Thursday 4 September 2008

Mitt sommarlov, Jenny 9B.

Pappanik lat mig ha sovmorgon idag anda till klockan nio da han klev upp med Lilleman och gav honom frukost och donade, sedan gav vi honom skjuts till jobbet och akte hem till Syster Elak for att planera dagen.

Vi enades alla om simning. Jag brukade alska att ga till badhuset. Det var innan jag behovde vara ansvarig for tva barn pa badhuset. For det forsta att tanka pa allting som ska med; simpuffar, simglasogon, handdukar, schampo/balsam, borstar, klader... sedan ska man komma ihag barnen ocksa. Hur som helst, in i bilen och ivag liksom. En och en halv timme i basangen dar jag ska forsoka roa en tre-aring och en fjorton-aring med samma saker. Hur djavla latt ar det?! Jag holl god min i alla fall, gjorde volter under vattnet, lekte groda, hoppade runt i cirklar och simmade med Lilleman fastklamrad pa ryggen. Sen fick jag aka hem. Vad vantade hemma da? Farmor och Farfar saklart.

- Hur gar det med studierna? Va?! Ar du inte fardig AN? Oj, diskar du sadar? Nej, sa skulle jag aldrig kunna gora, jag gor alltid sahar. Och du tvattar inte varje morgon? Nej, jag forstar inte hur du klarar dig, det maste jag gora och vi ar bara tva. Jag sag pa ett stadprogram pa tv igar, som vissa folk har det i sina hus, det ar till och med varre an har! Jag vet inte vad Pappanik tycker om det har, men jag skulle da aldrig kunna leva sa! BLA BLA BLA BLA BLA!

Gjorde lunch till barnen och hoppades de skulle fatta piken, men nejda. Stanna JATTElange ska vi gora, for det tycker vi ar roligt. Nar de antligen hade akt, ville Lilleman ligga och mysa i soffan vilket jag mer an garna sysselsatte mig med. Vad hander da? Jo, det ringer pa dorren. Vem ar det da? Mormor saklart. Why the fuck not, liksom?

Tre timmar senare, efter att ha lovat barnen McDonalds for att komma ut ur huset sa akte hon hem. Vi korde sedan i tva och en halv timme for ett djavla Happy meal for att vi bor pa en djavla landsbygd. Nar vi kom hem var jag sa trott att jag nastan la mig sjalv istallet for Lilleman.

Speaking of Lilleman. Jag tanker avsluta med ett klockrent citat;

Pa lekplatsen, i kanan.

- Varfor haller du ut armarna sadar?
- Sa jag kan fanga dig nar du kommer ner, knasboll.
- Meh! Jag ar faktiskt ingen fisk.

Alska liten.

PS, Jag ska klippa haret imorgon, det har redan vaxt ut en regnskog.

2 comments:

Hans-Barbro är vi! said...

Åh vad jag blir glad att få läsa om dina eskapader igen.
Det verkar vara fullt ös (och lite roligare) och du beskriver allt på ett fantastiskt sätt.
Ge ut en bok, Jenny!

Anonymous said...

Tack Kerstin! jag tjatar hela tiden på min dotter att skriva en bok!

Mamsen (ses om några dagar Jenny :-)))