I en tid dar det oavbrutet tjatas om EQ och PK, sa vill jag ta upp, och hylla, AQ.
AQ ar till stor del bestaende av IQ och EQ, men har lamnat ute PK. Det ar en vacker, delikat liten sak och nar den anvands pa ratt satt ar den lika vacker som en solnedgang. Det ar en harfin balans, och minsta felsteg at nagot hall gor den ful och malplacerad. Valdigt fa manniskor klarar av den, och for att vara krass, sa hanger det ganska mycket pa IQ:n.
Sahar ar det; Har du tillrackligt med IQ, sa har du grepp om allting. Humor, kunskap, ambition med mera, med mera. Den ar daremot ingen garanti for lycka - den ar ocksa en forbannelse. Men det var inte det jag skulle prata om, det ar alldeles for deprimerande!
Men AQ!
Mer av det till folket, och mer forstaelse av det folk som inte forstar vilken underbar sak det ar. Det ar en spark i skrevet pa PK och jantelagen, vilket gor att jag inte kan gora annat an att alska det. Ja, jag ALSKAR AQ.
Nu ar min fraga, kan nagon luska ut vad jag pratar om?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Inte en enda aning. Dock måste jag säga att jag HATAR PK. Jävla politiskt korrekta samhälle där man inte ens får stå för sina åsikter såvida de inte följer lagen om allas individuella likhet... äckliga PK...
Jag hängde med!
Halvvägs.
Ungefär.
Men sen då?
;)
Post a Comment