Farväl igen...

Det närmar sig med stormsteg, begravningen är bara två dagar bort. Det finns inga ord i den här världen som kan beskriva hur lite jag vill gå på den. Jag vill inte säga farväl för alltid. Det är inte meningen att jag ska behöva det, det är meningen att du ska finnas och tycka att du får bestämma över fjärrkontrollen för att du är äldre. Du får bestämma över den.

Minnen som jag inte har tänkt på på evigheter kommer upp hela tiden, och jag önskar att jag hade haft vett att uppskatta dig mer. Jag vet att jag uppskattade dig, det är inte det, jag bara önskar att jag hade visat det tydligare. Jag hoppas att du vet hur mycket jag älskade dig, jag står inte ut med tanken på att du blev tvungen att dö och inte känna det. Det är mycket mer jag inte står ut med, älskade bror, men jag vet att jag måste. Jag har inget val. Jag måste sörja.

Ska baka tårtbottnar idag. Antar att det är sista gången jag någonsin bakar någonting åt dig, så jag lovar att det ska bli godare än det någonsin har varit. Blommorna kommer vara vackrare än de någonsin har varit. Musiken kommer att vara ljuvare än den någonsin har varit. För det förtjänar du. Bara det bästa är gott nog åt dig, älskade bror, och det bästa ska du få.

Jag saknar, saknar, saknar dig.