Strackt rumpa, present och festen som inte blev som den skulle.

Jo, jag har strackt rumpan. Formodligen pa den dar forbaskade roddmaskinen. Hur jag har lyckats ar dock ett mysterium, och kommer sa forbli for att gora handelsen sa lite pinsam som mojligt. Jag ska bara ga pa ta i nagra dagar och stracka ut alla muskler... typ.

Mormor Elak gav mig present igar. Eller ja, ett mycket fint och glittrigt kort med £10 i, och en chokladask. Ingen tramsig choklad, vi snackar the good stuff. Och det var ingenting annat an en hamnd for att jag fick henne att grata. Sa GOR hon. Vi gar liksom runt runt, hon ar skitelak och trycker ner mig i skoskaften tills jag blir apless och trycker till henne, DA ar hon genast snall igen. Men jag ska trycka till henne igen pa fredag, oavsett hur mycket mitt samvete sager att jag inte ska det.

Hon gick sa langt over gransen pa Lillemans kalas att hennes pass gick vilse. For att jag inte ska bli komplett galen eller saga upp mig eller forsoka dranka mig i babypoolen, sa maste jag sta upp for mig sjalv. Och kan jag inte gora det pa en schysst och vuxen niva, sa gor jag det som kravs. For jag AR ingen djavla dorrmatta som hon kan hoppa och stampa pa hur som helst - enough is enough.

Anyhow, chokladen var god.

Och festen ja. Det borjade som ett litet stillsamt midsommarfirande med Myra, Astrid, jag och familjen. Men fler och fler horde om det och nagra bjod in sig sjalva, andra blev inbjudna av Pappanik eller Syster Elak. Nu ar vi uppe i nan onaturligt hog summa av gaster som jag dessutom ska bjuda pa mat.

Pappanik sa igar "Om Mormor Elak kommer, sa kommer inte jag!". Skont att veta att jag inte ar den enda som ar barnslig. Sa vi loste det genom att skicka Syster Elak till henne over helgen, sa da kan ingen av dem komma. Da vinner bade jag och Pappanik, men ingen av elakheterna.

Och missforsta mig ratt, jag ar fullkomligt medveten om hur barnsligt och lojevackande det later, men TRO mig. Ingen av dem reagerar pa sunt fornuft. Inte heller pa ilska. Inte heller pa snallhet. De ar som vampyrer som bara smalter i dagsljus, eller i det har fallet, sin egen medicin.

Nu ska jag ta min onda rumpa och ga ut och roka.
Jag har arbetat upp min ilska igen bara genom att skriva om puckona.
Bah!

[Imorgon fyller jag ar!]