Mitt sommarlov av Jenny Abrahamsson, klass 2a.

Okej.

Rokningen, eller snarare avslutet pa rokningen, ar avslutat. Av forklarliga skal.

Fredag var det festival - Lilleman var hemma hos sin flickvan pa sleepover och resten av la familia var ute pa galej. Jag blev antastad av en av Pappaniks gifta(!) vanner sa till den grad att jag fick gomma mig i Syster Elaks rum. (Jo, jag har berattat for Pappanik och hans kompis har fatt pa nasan.)

Lordag akte hela familjen och traffade en annan kompis till Pappanik och tog nagra ol pa en pub. Hade mycket trevligt, och nar vi kom tillbaka hit sa var det karneval i parken. Jag satte mig i ett oltalt och solade mig och drack god, kall ol och pratade med folk medan de andra akte karuseller och malade Lillemans ansikte. Sedan avslutade vi dagen med en maltid pa puben och manga fler ol. Lilleman somnade i min famn till tonerna av "Nar trollmor har lagt sina..." och blev sedan omstoppad i vagnen och sov vidare. Sa smaningom gick vi hem och sjong singstar.

Sondag borjade med att vi akte och simmade i simhallen. Lilleman var overexalterad och skrattade sa mycket att han orsakade svallvagor. Pappanik satt i bubbelpoolen och var lite allmant bakfull. Efter det akte vi och hyrde tre filmer och kopte glass. Ben & Jerry, of course! Sedan bar det av hem och vi gjorde hemmagjord pizza och hade filmmys. Nar Pappanik och Syster Elak sussade sott i sina sangar passade jag pa att stryka lite, och gick sedan och la mig. Tva sekunder efter att mitt huvud traffade min underbara kudde vaknade Lilleman.

Jag gick in i hans rum och forsokte trosta honom, men han var liksom otrostlig. Vi har en madrass pa golvet i hans rum, sa jag la mig pa den med han pa min arm och sjong lite for honom. Hans ogon foll ihop och sa gjorde aven mina. I ungefar fem minuter. Sedan skrek han. Han var valdigt rosslig (han har astma, om jag inte har sagt det forut.) och hostade lite, sa jag gav honom nagra puffar med hans inhalator. Sa holl vi pa hela natten. Blunda fem minuter, vara vaken i en timme och forsoka lindra.

Kvart over fem pa morgonen satte han sig upp och borjade skrika. Sedan slutade han inte. Han skrek tills hans luft var slut och han bara hangde i armarna pa mig. Pappanik bestamde sig omedelbums att ta honom till akuten, sa vi kladde alla pa oss och akte dit.

Val dar konstaterades det att hans varden var himlans laga och hoga. Hjartslagen var uppe i 190 och syrenivan nere pa 85 som minst. Det ar tydligen inte alls bra. Han fick lite stakare grejer dar och vi fick veta att han kunde aka hem efter lunch. Bara det att han inte blev battre framat lunch, hans lungor ville liksom inte oppna sig, sa det blev bestamt att han skulle stanna over natten for observation.

Dar tillbringade jag hela mandag, tisdag och onsdag. Pa barnavdelningen pa ett halvsunkigt sjukhus sovandes i en fatolj med den har underbara lilla skapelsen rosslandes bredvid mig. Aldrig har han sett sa liten ut, och aldrig har jag haft sa ont i hjartat av att se nagon krasslig.

Jag kan faktiskt inte satta ord pa upplevelsen, men jag har aldrig i hela mitt liv kant mig sa nara nagon som jag gjorde da. Jag tyckte om honom sa mycket sa att huden liksom skrynklade ihop sig.

(sjalvfallet var Mormor Elak fruktansvart upprord over att ingen ens brydde sig om att fraga henne om hon ville vara med honom, eller fraga henne om nagonting annat heller for den delen, sa darfor maste hon saga att det var mitt fel att han blev sjuk, for att jag inte kan ta hand om honom ordentligt. Sahar nagra dagar efterat kan jag forsta att hon gor det for att hon ar en liten manniska, men just da sa hade hon lika garna kunnat skara mig i smabitar och servera mig levande till gamar. Hon sarar mig nagot otroligt, jag tanker inte forneka det, men jag vet att det ar for att hon kanner sig hotad. Jag borde ta det som bra kritik. Visst?!)

Men ja, det ar lite sa jag har haft det. Jag har ocksa i genomsnitt hundrafyrtioelva konfrontationer om dagen med unga froken elak som i detta nu ar kopiost svartsjuk pa lillebror som har fatt sa mycket uppmarksamhet och hon inget alls. Sa darfor ar hon extra besvarlig for att fa det hon vill ha.

Visst tycker alla att jag fortjanar en fin loneforhojning?!