar pa att besoka henne i grannlandet (aven om det ar mest stranden och Fulen som lockar, men det ar okej att se henne ocksa), och dessutom aker buss i hundrafyrtiotolv timmar for att komma dit.

Men ni forstar, att hon ar speciell, den har myran.

Vi skamtar och tramsar storsta delen av tiden, men i ren och skar fodelsedagsanda, sa ska jag beratta en sak for er. Hade det inte varit for henne, sa hade jag aldrig tagit mig igenom det har kaoset som ska forestalla mitt jobb. Hon lyssnar talmodigt nar jag ringer fjorton ganger om dagen och tjuter for att alla ar dumma med mig, hon sager fula saker om Pappanik nar det behovs och hon hjalper mig att behalla min tro pa mig sjalv. Hon ar ett rejalt djavla tillskott av djavlar anamma nar jag behover det, och det hander ratt ofta.

Sa, summan av kardemumman;
Grattis pa fodelsedagen, kara van! Tack for att du alltid finns, och for allt du gor for mig, jag uppskattar det mycket mer an jag nagonsin skulle kunna uttrycka i ord - aven om jag ar verbal. Och kommer du inte hit till asne-racet sa far du stryk!

Och till alla Er som laser, ga for fan in och rosta pa henne i "So you think you can blog?" for ar det nagon som fortjanar att vinna, sa ar det hon! Sa kor sa det ryker - jag vet ju att Ni vill.

Dumma, dumma Jenny!

Lilleman var sa trott igar. Hela dagen. Han orkade inte ens vara gnallig, han var bara hangig liksom. Sa nar vi skjutsade storasyster till scouterna, sa somnade han i bilen - tva timmar innan hans egentliga laggdags. Men jag tankte att han behovde sova, sa jag bar upp honom i sovrummet nar vi kom hem. Sjalvklart vaknade han till nar jag kladde av honom och satte pa honom sin pyjamas, men jag tankte att han somnar snart igen, sa jag gick nerfor trappan. Sa horde jag nagot ljud daruppifran, sa jag stallde mig och lyssnade. Han sjong.

"Jag ar en ledsen och ensam pojke, for Jenny har gatt nerfor trappan och jag har ingen van som ar har med mig. Kan nagon snalla komma hit for jag ar sa ledsen och ensam... "

Alskade lillplutt!

Alla alskar Jennys organisationshalt.

Nar jag var hemma hos min kara Ass-Trid sist, sa hande ju det har!

Fast det har jag inte tankt sa mycket pa, forran nu. Basta Lillebror Emil och Ass-Trid kommer hit till min fodelsedag (gulle bada tva, liksom!) och vi ska aka till utlandet. Vad behover man da? Jo, ett pass. Och jag har bara ett tillfalligt som jag blev tvungen att inforskaffa, och det kan jag bara aka till Sverige pa och det gar dessutom ut den attonde Juni. Det har ar ju inte bra, tankte jag liksom.

Sa jag ringde svenska ambassaden for att kolla vad som behovdes om jag ville skaffa ett nytt, och det var ju bara ens gamla pass. Ja, just. Funkar det med mitt tillfalliga? Ja, men da maste jag ha polisrapporten som bekraftelse att det gamla ar upphittat. Sa jag ringde polisen i morse och sa lite snallt hur det var och att eftersom mitt upphittade pass ar makulerat, sa behover jag nagon form av bevis pa det for att kunna skaffa ett nytt.

- Men ditt pass ar inte makulerat.
- Fast jo, det ar det.
- Nej, det ar det inte.
- Fast det sa de att det var.
- Ja, men det ar det inte.
- Men hur ska jag gora da?
- Du far hamta ut det.
- Fast jag bor pa andra sidan havet.
- Ja, da ar det varre.
- Ja. Kan nagon annan hamta ut det at mig?
- Nej.
- Inte ens familj?
- Nej.
- Kan du makulera det da och skicka ett papper till mig dar det star det sa far jag skaffa ett nytt helt enkelt.
- Nej, det kan jag nog inte gora.
- Fast da blir det ju inte alls bra.
- Nej.

Efter denna dialog, kom hon pa att hon maste fundera lite utan mig, for tydligen var inte jag till nagon hjalp alls, sa hon skulle ringa tillbaka.

Sagot och gjort. Hon ringde tillbaka.

- Jag skickar passet till dig.
- Kan du gora det?
- Ja.
- Sa da loser det sig?
- Ja.
- Tack sa hemskt mycket.
- Ja.

Det kandes som vi klickade, polisen och jag.

Men det loste sig i slutandan i alla fall, det ar det viktigaste.

Vart vi ska?
Har ar en ledtrad;

Hej, jag heter Jenny och jag ar ett problem.

Alltsa. Jag ar en overkanslig barnrumpa utan formaga att se saker fornuftigt.

Och for det sa borde jag inte jobba kvar.

For vi har tydligen ett "problem".
Jo, just, "problemet" ar jag.

Satans djavla mansgris - ignoranta - okansliga - socialt inkompetenta dumfan.

Snarteri, snartera.

- Sahar ar det; Du sarade mig otroligt mycket med den dar lappen, sa nu vill jag inte folja med och fira din fodelsedag.

(jag lovar, det var som en pisksnart i hennes ansikte, och tararna borjade rulla.)

- Jag ar inte arg pa dig - inte alls, jag ar bara valdigt, valdigt besviken. Okej?
- Okej.

Sa lamnade jag henne i morkret med tararna rinnande nerfor hennes kinder.

Vad jag hade tankt saga var inte alls sadar snallt egentligen. Men jag var ju tvungen att ta med i berakningarna att hon faktiskt ar ett "barn" och att hennes emotionella niva ligger lagre an Lillemans. Having said that, sa betyder det inte att hon far komma undan med saker, hon maste lara sig att dumheter far konsekvenser.

Pappanik ar nog pa gransen att ge mig sparken, tror jag.

Jag kan inte fatta hur de frivilligt lever i ett sant har klimat. (och innan ni sager nagot - jag vet, JAG lever har frivilligt, men det ar for utbildningssyfte. Och for Lillemans skull.)

Men tja, att ge mig sparken kanske ar den storsta tjanst han kan gora mig?

Jag vet faktiskt inte egentligen om jag bryr mig langre.

Jag ar trott pa att vara dorrmatta. Att bara ha skyldigheter och inga rattigheter. Att bli behandlad som skit och aldrig fa cred for det jag gor.

I slutandan ar det har inte min familj. Hade det varit det, sa hade de alla legat pa havsbotten med cementskor. Ja, forutom Lilleman da.

And the winner is...

... Me!

Jag vann!

Tack snalla, sota, underbara ni!
Jag vet inte vad jag vann dock. Men det ar mindre relevant, faktiskt.

(fast om det var en Ipod, sa kommer jag alska Er alla tills doden skiljer oss at!)

Sa TACK!

Rostfiske. Skams pa mig.

(Det har ar bara en jatte, jattefanig parentes. Men jag ar med i en tavling - fast inte av egen vilja, men jag skulle anda bli glada om ni ville klicka har och rosta pa mig, okej?)

Laaaangt inlagg.

Endast for Er, kara lasare, sa ska jag fortalja en ocencurerad aterberattelse av min "dejt" igar.

Kommer fram till Waterloo, ska traffa honom under den stora klockan. Hur originellt som helst. Dar star han i alla fall med en stor rod ros. Ocksa valdigt originellt. Efter undanstokade halsningskindpussar, sa gar vi vidare for en drink. De foljande tre timmarna pratade han skavsar i mina oron. Om sig sjalv. Jag hmm:ade och drack ol. Och halvlyssnade - det var tragik i storsta skala, pappa som misshandlade honom och sedan kom det fram att det inte var hans riktiga pappa och hans mamma slangde ut honom och han fick flytta in hos grannen, sen blev han arresterad for nagot drog-relaterat och gudarna vet allt. Jag ar helt for arlighet, men kom igen liksom!

Nar han pratat fardigt om det, sa pratade han vidare. Om "oss". Det finns tydligen ett oss. Jag har tydligen forandrat hela hans liv. Hela hans framtid ligger pa mina axlar. Och oj, vad han alskar mig. Men eftersom jag visste att det skulle komma upp, sa hade jag forberett ett litet lagom brutalt svar. Jag vet att det ar elakt, jag har ingen som helst avsikt att inleda nagot forhallande med honom - jag skulle aldrig stadga mig med nagon som var sa drog-liberal. Inte med nagon som har sa lag sjalvrespekt heller. Men ja, i alla fall, jag har berattat att jag kanner sa, men han vill forandra mig och vill han bjuda pa drinkar medan han forsoker, sa visst. Jag behover skammas bort lite.

Sedan ringde en van till honom i alla fall och ville att vi skulle mota upp honom, sa det gjorde vi. Fyra av hans vanner var det, varav tva jobbade som slaktare och en var en lokal gangster och en var sa full att han knappt kunde sta. Jag kande mig som hemma. Japp. Vi stod och pratade utanfor puben och rokte och hade allmant trevligt, nar det bestamdes att vi skulle ga vidare till en nattklubb for att dansa lite. Det visade sig vara ett odestigert misstag.

Jag hade sallskap av en av slaktarna pa vagen dit, medan min dejt gick med en irlandsk blondin dreglandes over honom. Han sa inte sa mycket, han tittade bara pa mig och sedan skakade han pa huvudet. Upprepade ganger.
- Vad?!
- Jag kan bara inte fatta det.
- Fatta vad?
- Har ar du, den vackraste kvinnan jag nagonsin sett, och du ar med... med... HONOM.
- Jovisst serru.
Sedan fortsatte vi ga. Och han fortsatte skaka pa huvudet.

Kommer fram till nattklubben, dar en italiensk homosexuell George Michael wanna be slot upp med oss och bjod pa drinkar. Den irlandska blondinen (som forovrigt gick under smeknamnet 22, vilket tydligen betyder att hon ar lite bakom nar det kommer till sex. Jag redde aldrig ut kopplingen, men ja.) forsatte klanga pa Daniel och ge mig onda ogat. Jag log vanligt mot henne varje gang. Slaktaren kom fram och ville dansa. Sa mot dansgolvet vi gick liksom. Val dar fortsatte huvudskakningarna, och nu borjade de ga mig pa nerverna. Hans ogon slappte aldrig mina och han dansade egentligen inte, stod bara och halvt vaggade. Jag borjade ana orad och gick och satte mig med Daniel istallet. Varpa den irlandska blondinen fick ett spel och skulle slass. Med mig! Jag som ar den fredligaste manniskan pa planeten liksom, jag var ju bara tvungen att skratta at henne. Den andra slaktaren drog ivag med henne och lugnet atervande.

Daniel satt med handen pa mig vart vi an var, sa var den dar. Pa ryggslutet, pa benet, pa armen, overallt liksom.
- Jag ar sa djavla stolt att du ar har med mig alskling.
- Mmm. Jorasaatteehhh, dansa kanske?

Pa dansgolvet stod slaktaren kvar dar jag hade lamnat honom. Han tittade pa den flack jag hade statt pa till och med. Vi dansade alla tre, och det var superlim i atmosfaren. Jag vantade mig nastan att de skulle ta fram varsitt svard och duellera om min gunst. Sa jag gick pa toaletten. Det fanns bara en, sa jag tog for givet att det var en unisex liksom. Efter jag hade gjrt det jag skulle stod jag och tvattade handerna nar slaktaren kommer in. Da tankte jag att unisextoaletter pa en pub ar inte en sa djavla bra ide. Han tog min hand och drog in mig pa ena toaletten. Och vet ni, att for en stund eller tva, sa tyckte jag att det inte alls var sa konstigt, han ville sakert bara prata. Men nar den stunden var over, sa var det lite forsent. Han tog fram ett ihopvikt A4-papper och borjade veckla upp det.
- Vad ar det dar?
- Vad tror du?
- Jag har ingen djavla aning, annars skulle jag inte ha fragat liksom.
- Kokain. Kom igen, jag vet att du vill ha.
- Haha. Sant dar djavla trams, skamtar du? Det maste fan vara det dummaste man kan gora.

Nasta sekund fann jag mig sjalv upptryckt mot vaggen, med hans ansikte tva millimeter fran mitt. Da tankte jag att jag kanske ibland inte ska vara sa frisprakig, for det satter mig i trubbel. Jag visste inte riktigt vad jag skulle vanta mig.
- Du ar sa djavla vacker, vet du det?
Sa kysste han mig.

Efter att ha tagit mig ur den smatt obekvama situationen, oppnade jag toalettdorren for att finna den italienska homsexuella George Michael wanna be:n.
- Vad fan gor du pa killtoaletten?
- Pa vad? Det har ar ju en unisex!
- Eh, nej. Det ar herrtoalett, och du ska inte vara har.
- Ska du ocksa snorta kokain?
- Ja, vad annars?
- Sa djavla dumma. John ar darinne och haller pa redan.

Jag gick raka vagen till Daniel och tankte att jag maste beratta vad som hande, annars kommer italienaren eller John saga nagot till honom och da blir det illa.
- Jo, sa att ehh, det hande en grej.
- Vad?
- Jo, John.
- For helvete, jag visste att det skulle handa. Okej alskling, du stannar har och jag tar hand om det har.
- Det gor du inte alls. Jag kan ta hand om mig sjalv, jag vill inte ha nagra djavla macho-fasoner.
- Men alskling!
- Men nej. Lagg ner, fan sa djavla tontigt.
- Jag uppskattar att du berattade det dock, det sager sa mycket om dig - vilken fantastisk manniska du ar.
- Japp, arlig, det ar jag det.

Men josses. Jag ser ju hur langt det ar, och vi ar inte ens halvvags genom kvallen! Jag ska inte traka ut Er mer. Snabbresumen ar att resten av kvallen var sinnessjuk. Jag missade sista taget hem (saklart) och fick sova pa hans soffa. Han satt upp och sov bara for att han inte ville lamna min sida. Sedan grat han i morse nar jag klev pa taget, och gjorde en riktig filmscen dar han sprang upp pa taget for att ge mig en sista puss med tarfyllda ogon.

Herrejosses. Och det har tycker de ar normalt. Jag ar... ja, jag vete fan.

Jag kan inte hantera sant, jag blir elak. Evil. 666.

Namn - guru.

Nu ar det mycket Lilleman... jag vet.

- Jenny, Jenny, titta pa mina kattungar.

(Tittar pa hans tomma utstrackta hand)

- Ah, vad sota.
- Mmm.
- Vad heter de?
- Tonfisk, Mane och Bastu.
- Tonfisk, Mane och bastu?
- Ja, bra va?
- Jattebra kattnamn! Vem kom pa dem?
- DU!
- Jag?
- Ja.


Sa nu vill jag erbjuda min eminenta talang att komma pa kattnamn till Er, skriv bara i kommentar-rutan. Det ar alldeles gratis.

Disagreement.

- Du far inget kex om du inte ater upp lunchen.
- Jo, det far jag.
- Nera, det vet du att du inte far.
- Jag kommer att skalla pa dig.
- Det far du.
- Jag kommer att vara valdigt arg.
- Det far du ocksa.
- Jag kommer att grata.
- Det far du ocksa, du far i alla fall inget kex.

(envist stirrande i en minut eller tva)

- Om tva minuter kommer jag att borja skalla pa dig.

(mer stirrande)

- Ska du inte skalla pa mig?
- Nej, for du ar min van.

Haxan.

Den har lappen hittade jag igar;

"Vem tror att hon kan ta over och vara chef? - Jenny"
"Vem tror att hon kan ersatta nagons mamma? - Jenny"
"Vem ar en nanny men tror att hon ar chef? - Jenny"
"Vem ar avskydd av Syster Elak? - Jenny"
"Vem ar hemsk och vidrig? - Jenny"
"Vem borde gora som hon ar tillsagd av sin chef och inte hitta pa egna saker? - Jenny"
"Vem behover lara sig att gora sitt jobb ordentligt? - Jenny"
" Vem ar den hemskaste personen nagonsin? - Jenny"

Pa baksidan;

"Ond, vidrig, haxa, avskyvard"

Och i mitten en bild pa en djavul.

Jag stormade in i Pappaniks rum med den och sa att det har tolererar jag fan inte pa en djavla flack. Vad i helvete haller hon pa med?! Vad sager han?

"Jo, men du overreagerade lite forut"
"Hon menade det inte."
"Det ar sant man sager nar man ar arg, och hon menade inte att du skulle hitta den."

Sa, det ar helt okej att saga sana dar saker, sa lange jag inte far reda pa det? Vad fan ar det for djavla satt att se pa saken?

Jag slutade. Jag sa till dem bada att det ar fan vidrigt att behandla nagon pa det har viset.

Men de stod enad front, och tydligen var det mitt eget fel, for att jag blev arg pa henne for att jag bad henne att gora nagot och hon bara skrattade mig upp i ansiktet och sa nej. Da blev jag skitarg, for sa gor man inte. Sa jag skrek, det gjorde jag, och mojligen blev det for argt, men jag hade massa saker som bara hade legat och bubblat hela dagen som hon hade gjort, och som jag inte hade sagt nagot om.

Sa Pappaniks rad var att soka hjalp i form av terapi och ta ledigt i nagra dagar.

De kan dra at helvete bada tva.

Grattis, the sad way.

Smell you very much, da!

Lilleman borjar verkligen ta sig ton nu for tiden. Vi stod i koket, och pulade pa liksom, sadar hemtrevligt.

- Jenny, du stinker.
- Oh, tack!
- Varsagod.
- Fast du kanske stinker.
- Nej, du stinker och jag har en liten rumpa.
- Jaha, sa jag stinker for att jag har en stor rumpa?
- Ja.

Kan han fixa det?

Lilleman och jag har haft myskvall. Den bestod av fruktflingor, kaffe och Bob the builder.

Sa kom den oundvikliga laggdagsen.

- Jag vill sova i din sang, Jenny.
- Fast det kan du inte, jag ska ju inte ga och lagga mig nu.
- Men jag tycker om att sova i din och pappas sangar.
- Gor du?
- Jaaa.
- Varfor det?
- For jag tycker det ar mysigt, sa kan man kramas.
- Men vi kan kramas i din sang.
- Da far du stanna har HELA natten Jenny.
- Mnjae, men jag stannar en stund.
- Sen, nar du har gatt nerfor trappan, da tanker jag grata och saga "Buhuuu, Jenny, jag vill sova i din sang, for det gor mig lycklig" och da kommer du upp och jag far sova i din sang.
- Jasa, det tanker du?
- Ja, haha, och da maste du komma upp.
- Du ar ratt sa smart du da?
- Jag ar jattesmart.