Manga bokstaver om inte lika manga saker.

Varje dag gar jag och Lilleman forbi en liten verkstad dar det arbetar tva engelsman. De ar alltid fruktansvart artiga och trevliga och flyttar pa bilar, traktorer, grasklippare eller vad det nu kan vara som skulle kunna tankas vara ivagen for oss. Ibland, om vi inte har brattom, sa stannar vi for en pratstund ocksa. Kort sagt - de ar mycket trevliga.

Igar nar jag gick forbi utspelade sig detta lilla scenario;

- Hej! Hur star det till?
- Halla! Det ar bara bra - jobb som vanligt, svarade jag med ett leende.
- Du rakar inte ha tappat ett par skor?
- Nej... inte vad jag vet om.
- Vi hittade ett par pa gangvagen.
- Ah! Ar de beiga?
- Ja.
- Det ar min vanninas. Hon tappade dem igar, sa de maste ha ramlat ur barnvagnen.
- Ah, okej. De ar uppe i affaren, sa om du gar dit sa far du dem av Nick.
- Okej, tack sa mycket!
- Inga problem, sade han med ett leende fran ora till ora.

Jag oppnade dorren till affaren och Nick kom fram med skorna.

- Det var byggarbetarna som sag nar hon tappade dem, nar de beskrev henne sa sa de en "kort, attraktiv kvinna", det var darfor vi trodde att det var du.

Han blinkade at mig och gav mig skorna och vi sa hejda och gick vidare till musiktimmen.
En bra start pa en mycket bra dag.
Senare nar jag hamtade Elise fran skolan utspelade sig namligen detta lilla scenario;

- Jenny, nar jag fyller ar nasta ar, da ska du vara med pa mitt party!
- Jasa?
- Ja, du maste, det kommer bli sa coolt.
- Ja, om jag fortfarande ar har, sa ar det klart jag kommer.
- Hur lange ska du stanna har?
- Jag vet inte.
- Jag vill att du ska stanna. Snalla stanna.
- Vi far se gumman.
- Vad ska handa med mig och Lilleman om du forsvinner?
- Ni kommer fa en ny nanny.
- Men sa skulle du aldrig gora mot oss. Vill du att vi ska behova ga igenom det?
- Sjalvklart inte.
- Sa da stannar du?
- Jag vet inte hjartat. Vi far helt enkelt se vad som hander.

Hennes huvud hangde mer och mer ju langre vi kom, bade i diskussionen och pa vagen hem. Efter nagra minuters tystnad insag jag att hon grat.

- Allvarligt Jenny. Jag vill aldrig att du ska lamna oss. Jag vill att du ska stanna for evigt, du ar den trevligaste personen jag nagonsin har traffat. Snalla, kan du stanna?
- Du kommer att trottna pa mig om jag ska stanna for evigt, skrattade jag for att latta lite pa allvaret i diskussionen.
- Men det ar sa det funkar i livet Jenny. Man blir trott pa manniskor man alskar i en timme eller tva, sedan alskar man dem igen. Att man blir trott betyder ju att man alskar dem tillrackligt for att inte tycka om dem.
- Aha. Jag visste inte det.
- Sa SNALLA stanna hos oss. Det finns ingen i hela varlden som ar en sa bra nanny som du ar. Eller tycker du inte om oss?

Hjarnfrossa fick jag ungefar dar. Jag slingrade mig ur lite utan att egentligen svara. Jag var lite chockad, vet inte riktigt vart allt det dar kom ifran. Vet inte heller hur jag ska hantera det. For evigt ar en lang, lang tid, aven om jag tror att hon menade tills de inte behovde en nanny langre. Men det ar ocksa en valdigt lang tid.

Hjarnfrossa ar ordet.


Nu ska det dessutom komma tva manaders regn pa en dag. Vi fick forsta veckans ranson imorse nar jag lamnade Lilleman pa dagis. Nu ser vi fram emot annu mer. Kanske till och med en Gertrud.

Alla som ar avundsjuka klappar handerna NU.