Enighet.

Sa mycket battre det har blivit pa varat minfalt.
Ibland hor man ett klick under foten nar man tar ett steg, och man borjar genast svettas. Hjartat bultar nastan hal i brostet och man vagar inte tanka av radsla for att det ska smalla. Men sa tar man ett djupt andetag, tanker pa allting man ar tacksam for och tar ett steg till - och minan ar avaktiverad.

Andra ganger sa smaller det, och man kanner hur benet slits loss fran resten av kroppen, blodet pumpar ut ur oppna sar och illamaendet tranger sig fram i varje del av ens vasen. Nar det har hant ungefar en miljon ganger, sa borjar kroppsdelar vaxa tillbaka, sjukvarden ar battre och effektivare, rehabiliteringen minskar for varje gang.

Gransen mellan karlek och hat ar verkligen harfin, och vi balanserar varje dag - det kommer vi sakert alltid gora. Men de helande faktorerna ar fler och battre, och forsvarsmurarna ar sa gott som rivna. Vi kampar inte langre emot varandra, aven om vi inte alltid ar overens om hur vi ska enas, sa gor vi det till slut.

Precis som en familj ska.