Jag ar slut, och snart gor jag slut.

Om vi skulle se hela det har spektaklet som kallas mitt jobb som ett aktenskap, sa har jag nu hotat med skilsmassa om saker och ting inte forandras.

Tarar foll, kinder berordes, anger och ilska fordes fram.
Ett smorgasbord av kanslor helt enkelt.
Det var val inte egentligen sadar valdigt harda forhandlingar, Pappanik sa att han skulle gora vad som kravdes for att jag ska stanna kvar. Sa jag har gjort en lista. Syster Elak har en helt ny dimension att se fram emot - nu ar det djavlar i mig nog.

Det kommer ocksa bli en del praktiska forandringar, som inte jag egentligen har onskat, men som kommer ske anda och jag gissar att de ar ett resultat av hans samvete.

However, detta forandrar inte det faktum att jag just nu ar trott anda in i sjalen. Jag har inga kanslor kvar att ge. Ingen ork, ingen vilja. Jag ar bara tom. Och olycklig.

Det ar bara en sak jag i skrivande stund ar helt overtygad om;
Det ar inte jag, det ar ni.