Jag haller hart, hart om det smala repet som ar min enda raddning. Fran vad vet jag inte. Jag vet att om jag faller sa kommer nagonting fruktansvart handa. Jag kommer explodera, slitas sonder, fratas upp fran insidan...
Mina fingrar gor ont av det krampaktiga taget, mina armar borjar domna. Jag kan inte slappa, jag kan inte.
Jag vill hora din rost. Lyssna till ditt skratt. Skratta at dina daliga skamt. Fanga dig nar du ramlar. Ata dina kanelbullar. Jag vill kasta kortleken pa dig nar jag forlorar i poker.
Jag vill inte sitta har och veta massa saker. Jag vill inte veta att du aldrig kommer fa traffa mina barn. Jag vill inte veta att du aldrig kommer pa mitt brollop. Jag vill inte veta att varlden kommer fortsatta precis som den alltid gjort, aven nar du inte ar har.
Kommer du att fanga mig om jag ramlar?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
*kramas*
åh Jenny!
*Kramas så du nästan tappar andan*
Jag kommer fånga dig i alla fall. Så du vet!
Pussar
Post a Comment