Hon hade ett rejalt brak med Pappanik och kom till mig och sokte trost. Men alltsa, det ar svart, for jag kan inte halla med henne och saga att hon har ratt, for det har hon inte - men om jag vagar saga nagonting annat sa far jag bara alla mina brister kastade i ansiktet, sa jag forsoker halla mig sa neutral som jag kan.
Fast idag kunde jag inte. Har kommer ett axplock av fina citat fran henne;
- "Idag hoppades jag att Ryssland inte skulle bomba oss, men nu onskar jag det och jag onskar att han dor!" (Pappanik alltsa)
- "Jag hatar honom! Det ar hans fel att mamma dog, om inte hon hade traffat honom, sa hade hon inte dott!"
- "Jag hatar Lilleman ocksa, for han dodade mamma. Det ar allas fel att hon dog, utom mitt. Jag hoppas han dor ocksa!"
- "Han gor ingenting for mig, han bara tanker pa sig sjalv och ingen annan."
Jag kanner en blandning av illamaende och chock. Att se den har lilla manniskan yttra sana saker om sin pappa och lillebror... det ar skrammande. Jo, hon skrammer mig faktiskt. Jag vill lasa in henne nanstans dar hon far dygnet runt terapi och tvingas se sig sjalv i spegeln.
Hon aker till Mormor Elak imorgon. Kommer hem pa sondag kvall och aker pa skolresa hela nasta vecka. Jag kan helt arligt saga - utan ett ogonblicks tvivel - att jag kommer inte sakna henne ett dugg. Hon ar en vidrig liten individ. Mahanda att det finns omstandligheter som har gjort henne sa, men faktum kvarstar.
Hade jag haft en shitlist, sa hade hon legat overst.
(ska ocksa tillaggas att jag just nu faktiskt ligger overst pa hennes ocksa, da jag kontrade med att hennes mamma faktiskt ocksa hade varit involverad i skapelsen av Lilleman. Jag begick med andra ord helgeran. Borde jag bry mig?)
3 comments:
Det är skrämmande att en så ung människa (är hon förresten mäönniska egentligen?) kan få ur sig sådana saker och att det dessutom finns vuxna i hennes närhet (mormor elak) som faktiskt uppmuntrar det... Jag mår illa...!Hur var hon innan mamman dog, finns det något mänskligt drag i henne?Är alla elakheter uttryck för henens sorg eller är hon verkligen sådan utan sorgen också?
Hon har nog alltid varit extremt sjalvisk, men det ska ju sagas att man inte fods sa. Jag kande inte hennes mamma, sa jag kan inte yttra mig om hur hon var, men jag misstanker att hon och mormor tillsammans gjorde ett ganska bra jobb pa att skamma bort henne.
Hon har manskliga drag. Men det finns alltid en anledning till det. Hon gor aldrig nagonting som hon inte (tror att hon) vinner pa i langden.
Sa jag tror att sorgen har med all sakerhet forvarrat saken, men det fanns dar redan innan, men ingen har orkat ta tag i det. Nu orkar ingen heller. Man kan ju inte lagga allt ansvar pa henne for det - nagon maste ju ta tag i det.
Fast jag tror att problemet blir att ingen vill. Hon har brant sa manga broar att det knappt finns nagra kvar. Det ar sa sjukt tragiskt, men samtidigt gor hon det omojligt for mig att kanna sympati for henne.
Hon ar en enda stor grazon hela ungen!
Interesting to know.
Post a Comment