Ring Ambulansen…

… horde jag syster elak skrika mellan mina egna andetag som ekade i mitt huvud. Jag lag dubbelvikt over diskbanken, oformogen att sta uppratt och med ett krampaktigt tag om disktrasan.

Bara ett kort tag innan kande jag hur det borjade varka pa hoger sida av magen, till en borjan inte sa farligt, men det okade i kraft radikalt. Jag bad Pappanik kora mig till det stora kopcentret dar jag kopte varktabletter - det finns inget som inte kan botas med varktabletter! Nar vi kom hem, tog jag tva och stallde mig sedan for att diska. Det var da det hande. Det smallde till - som en explosion i magen. Jag tappade andan och min kropp slangdes framat…

Syster elak stod med en hand pa min rygg och den andra letandes i en diagnosbok. Pappanik satt vod datorn och letade efter nummer till sjukvardsupplysningen.De sprang emellan koket och kontoret, medan jag stod dar. Och forsokte andas. Luften tog slut, sa det blev bara korta, snabba andetag som fick mig att bli yr. Smartan pulserade fortfarande och okade per sekund.

Nar jag horde syster elak ropa om ambulans, tvingade jag mig upp i halvliggande ganglage. Gick - naja - slapade mig genom hallen med tararna fallande fran mina kinder. For jag grat inte, tararna bara foll konstant. Konstant och ljudlost.

Jag vadjade till Pappanik att inte ringa nagon, att lata mig vila en timme och se om det blir battre. Syster elak protesterade och sa att jag skulle do inom en halvtimme om vi inte ringde.
Vi kompromissade med att jag skulle ga och lagga mig, pappanik skulle ringa sjukvardsupplysningen och bara fraga vad det kunde vara. De knuffade mig uppfor trappan, och smartan var olidlig, jag ville bara lagga mig ner och do.

De lade mig pa sangen och pappanik fragde exakt vart det gjorde ont. Jag visade honom, och plotsligt tog han tag i min ena fot. Han drog upp benet och trock det mot mig. Jag skrek till av smarta, men han holl ett stadigt tag.

Efter nagra minuter fragade han om det kandes battre - jag stallde mig upp och smartan var som bortblast.

Da sager Pappanik; Lilla Jenny, nar du lanar min roddmaskin, sa MASTE du stretcha efterat - annars kommer du fa ont. Jag rodnade och nickade nastan osynligt innan jag gick nedfor trappan igen och fortsatte att diska.