Sockertillforsel ar tydligen mitt nya jobb.

Nar Lilleman och jag ater lunch har vi de mest brillianta diskussionerna. Eller ja, jag sager diskussion, men det ar snarare monologer med en hint av uppmuntran fran min sida.

- Jenny, varfor ar det socker i saften?
- For att det ska smaka battre.
- Vem satter i sockret i saften?
- De som tillverkar saften. Jag vet inte riktigt vem, men det kan vara Steve.
- Neeeeeeeeej, knasboll!
- Inte?
- Nej, det ar Jackie Horna. (Jackie Horna ar Lillemans latsaskompis som bor under hans sang.)
- Gor han?
- Ja, for pa kvallarna nar jag gar och lagger mig, da vill inte jag vara ensam, och det ar darfor du och Jackie Horna ar dar. Han haller dig i handen och du haller honom i handen och ni bada haller mig i handen och darfor ar jag inte ensam nar jag ska sova.
- Sa bra horru.
- Ja, och sen nar jag har somnat, da tar han din hand och sen gar ni nerfor trappan och da, DA, satter ni socker i saften.
- Jaha.
- Ja, for det ar massor att gora, mycket arbete och darfor behovde han hjalp och da sa jag att du kunde hjalpa honom for du ar smart. Sen nar ni har gjort klart det da det ar mitt i natten, da gar han hem och sover och du ocksa for ni ar jattetrotta efter allt jobb.
- Ja, det later himla jobbigt att jobba sa mycket.
- Fast du kan inte se Jackie Horna.
- Kan jag inte?
- Nej, for han ar bara pa latsas. Han ar inte som jag, jag ar en riktig pojke, men Jackie Horna ar bara pa latsas, sa han ar ingen riktig pojke som jag.
- Jag forstar.
- Jenny?
- Ja?
- Jag och Jackie Horna vill krama dig.