Ocksa var de tre...

Lilleman brukar ju titt som tatt spendera delar av natten i mitt sovrum, vilket inte alltid ar sadar jattepopulart hos ovriga familjen. Detta ar inte ett dugg oforstaeligt alls, men jag kanner mig tveksam till att ta ifran honom den tryggheten liksom. Pappaniks sovrumsdorr ar ocksa oppen, sa han kan valja att ga in dit om han vill. Hur som helst. Inatt var vi tre i min sang. Syster Elak sov ocksa dar, och det var nastan sa att jag faktiskt vantade mig att Pappanik skulle komma insmygandes.

Jag har inget emot att de sover dar, jag vet att det ar en trygghetsgrej, och ar det nagonting jag vill sa ar det att barnen ska kanna sig trygga. Men, jag inser att det ar ett moraliskt dilemma. Det blir nastan som en falsk trygghet. Sa jag undrar, tycker ni att det ar fel att lata dem ha det sa? Ska jag borja stanga dorren? Ar det schysstare mot dem i langden? Jag vet inte hur lange jag blir kvar har, och jag vet inte vad som kommer handa efter jag slutar - om det kommer en ny nanny eller om mormor och farmor rycker in igen. Hur som helst kommer ju jag att forsvinna nagon gang, och forsvinner da tryggheten ocksa? Jag kan ju inte prata med Pappanik om det, for han ar lika pratsam som en flaska attika, och inte med barnen heller av forklarliga skal.

Sa, vad sager ni? Vad tycker ni? Hur hade ni gjort?