Jorasaattehhhh.

Vara maltider ar i vanliga fall ratt handelselosa - ett litet brak nu och da liksom, men det ar allt. Igar satt vi och at i godan ro, fiskpinnar och potatismos med artor. I ogonvran ser jag hur Lilleman tittar pa mig med mycket forvanade ogon och innan jag ens hinner reagera sa kommer det en vomeringsfontan. Varenda liten arta vallde upp pa koksbordet, ner pa stolen, golvet och givetvis Lilleman. Syster Elak ville forvanansvart nog inte ata mer efter det - inte Lilleman heller.

Idag satt vi ocksa och at i godan ro, och alla var pa stralande humor (forutom Lilleman for han skulle minsann inte ata!) och det pratades om dagen som hade gatt och dess aktiviteter. Plotsligt borjar Lilleman grata.

- Min snopp ar stoohooohhoooor.
- Vad sa du, raring?
- Min snopp ar stor. Det gor ont! Pappa, du maste titta pa min snopp.
- Min snopp ar ocksa stor ibland, men da ater jag lite mat och sen gar det over.
- Men PAPPA! Prata inte om dina privata affarer vid matbordet!

Sadar holl samtalet pa ratt lange. Jag fann det mycket roande. Anda tills Pappanik utbrast;

- Ar du saker pa att du har lagat det har? Det ar gudomligt gott.
- Dra at pipsvangen!

Sammanfattningsvis sa har det varit handelserika dagar i Elakhuset. Mormor Elak har varit har med Morfar Snall och hans syster fran Frankrike och hennes man och deras son. Men det berattar jag om i ett annat inlagg.