I ditt ansikte!

Mormor Elak kom och lamnade av Lilleman i torsdags.

Lilleman skuttade upp i min famn och jag fick en stor, stor kram;

- Har du saknat mig, Jenny?
- Ja, massor, massor. Har du saknat mig?
- Jaaa. Jag ska beratta det for mormor. MOOOORMOOOOOOR!
- Ja, alskling?
- Jag har saknat Jenny och hon har saknat mig!
- Sa... trevligt.

Men en ganska hog niva av sjalvgodhet gjorde jag mig sjalv en kopp kaffe nar mormor kom fram.

- Jo, har du hort nagot fran Syster Elak? Jag har bara fatt ett sms nar hon kom fram, sen har jag inte hort nat mer.
- Jag har fatt massa sms, och pratat med henne nagra ganger. Har hon inte ringt dig?
- Nej, inte mig, och inte Pappanik heller.
- Sa konstigt... men hon har det bra i alla fall.

Nu var min sjalvgodhet maximerad och det rok nastan ur oronen pa mig, sa jag blev tvungen att ga ut och ta en cigarett for att kyla ner mig.

Jag trodde ett tag att jag hade vuxit upp och slutat med sana barnsligheter, men tack och lov, sa hade jag inte det.