Halloween.

For att ni ska forsta hur huslig jag faktiskt AR;

Imorgon aker jag till Linkoping!
Jag berattade for Lilleman att jag skulle aka med flygplan och komma hem igen pa mandag, sa fragade jag om han skulle sakna mig.

- Jaaaaa. Jag saknar dig nar du ar pa toaletten!

Nu far han vara lite olydig utan att jag ser det faktiskt, for det far man nar man ar sa dar sockersot.

Bara massa strunt.

Lordag; Pappanik kommer hem fran en rugbymatch pa kvallskvisten. Det forsta han ser ar mig, staendes pa alla fyra under skrivbordet och skrika halla.

- Jenny, har du druckit?
- Mmm.
- Det dar ar en valdigt udda sak att gora.
- Mmm.

Saken var att jag hade mitt headset pa och forsokte plugga in hogtalaren sa jag kunde hora Myra och hon inte bara hora mig, for det kandes lite orattvist. Men det talade jag inte om, jag vill tro att hela handelsen gor mig mer... intressant.

Sondag; Vi storstadade, jag och Pappanik. Sa jag tog varan femtonhundrakronors soptunna ut pa altanen for att tvatta den med vattenslangen. Fast vattenslangen funkade inte, sa jag ropade pa Pappanik som kom ut och borjade skruva och vrida och vanda. Ni vet i alla sana dar hemvideor dar folk gor sant, och det alltid sprutar dem i ansiktet? Sa funkar det inte pa riktigt. Nar den har vattenslangen borjade spruta, sa var den riktad mot mig och ingenting annat.

Dyngsur stod jag och skrattade sa jag grat. Eller sa var det bara vatten i ansiktet, det ar oklart. Men blott blev det.

Har vare bebisar!

Mandag; Inte bara har jag formanen att se ut som en forvuxen bebis i min nya pyjamas, utan dessutom har jag tva bebisar att ta hand om. Nar Lilleman grater jattemycket, sa borjar hans rost darra och man kan tro att han har forlorat alla sina basta leksaker i en brand. Nar Syster Elak grater jattemycket sa borjar hennes rost att darra och man kan tro att hon har forlorat all sin choklad i en brand.

Jag och Pappanik stod i koket igar kvall och forsokte resonera med henne, men det var skvatt omojligt. Sedan tog hon med sig kudde och filt inne pa toaletten for dar skulle hon sova och aldrig mer oppna dorren. Varfor? For att hon inte hade skjuts till skolan, utan behovde promenera. Vi hade lika garna kunnat skicka henne pa livstids fangelse. Eller en Paul Potts konsert.

Det mest skrammande i historien ar inte min pyjamas faktiskt, utan det faktum att hon var beredd att aka i Lillemans barnvagn bara for att slippa promenera.

Jag aker till Sverige om tre dagar.
Tre dagar.
Det funkar.

Folj med!

Forestall er en mork jazzig nattklubb.
Runda bord med obekvama pinnstolar och stearinljus som enda belysning. Pa vaggarna hanger bilder pa Stevie Wonder och Sammy Davis Jr. Pa den fallfardiga scenen star en man i vit kostym med en cigarett i mungipan och bredbrattad hatt. I sin en hand haller han mikrofonen och i den andra ett glas whiskey. Vid ett av hornborden sitter jag, med en rod klanning och en cigarett i min handskbekladda hand.

Ser ni?

Tryck sedan play pa videon och blunda, sa ses vi dar. Okej?

Inte det minsta popular. Alls!

Hon dundrar nerfor trappan, slirar in i koket, skakar sig ilsket och tittar lika ilsket pa mig. Oh, vad jag ar opopular, sadar sa att George Bush kan kanna sig uppskattad.





Forebraende blickar ar kallt att rakna med resten av kvallen - om inte resten av veckan. Typ sana har;

Notera ocksa hur hon har dragit upp lappen lite, bara for att vara annu tydligare med hur arg hon ar.

Notera ocksa hur valstadat mitt golv ar.

Gasp.

- Du smiskade min rumpa!
- Ja, det gjorde jag.
- Min rumpa ar liten.
- Ar den?
- Ja, min ar liten. Du har en stor rumpa!
- Oh, ursakta?
- Jenny har en stor rumpa!

Han ar lika kaxig som sin pappa den dar Lilleman. Stor rumpa. Ha!

Han var nog mest tjurig for att det enda jag har orkat leka idag ar "Hide and Sleep" och "If you're happy and you know it - go to sleep!".

En dag kvar till en veckas semester.

Imse vimse nanny,
klattrar uppfor trappen.
Kliver upp i sangen,
gnuggar bort allt grus,
imse vimse nanny
hon ar slutkord.

Allt blev tyst.

Jag har andats samma luft som dig, delat min ensamhet med dig. Du har bjudit in mig i allt som ar du, du har valkomnat mig i ditt innersta. Jag har skrattat likval som gratit och de sorger du har haft har tyngt mitt inre. Ibland behovde vi inga ord, tystheten mellan oss sa precis allt, luften var fortfarande latt att andas och ingentinget var en frojd att uppleva i ditt sallskap.

Jag forandrades. Jag tog det vi hade och skrynklade ihop det som ett papper fardigt for papperskorgen. Det skedde sa gradvis att jag inte ens insag det sjalv, jag sag inte hur du blev tystare och tystare, och inte heller hur du inte langre trivdes i var tysthet. Jag tvingade ut dig fran oss.

Jag har forlorat dig.
Det vi en gang hade ar forgiftat av det jag som jag avskyr.

Det finns situationer dar ett forlat ar sa litet att det inte ens borjar att kompensera for ens handlingar. Det har ar ett sadant.

Jag har forlorat dig.

Gissa, liksom.

HJALP!

Nu ar jag desperat!

Jag har forsokt fa tag pa "Vackra djur" med Lustans Lakejer i typ hundra ar - men det GAR inte! Sa det har ar en desperat efterlysning - finns det nagon dar ute som har den? Jag kan inte ens saga hur for evigt tacksam jag skulle vara!

(den finns for fan inte ens pa Youtube!)

And a bottle of poison.

Markligt vad en flaska rom kan skicka en tillbaka till fjortislivet.

Ibland maste man tappa kontrollen for att komma nagonstans. Nar man nyktrar till, sker det pa fler plan an bara det fysiska. Ibland finner jag det dock frustrerande att mitt jag aldrig ar bestaende. Jag hanger inte alltid med.

Naja, roligt var det. Jag var bara mig sjalv. Inte en del av nagonting, utan en egen person. Och det gick ocksa bra - ibland racker det.

Tio sma moppepojkar.

Imorgon ska jag pa temafest. Jag kommer inte ihag vad det heter, men tydligen finns det en radioshow med samma tema. Eller nagot liknande. Det jag vet ar att jag ska ta med mig fem latar, en bok och ett lyxforemal som jag skulle ta med mig till en ode o.

Jag hatar sana dar saker - det ar omojligt att forestalla sig. Det ar som att fraga hur det ar nar man ar dod. Eller ja, inte riktigt, men ni fattar vad jag menar. Hur som helst, bok jag ska ta med mig ar engelska motsvarigheten till SAOL. Ska jag vara dar, sa ska jag fan lara mig nagot pa kopet. Foremal vet jag inte. Vinkaraff? Bah. Nej, det far jag fundera mer pa. Men har nedan bjuder jag i alla fall pa de latar jag ska ha med mig. Eller ja, inte jag, men youtube. Nu har jag valt att vara nationalistisk och ta med mest svenska latar, sa dom mig inte och tro att det har ar mina topp fem, for det ar de verkligen inte. Forutom tandlakaren!








(notera att den har AR pa min topp fem. Den ger mig rysningar.)

Han tog min oskuld.

Alltsa, jag ar egentligen emot all form av sadan har skrift i min blogg, men den har situationen kraver det - HAHAHAHAHA!

Jag hade en riktigt haftig och omtumlande upplevelse igar som egentligen inte ar relevant, sa jag tanker inte saga vad det ar. Hur som helst, jag skulle ringa min van Henric och beratta om den, men han svarade inte pa mobilen, sa jag lamnade ett meddelande att han skulle ringa mig pronto liksom. Efter jag lagt pa sa gick jag pa toaletten, och nar jag satt dar sa ringde det. Eftersom jag var saker pa att det var Henric, sa knep jag, och hamtade telefonen och svarade lite lojligt pa svenska.

Tror ni det var Henric?
Nej, just det.
En helt frammande mansrost satt dar och fragade efter Pappanik valdigt formellt. Jag sa att han inte var dar snabbt sa jag fick lagga pa och go back to business, men tror ni den gubben gick? Nej, han la sig. Det var en rugbydomare som ville bekrafta en match i morgon och han behovde svar nu, och dar satt jag, knallrod om kinderna och forsokte vara sa tyst som mojligt.

Han ville saklart ocksa ha Pappaniks mobilnummer sa han kunde ringa, men jag var ju inte fardig, sa jag fick hitta pa nagot att prata vidare om i nan minut medan jag sa tyst som mojligt forsokte torka mig och dra upp byxorna.

Jag gar inte pa toaletten nar jag pratar i telefonen nagonsin, ever nagonsin!
Nu har en rugbydomare tagit min oskuld.
En pryd djavla britt.
Hahahaha.

Jag dor.

Pryda britter har inte sex?

Alltsa, det har med sex.
Syster Elak fnissar sa fort man namner samrore mellan tva vuxna manniskor. Om nagon har sex pa tv sa maste hon nastan springa pa toaletten och krakas for det ar sa ackligt. Men nar hon spelar Sims, sa gor hennes manniskor inget annat an humpar runt i karlekspoolen eller sangen. Hela tiden, sa uppenbarligen ar hon ju nyfiken liksom.

Igar installerade vi Itunes pa datorn, sa hon kunde synca sin Ipod. Itunes hamtar automatiskt alla ljud- och filmfiler som finns lagrade pa datorn. Nar jag kollade igenom biblioteket i morse satte jag kaffet i fel strupe. Ett helt gang med korta porr-klipp fyllde plotsligt upp skarmen. Typ tjugo stycken. De ar inte mina, och jag kan satsa alla mina tre pengar pa att de inte ar Syster Elaks. Det lamnar liksom bara en person kvar.

Jag struntar i vilket, jag vet att andra manniskor har sex, det finns ingen anledning att gora en stor grej av det, det ar ju for bovelen en mansklig rattighet. Syster Elak delar inte riktigt min uppfattning. Hon hade saklart ocksa sett filmerna. Eller ja, inte sett dem som i tittat pa dem, men de forhandsvisas ju sa stort och fint, sa det behovde hon inte. Nu kan hon inte titta pa Pappanik langre.

Det allra roligaste med det hela ar att jag vet att hon kommer beratta det for Mormor Elak, for sant gor hon. For att genera folk liksom. Stackars Pappanik. Ingen kommer kunna titta honom i ogonen till slut bara for att britter ska vara sa djavla pryda. Jag funderar pa att lamna ett par handbojor och lite massageolja framme nagonstans dar hon kan hitta det bara for att han ska slippa allt.

Ogonblick V

The supernanny var pa tv i gar. Jag satt i fatoljen och vantade pa att Heroes skulle borja, Pappanik satt i soffan och grejade med pappersjobb. Ett sant dar ogonblick da man inte forvantar sig att nagonting ska handa, man ar egentligen inte alls narvarande, utan gar pa autopilot liksom. Plotsligt sager han;

- Du kommer ha ditt eget program snart, Jenny.

Ratta mig om jag har fel, men det var val en komplimang va?

Oh joy!

Jovisst, jag ar numera en officiell dagsutflyktsmastare.

Efter tva timmar pa tag och tunnelbana. Femton minuters irrande runt en park - sa var vi antligen framme. Tror ni att jag hade tankt pa att boka biljetter? Tror ni det fanns nagra kvar? Nej, just det. Det var fullt. Fullt av djavla turister. Bah!

Sa tre timmar pa tag och tunnelbana och en halvtimme med buss akte vi for en djavla lunchbuffe pa Pizza hut.

(Jag ar nu aven tillganglig for bokningar, aven grupper gar bra.)

Den har dagen...

... ska vi pa utflykt.
Hit!
Syster Elak har studiedag, och da ska det studeras. Tankte jag. For det var det enda jag ville gora nar jag var tretton och hade en dag fran skolan - ga pa museum. Jag kan inte tanka mig att hon ar annorlunda.

Fast, egentligen rakar det vara sa att jag vet att det ar en utstallning dar som hon verkligen vill se, sa helt igenom elak ar jag inte. Lilleman kommer alska det ocksa, och jag slipper skammas over att jag har bott har mer an ett ar och fortfarande inte har varit dar. Alla ar vinnare.

-

Jag stod i koket och diskade (las muttrade) och tittade ut pa de sjumiljonerhundrafemtiotva tusen regndropparna som i rasande tempo foll fran himlen.

Jag horde det valbekanta tassandet av smaa fotter i hallen, och Lilleman kom upp till mig och ryckte mig i armen;

- Jenny, jag tycker om nar du sjunger!
- Gor du? Vilken tur!
- Jaaa. Jenny, vet du?
- Nej, vad?
- Hunden tycker ocksa om nar du sjunger!

Anglamusik hordes inte, och inte heller sprack himlen upp i solsken, men lite lyckligare kande jag mig anda.

Bitter ar bara fornamnet!

Den har djavla forkylningen hanar mig. Den skuttar fran person till person och skrattar mig i ansiktet.

- Haha, trodde du du skulle bli av med mig din lilla raka, hostar den fram.
Lilleman kan knappt halla ogonen oppna idag, han har hog feber och hosta. Och regnet oser ner, himlen ar graare an nagonsin forr.

Jag ar ocksa gra. Jag hatar det. Djavla regn, djavla mulna himmel, djavla forkylning, djavla brutna loften, djavla komplicerade skithelvete.

Men annars ar det bra.

Hummer och ko.

Idag skulle jag ha foljt med familjen knapp pa dop, men nar jag vaknade i morse, sa insag jag att nej, det ska jag ju inte alls det. Jag ska ha huset for mig sjalv.

Sa jag ska plugga. Lara mig kroppens alla ben och deras funktioner. Jatteroligt. Eller nja. Fast jag har mina knep... allt som ar trakigt och som inte vill fastna associerar jag. Nar jag holl pa med Tyska och de dar djavla artiklarna, sa kunde jag for mitt liv inte komma ihag bibliotek. Sa jag forestallde mig en ko framfor biblioteket - och en kalv diar fran en ko - alltsa; Die bibliotek.

Det enda ben jag i skrivande stund kan ar Humerus som sitter i armen. Och det ar for att jag forestaller mig en hummer pa en arm. Det ar for evigt fastetsat i min hjarna nu. Humerus och Die bibliotek. Snacka om nyttig kunskap!

Men med tanke pa antalet ol som drickdes igar (England vann, semifinal nasta helg liksom!) sa ar min hjarna lite sadar med i matchen. Eftersom pluggeriet ar en ganska komplicerad process, jag maste ju lasa texten, oversatta den till svenska, sedan formulerar jag svar i huvudet som jag maste oversatta tillbaka till engelska, sa har jag inga hogre hopp om att prestera mycket. Men manga backar sma, blir snart en examen.

Jorasaatteeh. Jag kanske skulle satta fart istallet for att sitta har liksom.

Missforsta mig ratt.

Det har lyssnar jag pa. Och tanker pa allting som jag egentligen borde gora, vilket ar en hel djavla massa. Men med en huvudvark som vill doda och somnbrist sa stannar sysslorna just dar. I mina tankar. Istallet forsoker jag doda tillbaka huvudvarken med musik och kaffe i mangder. Det gar sadar bra, men skam den som ger sig!

Imorgon ska jag istallet dricka mangder med ol och titta pa rugby. Eller ja, Pappanik ska titta pa rugby, men jag ska mest titta pa rumpor och overkroppar. For rugbyspelare ar sjukt sexiga, om ni inte visste det. Nu pratar jag inte om fjantarna i USA som har massa skydd, utan nu pratar vi riktig rugby - inga skydd, bara massa sexiga man i ormgropar. Oslagbart.

Kontraster.

Om ni skulle ha tittat in i koket i morse klockan sju, sa hade ni hittat mig vid strykbradan med en prydlig kladhog, en drommande blick och hort det har;




Jag kanske har sett Broarna i Madison county en gang for mycket, men vad jag drommer om en tid da allt var lattare, manniskan snallare och musiken sa mycket battre.

(I kvall ska jag for ovrigt ga ut och fira mitt livs forsta A. For ni kommer val ihag att jag fick ett A? Pa min college-inlamning? Visst gor ni?!)

Bokstavslycka!

Jag fick tillbaka min forsta inlamningsuppgift idag.
Man far bokstavsbetyg, A-D dar A ar hogst.


Vet ni vad jag fick?

A!

Jag fick ett A!

Ogonblick IV

Rullgardinen ar nerdragen, lyset ar nerdraget till minimalt ljus och omgivningen ar langre bort an nagonsin forr.

Jag lossar dina armar runt min hals och lagger dig forsiktigt under ditt tacke, stoppar in det under din kropp sa all varme stannar kvar nara din kropp och gor dig sallskap hela natten. Jag stryker dig over pannan och lagger dina gosedjur precis som vi gor varje kvall - ankan pa magen, baby pa armen och kanin pa andra armen. Du syns knappt bakom alla djur och tacken och kuddar och jag maste treva mig fram for att kunna ge dig mjolkflaskan.

Dina ogon ar halvstangda och jag satter mig ner bredvid dig for att lasa en bok. Under tiden jag laser letar sig din hand fram och du lagger den pa min arm och kramar den trott. Jag ser hur du kampar for att halla ogonen oppna, sa jag lagger ner boken och tar din hand i min och borjar tyst sjunga en vaggvisa. Din hand kramar min hart forst, men allt eftersom du forsvinner in i somnen sa lossar ditt grepp och din andning blir allt tyngre.

Nar du somnat reser jag mig forsiktigt, och tar med mig den tomma mjolkflaskan ut och stanger grinden. Du vander dig i somnen och lagger din arm runt kanin, och jag tanker tyst for mig sjalv, att det har ar jag sa otroligt glad att jag far uppleva.

Jag alskar dig, bastaste Lilleman, och kommer alltid gora allt for att du ska ha det bra.

Enighet.

Sa mycket battre det har blivit pa varat minfalt.
Ibland hor man ett klick under foten nar man tar ett steg, och man borjar genast svettas. Hjartat bultar nastan hal i brostet och man vagar inte tanka av radsla for att det ska smalla. Men sa tar man ett djupt andetag, tanker pa allting man ar tacksam for och tar ett steg till - och minan ar avaktiverad.

Andra ganger sa smaller det, och man kanner hur benet slits loss fran resten av kroppen, blodet pumpar ut ur oppna sar och illamaendet tranger sig fram i varje del av ens vasen. Nar det har hant ungefar en miljon ganger, sa borjar kroppsdelar vaxa tillbaka, sjukvarden ar battre och effektivare, rehabiliteringen minskar for varje gang.

Gransen mellan karlek och hat ar verkligen harfin, och vi balanserar varje dag - det kommer vi sakert alltid gora. Men de helande faktorerna ar fler och battre, och forsvarsmurarna ar sa gott som rivna. Vi kampar inte langre emot varandra, aven om vi inte alltid ar overens om hur vi ska enas, sa gor vi det till slut.

Precis som en familj ska.