Stop 'n lick!

Att man ar ett lustigt slakte, det har jag alltid vetat.
Men ibland sa ar det nastan sa att jag forundras over hur lustiga de faktiskt kan vara.

Nu pratar jag saklart om Lilleman.
Jag har lange haft problem med att han slickar pa sina hander. Later inte sa fartligt kanske, men i den utstrackning han gor det, sa far han sjalvsprickor och jatteont och sedan grater han mangder. Sa jag har forsokt allt; vadja, hota, forklara, bli arg... ingenting funkar.

Men igar, fick jag en ide. Jag har kopt sluta-bit-pa-naglarna-ackel till Syster Elak, det smakar mer an lovligt peck. Sa jag lat honom lukta pa det och sa att han far tre chanser till, sedan aker det pa hans hander.

Tre ganger gick ratt ofrt, vi pratar kanske tio minuter... sedan akte det pa. Han flinade och tyckte det hela var jatteroligt, han kande sig valdigt vuxen som fick speciella saker pa sina hander som ingen annan hade liksom. Tills han slickade pa dem. Hans sota lilla ansikte forvreds nast intill oigenkannligt, och underlappen darrade och han tittade pa mig med tarar i ogonen som for att saga; "Varfor gor du sahar mot mig? Har jag nagonsin gjort annat an alskat dig?!"

Jag kande mig som en skit, for att uttrycka det milt, men jag fokuserade pa sjalvsprickorna. De maste sluta. Tva sekunder senare hade han glomt hela handelsen och gjorde samma misstag igen. Och igen. Och igen. Dagen fylldes av forebraende blickar och darrande underlapp.

I morse kom han och bad mig satta det pa hans hander.
"Det ar bra for mina hander, gor att de inte gor ont, visst Jenny?"

Alskade.