Har man jobbat for mycket om man pa kvallen slanger tandborsten i toaletten och spolar ner den istallet for endagslinserna?
Pappanik och Syster Elak har ett kallt krig. Sa kallt att bade Lilleman och jag ar frostbitna. Igar hade hon en panikattack som inte var av denna varld, tog min nastan tva timmar att lugna ner henne. Jag blir sa djavla arg, sa onodigt, de brakar om helt olika saker och lyssnar inte ett smack pa varandra. Hon tror att han ar arg for en anledning, och han ar arg for en helt annan. Han tror att hon ar upprord av en anledning och hon ar upprord av en helt annan. Sa dar star jag i mitten och tanker att vad enkelt det hade varit om jag bara hade berattat for dem hur enkelt det faktiskt ar.
Det hade varit enkelt. Om de hade kunnat lyssna nagon gang. Men vad vet jag liksom? Jag ar ju bara barnflickan, kan ju knappast veta nagonting som inte har med blojor att gora.
Lilleman ar smart dock. Han satt pa pottan idag, sa strok jag honom over haret och fragade;
- Ar du min lilla angel?
Han tittade pa mig som om jag hade gett honom en orfil.
- Nej Jenny. Nej. Jag ar en pojke, ingen angel. Du ar en angel, jag ar en pojke.
Klart jag ar. Klart han ar. Jag ar ju faktiskt korkad. Hur ska man annars forklara tandborsten?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Ja, han är klok han, Lilleman.
Be Pappanik och Syster Elak att lyssna på honom. :)
Dig tycker jag om just för att du inte är klok. Någonstans. På en fläck.
Just därför.
Post a Comment