Inatt vaknade jag av tassande fotter och ett tystlatet "Jeeeennnnnyyyyyy"
- Ja?
- Jag har kissat ner mig.
- Usch da skrutten. Ska vi byta pyjamas sa kan du komma och sova i min sang?
- Jaaa.
Sagt och gjort, och trehundra vandningar och sparkningar senare vaknade jag av en hand pa min kind.
- Du ar min van.
- Du ar min van ocksa, alskling.
- Syster Elak ar min van ocksa.
- Klart hon ar!
- Men inte Pappanik!
- Varfor inte?
- For han ar en tont.
- Han ar en va?
- Han ar en tont, det sager Syster Elak.
- Vet du vad en tont ar?
- Ja, det ar nagon som inte ger godis till sma pojkar som mig.
- Nej, raring. En tont ar nagon som kan och vet mycket, det ar inget dumt med det alls.
- Jenny?
- Ja?
- Syster Elak sager att Herr Ratt ocksa ar en tont.
- Jasa, det sager hon?
- Ja. Men jag tycker om honom anda, for han ger mig godis.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Hahahaha!! Underbara gullunge. :)
Påminn honom om detta nästa gång han är på simskola.... *harkel*
Har du sett det tecknade barnprogrammet om flickan med nallen. Nallen som blir elak. Men innan dess hela tiden säger 'I'm your frie-end'?
Så se upp! Moahhaaa
*skrattar gott!*
Konversation mellan vuxna och barn är sannerligen något extra. Barn ser det helt solklart och vi vuxna (ska föreställa vuxna) kan ju vara lite tröga i pallet och en del - töntiga. *asg!*
Har själv en konversation i bloggen igår mellan pappa i huset och Trulsan. *suck!*
Kramis Liselott
Post a Comment