Ogonblick.

En av sakerna jag faktiskt uppskattar hos Syster Elak ar hennes fantasi.
Speciellt nar hon tva-tre ganger om dagen fragar mig saker som gar i stil med foljande;

- Jenny, om det kom fem bruna aliens in i koket just nu, och de alla hade stora vantar pa sig och luktade bensin, och sedan fragade dig om de fick ata strossel ur var stekpanna - vad skulle du svara?
- Ehh.
- Men, sag da!
- Ehh... inte utan haklapp?
- Men ah! Du tar det ju inte pa allvar!

I dessa stunder da hon star framfor mig med sitt barnsliga leende och en hand pa min arm och ogonen fulla av liv, da ser jag henne som det barn hon faktiskt ar, och glommer bort hela den dar onda-kommer-ta-livet-av-mig-delen.

Nasta sekund ar dock leendet borta, och jag inser att hon faktiskt menar allvar med att jag inte tar det pa allvar. Hon VILL faktiskt, eller nej - KRAVER - att jag svarar vad jag skulle ha sagt till de dar aliensarna med stora vantar.

Da ser jag det onda igen, och ogonblicket ar borta.