Stepping stones.

Alltsa, jag har gatt och blivit utmarkt till finfin blogg av tva finfina bloggare, tillika finfina manniskor. Jag kan ju inte lata detta ga obemarkt forbi - sana saker gor en gammal nanny glad, sa glad.

Sa tack, Liselittan och Jezterdaze.

Som om inte det vore nog, igar hande det har!

Syster Elak fran overvaningen;

- Jeeeeeeennnnyyyyyy?
- Ja?
- Har du dammsugit haruppe?
- Ja, i forrgar, hursa?
- Nej, jag bara tankte att jag kunde gora det.
- Ursakta?
- Ja, att jag kunde dammsuga.
- Att du kunde vad?
- DAMMSUGA.
- Jag tyckte du sa det, men det verkade sa fel.
- Haha, jatteroligt, vill du att jag ska dammsuga eller inte?
- Ja, gor't! Tar du nedervaningen ocksa, ar du sot.
- Saklart. Jag moppar golvet ocksa, sa slipper du gora det.

For vanliga manniskor kanske det har bara ar en helt vanlig dialog man har med tonaringar pa regelbunden basis. Har, sa har det har aldrig hant. Och da menar jag aldrig. Hon stadar inte ens sitt rum sjalv, for det gor mormor elak. Det har ar forsta gangen hon haller i en dammsugare. Och det faktum att hon gjorde det for att jag inte skulle behova, snarare an for att hon var tvungen, det var som balsam for sjalen. Ar det har som kallas for det dar skorda sadden av sitt harda arbete? Sager man ens sa? Forstar ni vad jag menar?

Hur som helst, I'm bloody loving it!