Groovy baby, yeah!

Var otroligt irriterande hund ar nastan doende. Hon har svullna kortlar i analen och har varit hos veterinaren tva ganger for analskoljning, och hon ska tillbaka igen pa lordag.

Helt plotsligt ar jag inte irriterad pa henne langre. Nej, nu vill jag att hon ska krypa innanfor skinnet pa henne sa jag kan alska henne sonder och samman. Men det kommer ga over nar hon blir battre och aterintar sin vanliga plats under mina fotter.

Hon har till och med fatt sova i mitt rum, nedanfor min sang i sin sang. Jag gor aldrig det, men nar jag gick och la mig, sa stod hon i hallen och grat. Sedan sov jag med min hand pa hennes huvud fast hon snarkade mig sonder och samman och jag knappt sov alls.

It's a groovy kind of love, liksom.

Men sag den lycka som varar i det har huset. Pappanik kande sig uppenbarligen undanskuffad och hamtade sangen fran mitt rum och satte den i hans rum. "Jag vet att du sov med Jenny igar, fast jag fattar inte varfor!" Han visste inte att jag befann mig inom horhall.

Han ar sa patetisk att jag inte vet vart jag ska ta vagen ibland. Ute och super tre-fyra ganger i veckan, sedan undrar han varfor hans barn inte tyr sig till honom?! Jag ar har hela tiden, och alla undrar vad de dar barnen ser hos mig egentligen? Jag gor ju inget bra, hur kan de da alska mig? Jag har god lust att stoppa upp en rymdraket i arslet pa var och en av dem, och tanda pa och skratta hanfullt medan de tillbringar resten av sin existens med att rotera i ett rymdvakuum.

GOR NAGONTING AT SAKEN ISTALLET FOR ATT GNALLA OCH SKYLLA ALLT PA MIG ERA DUMMA FANSKAP!

Forra veckan gick jag forovrigt till musiken med en bla och en orange strumpa.