Lillemanshistorier.

Jag viker tvatt i koket;

- Titta pa mig, Jenny!
- Mm, jag ser, jattefint horru.
- Det ar... ar... regn!
- Det regnar val inte inomhus heller, knasboll.
- Nej. Inte regn. HJARNA!
- Hjarna sager du?
- Jaaa, hjarna fattar du val.
- Ja, just. Forlat att jag inte sag ditt logiska resonemang.
- Det ar okej.
- Kan du snalla inte hoppa pa tvatten jag just vikt?
- Jag hoppar inte, jag sover.
- Vaknar du om jag.... kittlar dig?!
- Neeej, sluta. Du ar stygg! Jag kommer skalla pa dig.
- Gor du?
- Ja. Och sen, och sen, och sen...
- Och sen?
- Da far du aka till Mormor Elak!
- Ar det mitt straff?
- Ja.
- Det later riktigt hemskt horru, da ska jag vara snall fran och med nu.
- Bra. Var en duktig flicka sa ska du fa en present.


Innan, i morse var vi hos lakaren;

(viskande konversation)

- Jenny?
- Ja?
- Jag star pa golvet.
- Okej. Jag pratar med doktorn sa lange da.
- Vad gor damen?
- Hon skriver ut ett recept at dig.

(knapptyst i rummet)
(sen hors en fis)
(Lilleman ser farligt skyldig ut.)

- Var det du?
- Ja.
- Vad sager man da?
- Ursakta mig.
- Bra.
- Jenny?
- Ja?
- Damen horde inte att jag fes.
- Vilken tur, for det hade varit pinsamt.
- Ja.

(Doktorn hoppar av tillbakahallet skratt)