Jag stod i koket och diskade (las muttrade) och tittade ut pa de sjumiljonerhundrafemtiotva tusen regndropparna som i rasande tempo foll fran himlen.
Jag horde det valbekanta tassandet av smaa fotter i hallen, och Lilleman kom upp till mig och ryckte mig i armen;
- Jenny, jag tycker om nar du sjunger!
- Gor du? Vilken tur!
- Jaaa. Jenny, vet du?
- Nej, vad?
- Hunden tycker ocksa om nar du sjunger!
Anglamusik hordes inte, och inte heller sprack himlen upp i solsken, men lite lyckligare kande jag mig anda.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment