Avancerad pedagogik.

Jag har varit vaken sedan halv fyra. Det var namligen da Lilleman vaknade och skrek sonder trumhinnorna pa mig. Men jag lag kvar, Pappanik far faktiskt ta tag i livet ibland ocksa. Efter femton minuter hade jag hort honom ga igenom hela registret. Det borjar bra;

- Pappa ar har nu raring, lagg dig ner och somna om.
- Nej, sov nu, pappa ar har, pappa stoppar om dig.

Sedan;

- Nu ar det du som sover.
- Nej. Blunda och sov.
- Jag gar nu, godnatt!

Da kladde jag pa mig och gick ner. Jag insag att han hade gett sig sjutton pa att vara vaken, och jag ville inte lyssna pa dem ga igenom samma repertoar femtioelva ganger.

Sedan kom syster elak in i bilden. Da blev det genast roligare.

- Om du lagger dig ner, sa far du en GODIS imorgon. Men BARA om du lagger dig ner och somnar.

Sedan gar hon och hamtar en godis, sveper den framfor hans mun.

- Om du ar en duktig pojke och sover nu, sa ger jag dig den har IMORGON.
- Nu har du gjort Pappa OLYCKLIG. Han ar trott och maste upp och jobba imorgon, du har inget jobb att ga till, du kan sova hur lange som helst, men det KAN INTE pappa, och nu har du gjort honom olycklig. Forstar du det?
- Vill du vara en stor pojke och sova med en riktig kudde? Syster hamtar en kudde at dig.
- Nej, nu tar syster BORT godisen, for du gor inte som jag sager och sover.

Vid det har laget var pojkstackarn klarvaken och formodligen muchos forvirrad, och klockan var fem. Jag gick upp och kladde pa honom ocksa och tog med honom ner. Han holl sina armar hart, hart runt min hals nar vi gick nerfor trappen.

- Jenny, skrattade han i mitt ora.
Min Jenny.

Inombords dog jag litegrann for jag vet att det maste ta slut.