Hur jag agde en tre-aring.

- Jag VILL inte ga och lagga mig.
- Nej, raring jag vet.
- Jag ar inte trott.
- Saklart du inte ar, det ar darfor du ar sa charmig och glad.
- Jag vihihihihiiill inte.
- Varfor inte?
- For det ar trakigt.
- Finns det nagonting du inte tycker ar trakigt?
- Neeeej.
- Ja, men dasa - da kan du ju likval ga och lagga dig som nat annat trist, eller hur?

Nej, han fattade inte, men jag tyckte det var roligt...

Sedan hade vi den ovasnaste natten i mannaminne. Syster Elaks sang later som ett troskverk varje gang hon vander pa sig, for hennes sang behovs skruvas at. Lilleman hostar och hostar och hostar. Jag slumrade in nagon gang runt tva, vaknade en timme senare av att hunden ylade. Hon ar sa djavla korkad att hon har svalt en tandpetare, for hon trodde det var mat, sa hon har sakerligen ont. Darav ylandet.

Halv fem vaknade jag av Lilleman. Som ett brev pa posten, sa ar hans astma varre, eftersom han haller pa att bli forkyld. Han vaser och hostar, men forvanansvart nog fungerar hans lungor alldeles utmarkt att skrika med.

Att jag sedan dessutom har fatt sms hela natten har inte hjalpt. Svarar jag inte, sa skickar han fler, och svarar jag sa skickar han fler - men mindre arga. Jag kan inte vinna liksom.

Nu hoppas jag att dagen ska fortga utan att jag somnar med ansiktet i diskbaljan. Jag ar inne pa min sjunde kopp kaffe och klockan ar nio.

Men Pappanik har fatt sova, han ska ju upp och jobba.

Kraken.