Monday 1 October 2007

Ogonblick IV

Rullgardinen ar nerdragen, lyset ar nerdraget till minimalt ljus och omgivningen ar langre bort an nagonsin forr.

Jag lossar dina armar runt min hals och lagger dig forsiktigt under ditt tacke, stoppar in det under din kropp sa all varme stannar kvar nara din kropp och gor dig sallskap hela natten. Jag stryker dig over pannan och lagger dina gosedjur precis som vi gor varje kvall - ankan pa magen, baby pa armen och kanin pa andra armen. Du syns knappt bakom alla djur och tacken och kuddar och jag maste treva mig fram for att kunna ge dig mjolkflaskan.

Dina ogon ar halvstangda och jag satter mig ner bredvid dig for att lasa en bok. Under tiden jag laser letar sig din hand fram och du lagger den pa min arm och kramar den trott. Jag ser hur du kampar for att halla ogonen oppna, sa jag lagger ner boken och tar din hand i min och borjar tyst sjunga en vaggvisa. Din hand kramar min hart forst, men allt eftersom du forsvinner in i somnen sa lossar ditt grepp och din andning blir allt tyngre.

Nar du somnat reser jag mig forsiktigt, och tar med mig den tomma mjolkflaskan ut och stanger grinden. Du vander dig i somnen och lagger din arm runt kanin, och jag tanker tyst for mig sjalv, att det har ar jag sa otroligt glad att jag far uppleva.

Jag alskar dig, bastaste Lilleman, och kommer alltid gora allt for att du ska ha det bra.

3 comments:

Anonymous said...

Jösses vad med tårar det blev när jag läste detta. Du borde verkligen skriva en bok!! Hoppas allt e bra med dej!! kramar i massor!

Anonymous said...

Ungar ÄR bäst när de sover. Så är det bara. :P

Hans-Barbro är vi! said...

Det här var nog en av de bästa beskrivningarna på moderskärlek jag någonsin har läst!