Syster Elak goes human.

Den har nannyn har gatt och tjurat i tva dagar. Har gatt igenom massa gamla kort och brev och saknat och rivit upp gamla hjartesar. Da blir jag tjurig. Har gratit i snitt 1590 ganger om dagen, fast bara nar ingen ser, for jag tycker liksom inte om nar nagon ser. Sjalvklart har familjen fattat att nat ar fel, de ar ju inte dummare an sa. Jag har blivit grillad av Syster Elak, men bara vagrat att prata om det - klistrat pa ett leende och kept on going liksom. Men den dar elaka systern, hon ar finurligare an man tror... Jag skulle aka och hamta henne efter scouterna i forrgar, och nar hon satte sig i bilen sa hon;

- Kan vi inte aka en svang?
- Vart da?
- Vart som helst, jag vill bara spendera lite tid med bara dig.

Sagt och gjort, vi akte runt i de fina grannbyarna med musiken pumpandes for en stund, sedan stangde hon av den, tittade pa mig och sa;

- Du vet att det ar okej att grata va?
- Mhm. (Faaaaaaan!)
- Allvarligt alltsa, Jenny. Du kan inte bara trycka ner det, for da kommer det bara bli varre.
- Mhm. (Dumma unge, dumma unge, dumma unge, lat mig va!)
- Och du vet att jag finns har for dig alltid, om du vill ha en kram eller bara grata.
- Mhm.
- Jag vet hur det kanns att forlora nagon, och jag vet hur viktigt det ar att prata om det, det ar det enda sattet att komma igenom sorgen.
- Mhm (men hall kaften djavla fjortonaring! Sitta dar och vara smartare an mig pa en onsdagkvall? Skulle inte tro det!) Jag har gratit fardigt nu.
- Det verkar inte sa.
- Jag har det. Pa riktigt. No more. Ska fran och med nu skina som solen och porla som backen pa fjallet som inte vet annat an gladje.
- Jag alskar dig, Jenny. Glom inte att jag finns.
- Okej, Syster Elak. Tack, men jag ar okej, helt arligt. Fina fiskar liksom.

Sedan tittade hon pa mig en lang, lang stund medan jag korde med tararna brannande i ogonen och tappert svaljande.

- Och en sak till.
- Jaaa?
- Du vet att jag bara sager till dig precis vad du alltid sager till mig?
- Japp.
- Du kanske ska lyssna pa dig sjalv ibland?
- Mhm.

Forstar ni eller? Syster Elak, den elaka systern! Det gar inte ihop med min varldsbild, och jag var faktiskt helt overtygad om att det var nagonting hon var ute efter. Men nej. Bara sadar anda.
Sa satt vi och pratade igar kvall om gral i storsta allmanhet, och jag sa att jag hatar gral - for det gor jag. Jag mar fysiskt daligt nar det ar mycket gral, eller nar nagon ar arg pa mig, eller arg pa nagon jag tycker om. Darfor undviker jag gral i storsta mojliga man. Och da klacker ungen ur sig det har;

- Jag har markt det. Du ar den klokaste och mest omtanksamma och trevligaste manniskan jag vet. Aven om jag har fel nar vi brakar, sa blir du inte arg, utan tar dig tiden att forklara det for mig pa ett satt som inte gor mig ledsen. Och det krossar mitt hjarta att se dig inte lycklig, sa nu far du vara lycklig igen for jag saknar min glada Jenny.

Vid det har laget hade jag inga ord kvar. Inte ett endaste. Sa jag gav henne en kram och en stor puss pa kinden, gick ut och rokte och passade samtidigt pa att rycka upp mig. Trost kan komma fran de mest ovantade hall ibland. Bakom den brakiga tonaringen doljer sig faktiskt ett hjarta av guld.

Och idag ar det fredag. Sa jag ska aka till Herr Ratt och bli bortskamd. Barnen ska till Mormor (som forovrigt inte heller ar sa elak langre... ) Sa livet ar fan bra anda. Trots allt.

Ja. Tankte pa det ocksa, att det kanske ar dags att byta namn pa Syster Elak? Och Lilleman ar egentligen inte sa liten langre. Pappanik panikar fortfarande, sa han far heta samma, men har ni nagra bra forslag pa fina, nya namn till mig? Jag skulle bli massa tacksam!

Tack och hej.