Elakast i varlden ar Jenny.

Bara tva saker som jag vill liksom faststalla;

1. Mr Right gar numer under namnet Herr Ratt, av spionella skal.
2. Det var alltsa familjen som gav mig ringarna, inte Herr Ratt.

Jag sitter precis och hamtar styrka for att ta Lilleman till hans simlektion. Det ar en ren och skar plaga, eftersom han tror att jag gor det for att jag hatar honom. Han grater. Och grater. Och grater. Han hulkar medan han blir dragen mellan poolkanterna och jag star bara och ser pa. Ler lite modigt och vinkar uppmuntrande. Han pekar pa mig och berattar for simfroken att det har blivit ett misstag, det ar Jenny som ska simma med honom, inte hon. Han bonar och ber om att fa komma upp. Ren och skar plaga, som sagt. Efterat klamrar han sig fast runt min nacke och undrar varfor jag tvingar honom att gora nagonting som han verkligen inte vill. Varfor kan inte jag ta honom till den stora poolen och lara honom dar? Varfor maste nagon annan gora det? Och han grater, grater, grater.

Jag kanner mig som arets skitstovel, och skulle mer an garna beratta att om jag hade fatt bestamma sa hade han inte behovt gora det, utan kunnat ta det i sin egen takt i den stora bassangen med mig. Saga att pappanik har bestamt att han ska ga, och att jag bara skoter mitt jobb. Men det gor jag saklart inte. Jag bara kramar och trostar och kommer med skojfriska kommentarer. Och hatar mig sjalv.