Nar karma slar tillbaka.

Jag ar ett monster, det ar bekraftat nu.

Inatt har varit natten fran helvetet, och jag straffas bara for att jag var hemsk och elak igar. Syster Elak var hur upphypad som helst, och hon trampar mig pa nerverna nar hon ar det. Rejalt. Hon ignorerade allt jag sa och studsade mellan vaggarna och satt och petade pa mig och sparkade till mig varje gang jag gick forbi. Lilleman tyckte det hela sag makalost roligt och gick bakom mig och slog mig pa rumpan for varje steg jag tog.

Tillaggas ska, att var staderska bara sket i att dyka upp nar hon skulle, och att mormor elak dok upp fast hon inte skulle. Pappanik valde dessutom att inte heller dyka upp overhuvudtaget efter jobbet. Allt var bara rosenskimmer.

Jag var pa gransen till sammanbrottet Kurt.

Lilleman akte i sang, Mormor Elak akte ut och jag sa till Syster Elak att jag skulle beratta for hennes pappa att hon knarkade om hon inte tog ett rejalt tag i att skarpa till sig.

- Meh, jag sager ju bara att det inte ar sant?
- Men raring, vem kommer han tro pa? En hash-rokande tonaring eller hans ansvarsfulla nanny?

Hon borjade nastan grata, och jag sa till henne att hon skulle fan vara i sang pa mindre an en kvart for att jag skulle andra mig.

Jag gick och la mig halv ett, fortfarande kokande av ilska. Tio minuter senare vaknade Lilleman forsta gangen. Tjugo over fem somnade jag igen. Klockan halv sju vaknade jag igen. Med en finne pa hakan och roda ogon. Sa gar det.

Idag ar det jag som inforskaffar sjutton burkar valium och koper en lott.