Thursday, 10 April 2008

Jenny - förtryckt och ensam.

Vi sitter i köket;

- Nu ska vi åka upp till hästarna!
- Vill du att jag ska följa med?
- Egentligen inte, men jag känner väl som att jag måste eftersom du ända är här...
- Okej (nu darrar jag lite med underläppen)
- egentligen skulle vi gå upp, men i den djävla takt du går, så hade vi väl behövt gå igår eftermiddag, så jag får väl slita MyrPappa från jobbet så han får köra oss, för en taxi betalar du väl inte snåldjävel?!
- Nej, nej, vi gör som du säger... såklart (darrar ännu mer)
- Ta på dig kläderna, vi åker om fem minuter.
- Men jag har precis gjort kaffe...
- Jag skiter väl i ditt djävla kaffe.
- Ja, okej... (fäller några tysta tårar nu.)



Ser ni hur jag har det? Kan någon komma och rädda mig?
SOS.
MAYDAY.
Jag sjunker!


(don't forget the salt.)

3 comments:

Lisa said...

Men snälla tjejer, inte ska ni väl bråka!!?? Nä det här duger inte. Se till att bli sams nu.

Myra får vara lite snällare och du, Jenny, får se till att öka takten när du går. Motion skadar ingen ;)

Och kaffe, Myra, kaffe är gott - fem minuter kan du säkert vänta tills Jenny har druckit lite kaffe.

Nej, nu får ni vara sams, tjejer. Inget bråk mer!

Kram till er båda!
"Liselitt"

Anonymous said...

Liselott: HAHAHAHA
Du glömde saltet!!!

:D

Lisa said...

Visst fan...saltet var det ju! Hahahahahaha!!