Rickspucko.

Fredag var jag fortfarande tom och olycklig - det ar sa lustigt med man (ja, nu generaliserar jag, men det gor jag med all ratt, da jag genomfort en omfattande empirisk undersokning inom amnet!) och deras konflikthantering.

Sahar ser jag pa saken; Jag ar olycklig, vilket ar sloseri med min tid, eftersom jag inte behover vara det - right? Darfor forklarar jag att jag ar olycklig och varfor, sa far Pappanik ta stallning till det liksom. Vill han gora nagot at det, sa blir jag bara glad, vill han inte det, sa far jag losa det pa annat satt. Jag vet dock att det tar tid - jag forvantar mig inga mirakel over en natt liksom, men det resulterar dock ocksa i att jag fortfarande ar olycklig eftersom allt ar exakt likadant som forra veckan.

Sahar ser Pappanik och andra man pa saken; Hon gnallde om det, jag lovade att gora nagonting at det, sa varfor i helvete ar hon fortfarande tjurig for?!

Men bara sa du vet, om du sager att du ska gora vad du kan for att gora mig lycklig, sa tar jag dig pa orden, det fattar du val ditt djavla rickspucko?!