Den repetativa fasen lever vi i nu.

Promenad med Lilleman pa en gangstig langsmed parken;

- Gunga, Jenny!
- Inte nu raring, vi ska ga hem och ata lunch.
- Gunga, Jenny!
- Nej, inte nu, vi ska ga hem.
- GUNGA, JENNY!
- Nej, raring, inte nu.
- Gunga, Jenny!
- Nej.
- Gunga, Jenny!
- Nej.
- Gunga, Jenny!
- (tyst)
- Gunga, Jenny!
- (tyst)
- Gunga, Jenny!
- (tyst)
- Gunga, Jenny!
- Inte nu gubben, senare.
- Jag gunga senare.

(Ordet gunga blir vansinnigt ackligt om man skriver det 1411 ganger. Om ni inte har tankt pa det... )