Lilleman stod och studsade medan jag forsokte fa honom pyjamasen.
- Men snalla hjartat, sta still, sa jag far kla pa dig!
Han stannade upp, och ett mycket allvarligt uttryck uppdagade sig i hans ansikte. (ni vet hur svart det ar att ta allvarliga barn pa allvar, for de ar bara sa sota att man vill nypa dem i kinden och stalla dem bredvid chokladen i skapet!)
- Jenny?
- Ja?
- Vart ar min mamma?
Han tittade pa mig och invantade svar medan jag fumlade runt med hans pyjamasbyxor och forsokte vinna tid. Han ser allvarlig ut, han vantar pa ett faktiskt svar, vilket formodligen betyder att det faktiskt ar nagonting han har funderat pa. Vilket inte ar konstigt i sig, alla han leker med har en mamma, men han har en Jenny, fast Jenny gor allt som mammorna gor, men heter inte samma sak. Det skulle ju forvirra vem som helst.
- Vart AR min mamma, Jenny?
- Hon ar i himlen, alskling.
- Varfor det?
- Sa hon kan ha riktigt bra uppsikt over dig och se till att du har det sa bra som du bara kan.
- Okej.
Efter det atergick han till studsandet som om ingenting hade hant. Kvar stod jag med hjartat i halsgropen. Jag har ingen aning om vad Pappanik vill att jag ska saga om det har. Jag har ingen aning om hur man forklarar for en snart tre-aring att hans mamma inte finns.
Det enda jag tanker ar att man ska gora sa liten grej av det som mojligt, for hon ska ju vara en naturlig del av hans liv liksom. Han ska kunna fraga och fa direkta svar, utan omsvep. Eller? Vad tror ni?
Sen kan det ju vara att det bara var en grej han slangde ur sig, fast jag hade anda en kansla av att han faktiskt undrade. Lillskrutten.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Mina au pair barn på 6 och snart 5 år har precis förlorat sin morfar, och 5:åringen har ställt frågor till sin mamma som:
1. Hur dör man? Svar: Man sluter ögonen och så är det som att man sover.
2. Gör man det stående? Svar: Nej man ligger i sängen.
3. Vart tar man vägen? Försvinner man? Svar: Kroppen tar man till kyrkogården, men själen finns kvar.
Hon sa plötsligt till mig igår att hennes abuelo (morfar/farfar) har dött nu har de bara en abuelo kvar, och jag sa att ja, jag vet det, och så är det, men att de har också två abuelas (mormor/farmor) kvar. Mer visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. Jag vet inte heller exakt på vilket sätt föräldrarna vill förklara det, så det är lite svårt för mig som utomstående att veta vad man bör säga. Men det är alltid svårt det där.
Post a Comment